År 2013, när jag för första gången plöjde upp en markbit som inte blivit brukad på hundra-attan‘ fastnade en stor sten i plogen. Nu är det inte så att det saknas sten på Tjörn, så jag lät den ligga

kvar i molla‘ för stenen gjorde mig inte något och var alldeles för stor att jag skulle orka lägga tid på att flytta den. En tid senare, vid harvningen, lyckades stenrackarn’ på något sätt fastna i harven och fick åter besöka dagens ljus, kantat med en diger hälsningsfras av diverse kraftuttryck.  Efter att ha undersökt den jäveln stenen närmare syntes tydliga märken efter både mejsel och slägga. Troligen har stenen blivit nersläpad från bergen från ett av de gamla stenbrotten en gång i tiden. Men varför låg den här? Har det legat en byggnad på platsen? Detta har hela tiden legat i bakhuvudet och en dag rotade jag i gårdsarkivet och hittade en gammal karta från storskiftet år 1778. Där syntes det tydligt att det legat byggnader på platsen som jag nu plöjde upp.

Tolleby By bestod ursprungligen av Tolleby Mellangård, Västergård, Östergård, Uppegård och Nedergård. Efter lite forskande visade det sig tydligt att det var delar utav Uppegården jag stött på. Denna gården är borta sedan länge och markerna har blivit delade mellan de övriga gårdarna. Östergård blev ifrånstyckad till största delen för några år sedan, och deras gamla skiften tillhör numera Nedergård. Mellangård styckades ifrån på 1980-talet och delades mellan Backen, Västergård och Nedergård.

Vi tittar här nedan på en satellitbild (2016) som visar hur det ser ut idag. Det i rött utritat är platsen där Tolleby Uppegård en gång låg. Vad (vatten) källan är kommer jag till senare.

---

Och nu börjar vi baklänges med att titta på två stycken lantmäteriförättningar från gårdsarkiven. Till vänster har vi förättningsakt N106-65_X från Lantmäteristyrelsen arkiv – Stenkyrka socken, Tolleby, Storskifte 1778. Till höger har vi dammat av akt 14-STE-46, Storskifte 1778, från Lantmäterimyndigheternas arkiv. 

Båda storskifteskartorna visar att det låg byggnader på båda sidor om byvägen. Mammas farmor kallade alltid byvägen för gada’, dvs gatan. (Gada’ uttalas förresten med samma sorts a som i dansa på rikssvenska, både första och sista a’et, med en aning längre a på slutet.) Om man gräver bort ungefär 30 centimeter av gruset som numera ligger på gada’, finner man vägen/gatan stensatt med stora haaler’, stenhällar. Om man tittar på nästkommande skifteskarta från Lantmäterimyndigheternas arkiv, akt 14-STE-161, Storskifte 1797, alltså 12 år efter förra skiftet, ser man tydligt Tolleby Uppegård utmärkt med både ladugård och mangårdsbyggnad. Jämfört med kartan från år 1778 har mangårdsbyggnaden flyttat ner från höger och återfinns numera tvärs över byvägen. Jag kommer återkomma till vägen som jag märkt ut. De överkryssade byggnaderna finns inte mer. De två byggnaderna uppe till vänster har troligen varit jordkällare, stenstugor eller smedjor.

---

Lantmäterimyndigheternas arkiv, 14-STE-412, Laga skifte 1837 är en schwjår lunta. En enorm karta som jag funderar på att beställa i tryckt format. Kartan visar hela Tolleby By, från ”Morriks (Morik) Beteshagar och Utmark här intill Böö utmark” i nordväst,  ”Häles utmark här intill” i norr. Åt söder ligger ”Aröds ägor”, kantat av ”Kuballe Beteshagar” för att sedan övergå i ”Olsby Utägor här intill” i syd-sydost.

Om man förstorar det aktuella området ser man att Tolleby Uppegård byggd en mangårdsbyggnad till höger, vid den rödmarkerade vägen. Uppe i en skreva i bergen för att inte behöva nyttja den bördiga åkermarken till något så trivialt som boende.

---

Den handling som är mest intressant gällande Tolleby Uppegård, är akt N106-65_5 – Stenkyrka socken Tolleby nr 1-4 – Storskifte 1797, från Lantmäteristyrelsens arkiv.

Vad som står i akten är följande;

---

”År 1797 den 9 augusti efter förut kungjord laglig Termin och till följe med konungens Respektive Befallningshafvandes meddelte förordnande under den 2dra Aprill fastledit år , har undertecknad Landtmätare biträdd af Nämndemännen Gabriel Gullbrandson i Surdahl och Maltes Malteson i Tyfta sigh uti Tolleby [oläsbart] belägit uti Götheborgs och BohusLän, Tjörns Härad och Stenkyrka Sockn för at därstädes å Hustomter och Betesbackar laga Storskiftes delning värkställande emellan Uppe- och Nedergårdens jordägare.

