I fjol erhöll jag en stallgödselspridare, m/ äldre, genom grannens försorg. Efter att ha gjort i ordning spridaren och skaffat nya däck till den, var det äntligen dags att  – utrustad med en styck morbror Holger och två stycken grepar-  lasta gammal hederlig koskit. På går’n är (tyvärr..?) korna är borta sedan länge, men det är tur att det finns en granngård med kräg’ i närheten, endast 8 minuters körtid, enkel väg, med en gammal Grålle från 1956.

För 60 år sedan var detta ett extremt ekipage. Man räknade i hektoliter på den tiden och inte i ton.

”Om våren, säg om våren
allt stolt och ungt du känt.
Ett vårord går som kåren
mot sol och firmament.

Om våren, sjung om våren
hvar nyckfull melodi;
som fläkt och drill i snåren
den löper saklöst fri.

Om våren, gråt om våren
ditt hjärtas svärmeri,
ty solen torkar tåren,
det finns ej kval däri.

En skur på gröna knoppar
som springa efteråt,
ett salt av honungsdroppar
är hjärtats ungdomsgråt.”

– Flora och Belladonna, Om våren, 1918, av Erik Axel Karlfeldt (1864 – 1931), Nobelpristagare, poet, författare

Stagen kopplade mellan dragbom och traktor

En solig vårförmiddag i april kopplades Grållen till gödselspridaren och sen bar det iväg ut på länsvägen mot grannens gödselstack. Det låter ju fint och prosaiskt, men egentligen gick det åt minst en timme innan vi kom iväg. Eftersom gödselspridarens dragögla inte riktigt passade på Grållens drag, fick vi leta upp ett par gamla stabiliseringsstag som en gång i tiden hade tillhört gårdens Ferguson 35 (”Guldkalven”). Eftersom FE-35 ”Guldkalven” var efterföljaren till Grållen, var det bara naturligt att stabiliseringsstagen på sina ställen var lite kraftigare för att passa bra på just en guldkalv. Vilket betydde att de inte passade rakt av på föregångaren Grållen. Det fick bli en tur till verkstaden och kapa bort, banka, mäta, svära och banka lite till. Sedan passade stagen som en smäck! Varför behöver man då sådana där stag? Alternativet är att koppla till en dragbom som går mellan traktorns lyftarmar och köra iväg? Nja. Både ja och nej.

»Gödselstad, dyngesta’»
”…anordning för gödselns från våra husdjur tillvaratagande och lagring. G:s utformning rättar sig efter sättet för gödselns tillvaratagande. Detta kan antingen ske därigenom, att urinen uppsuges med hjälp av strömedel, varefter urinen lagras tillsammans med träck och strö. Eller också söker man särskilja urin och träck och lagra dem var för sig. Vid det först nämnda tillvägagångssättet, vilket är det hittills vanligaste, användes huvudsakligast halm eller torvströ, eller också bådadera tillsammans.  För att metoden skall bliva effektiv, måste strömängden tillmätas så rikligt, att den kan uppsuga ali urin.  Detta låter sig göra vid användning av torvströ, men däremot knappast, om ströet utgöres enbart av halm.”

-Jordbrukslärans hufvudgrunder, 1908

En äldre traktor är utrustad med hydrauliska lyftarmar. Lyftarmar lyfter lasten upp och ner. Lyftarmarna kämpar för att hålla lasten uppe, men inte nere. Om man t.ex hänger på en plog så lyfter traktorn plogen under exempelvis transportkörning, men under plöjning så ligger plogen och flyter på marken, endast dragen av traktorn. Traktorn håller endast plogen i djupläge, om plogen går för djupt och traktorns bakhjul börjar slira, lyfter armarna plogen tills dess att bakdäcken får grepp. Så om man då hänger en kärra i en dragbom som i sin tur hänger i traktorns lyftarmar, kan en felaktigt lastad kärra sparka bakut, lyftarmarna lyfter sig,  och det kan gå illa om kärran lyckas resa sig och lyfta traktorn av vägen. (Man kan faktiskt ganska lätt lyfta ett par nersänkta lyftarmar med handkraft). Så, om man vet att man har en äldre traktor och transportera en tung kärra är det aldrig fel att vara helt säker att det inte blir några otrevliga överraskningar i trafiken.

Redo att gödsla första rundan i Trä’t.

Härlig dynga!

Första rundan i Smens plats

»Stallgödsel»
…”Den blandning af träck, urin och strö, som samlas efter våra större husdjur, kallas stallgödsel och utgör en i allo fullständig gödsel, då hon både innehåller alla för de odlade växterna nödiga näringsämnen och äfven bidrager att underhålla jordens myllhalt.”

-Jordbrukslärans hufvudgrunder, 1908

Det gick åt ett helt lass med dynga för att gödsla lia’ ve trä’t (liden, backen), där de tidiga potäterna skall sättas. Efter en tur till grannen igen bar det upp till Smens plats där det alltid är ett säkert kort för att få tidiga potäter innan midsommar. Eftersom gödselspridaren var kopplad var det lika bra att köra bort stukan med hönsgödsel som låg vid lagårn. Det blev tre lass totalt som spreds över de små tegarna.

Bäcken vid gule åkern. Förra veckan luntade jag av hjärtans lust upp all vass i bäcken. Åtta stängselstolpar och grannens vattenslang gick hädan i branden.

Transport av hönsgödsel

Spridning av hönsgödsel

Med ekipaget i kalvhagen

Avslutade med koppla från gödselspridaren och koppla på 1950-tals plogen (1950) från Kverneland och plöjde ner gödseln, medans Holger körde ner resten med jordfräsen.

Det är något visst med att sitta ude´ – alltså på en traktor utan hytt eller störtbåge. Härlig känsla.