Vid första sammanträdet åfanskrefne dag tillstadeskommo nämnde Hemmasägare för Uppegården 1 helt Båtsmanshåll Olof Nilson, Bernt Larson, Lanskons[olästbart], och Enkan Annika Jonsdotter för Nedergården [oläsbart] hemman Jonas Anderson, Olof Larsson och Bernt Nilsson, uti hvilkas närvaro förordnandet till delningen upplästes, och som ingen hade något häremot at andraga, så blev affattningen genast företagen, samt följande dags afton fulländad.

Den voro åter alla Hemmansägare efter ärhållen kallelse sammankomne då efter markens öfverseende med enhällige samråd afvgjordes, at den bästa marcken och jemnaste hustomterne skulle uppskattas till 6 enan den famretillades 5, 4 ½, 4, 3, 2, 1½ och 1 grad å Tunnelandsvidden.

Harefter blef hvarje åboes andel få väl i Tomter som ängbackerne efter åsämjande utlagt på satt Chartan jemte följande uträckning visar.

Den till Byn för samfält nyttjande Källa förblifver äfven till lika behof hädanefter, dock med vilkor att alla ägarne gemensamt böra den årligen ränsa och upgjorda, samt med täckning förse, i annon händelse äge den magt vid [oläsligt] tomt Källan belägen är, densamma igenkasta.”

---

Här ser man klart och tydligt att den gamla vattenbrunnen, källan, har en uttagen väg och att gårdarna gemensamt skulle vårda denna genom att en gång om året rensa källan och kasta upp jordväggarna – ”årligen ränsa och upgjorda samt med täckning förse,”. Om detta inte skedde hade den närmaste tomtägaren makt att fylla igen källan. Eftersom den ännu existerande gården i denna, ännu gällande, förrättning är Nedergården, äger denna rätten till källan och vägen till denna. Vattnet smakar gott och är klart där det rinner fram från urberget. På 1950-talet gjöts en krage av betong runt källan och ett förzinkat lock lades ovanpå. Närmaste tomten nyttjade kännan via självtryck in i källaren.

---

Hösten 2016 funderade jag både länge och väl om jag inte borde göra iordning den gamla vägen till mangårdsbyggnaden för den sedan länge försvunna Tolleby Uppegård. Eftersom jag gillar att ta itu med helt onödiga, vansinniga projekt som ingen vettig människa skulle ens komma på tanken att ägna sig åt, började jag att röja i november. Den gamla körvägen går rakt upp mellan träden. I den lilla gläntan till vänster stod en gång Uppegårdens mangårdsbyggnad.  Flera gånger har jag undrat vad jag håller på med. Jag menar, vem tar sig tiden att slita för att göra i ordning en gammal körväg för skojs skull? Enklare att låta allt växa igen och försvinna?

Efter att ha fått tag i en kärra med gamla tegelpannor från en granne som bytte tak på lagårn, spriddes lasset ut med handkraft över en blöt håla i den gamla vägen.

Större delen av den gamla schwjilla’ (stenfoten) för Uppegården var nedsjunken i jorden och/eller nerramlad. Det återstod inte mer än en liten, liten vägg som mest liknande en gammal hâggårl. Jag fick riva ner en del för att komma runt med fyrhjuling och griplastarvagnen, annars kunde jag inte få dragit ner de fällda träden. Eftersom jag blivit uppfostrad till en ordentlig gosse som städar och ställer i ordning efter mig (jag är även blygsam), började jag gräva och rycka de sjunkna grundstenarna. När jag fick upp en rejäl sten tittade jag ner i hålet och såg gott om kubong och gamla snäckskal. Förr i tiden användes detta som fukt/luftspalt/få-stenen-i-våg-grus. Alltså var jag säker på att det är en gammal schwjill och inte en hâggål. Inte troligt att någon skulle bemöda sig med att göra på detta sätt i slutet på 1700-talet för en hâggåls skull.

Efter att avsatt lite tid här och där började det bli glesare bland träden.

Det sägs att man måste vända varje sten sju gånger innan den ligger rätt, när man bygger en hâggål. Jag är övertygad om att detta stämmer. När jag tyckte att stenarna låg bra, släpade jag upp en ny som kanske skulle passa bättre där borta? eller här? Hääär passar den. Om jag river ner två meter sten först…und so weiter…

 Det är det svårt att se dimensionerna på ett fotografi. Men schwjilla-hâggåln blev rätt okej ändå. Den är ungefär en meter hög och åtta meter lång, inkl svängen. Jag kommer att rätta till den efter hand, men för tillfället är jag ändå rätt nöjd med hur åminnelsen till Tolleby Uppegård blev.

För mer information om storskiftet, läs här.