Den extrema värme med tillhörande torka har gjort att Sverige i år kommer att få synnerligen ont om vallfoder till djur. På sina håll har jag läst att en del bönder kanske tvingas ställa sig i kö till slakterierna redan under hösten för att fodret inte kommer att räcka. Gräset dör helt enkel. Nu har vi inte riktigt detta problemet på Tjörn, eftersom myllan här – trots värmen – håller kvar fukt och dagg ganska bra. Det beror helt enkelt på jordmånen. Trots avsaknaden av nederbörd i form utav regn hade förnan vuxit sig relativt tät, för att inte säga mycket tätare än normal för juni månad. Trots bättre vetande kände jag mig dock en smula orolig över att torkan skulle hålla i sig och tillslut lyckas med att ha ihjäl vallen.

Jag slipade kniven i den ena slåttermaskinen och slog gräset i Elins hage. Mest för att vara snäll och hjälpa grannbönderna. Den ena bonden hade slagit vallen och den andre skulle stränglägga, bala och plasta åt den förstnämnde. När man byggde grinnele‘ förr i tiden hade man ingen aning om att det i framtiden skulle behövas ett par meters bredd för att stora traktorer och balpressar skulle komma fram i markerna. Så den bonde som skulle bala fick köra över mitt nyslagna gräs i Elins hage, för att sedan svänga igenom ett upptaget grinnele’ i hâggåln, ut i potäteråkern och in i rätt hage.

Ett par dagar senare slog jag gräset även i en annan hage. De närmaste 10 dagarna skulle visa på härlig (?) värme utan nederbörd. Ett par dagar senare beslöt jag mig för att slå i utmarkerna. Upp på körvägen mot Långemyra, slog gräset, pressade mig ner via Korpehör’t till Stormyr och Rosenhagen. Slog vallen även här.

Jag passade även på att så den sista havren i Holgers hage, och sedan var det dags att smörja hövändaren. Passade nog fick den ena traktorn punktering på vänster bakhjul. Pumpade man i 1,5 kilo i däcket, var det helt platt efter två timmar. I vanliga fall brukar man laga traktordäck själv, med just det här satt givetvis fast mot fälgen likt urberget, så jag lastade det på den andra traktorns mollskopa – tillsammans med ett däck från såmaskinen som också ville ha semester – och Holger fick köra till Q8 nästa dag och få det fixat.

Ett 32″ traktordäck med ett såmaskinsdäck i

Wiggos traktorverkstad

Kommande dag var punkteringen lagad och höet skulle vändas medelst den gamla sidogaffelräfsan, eller ”hövändaren”. Många ”hövändare” är egentligen en kombimaskin. Det betyder att maskinen kan utföra två eller flera moment, varav ett moment utföres bra och de andra momenten utföres mindre bra. När det gäller de i folkmun omnämnda ”hövändarna”, kan dessa maskiner oftast både vända hö och stränga hö. För att krångla till det ytterligare finns det flera olika typer av maskiner som kan vända hö; solfjäderräfsa, sprätt, rotorhövändare, gaffelsidoräfsa m.fl.

Redo för yttervarvet

Ett par dagar senare när gräset hade övergått till hö, var det dags att dra igång den gamla balpressen. 37 stycken balar orkade pressen med, innan det blev ett brott bakom splines-axeln. Dagen efter ställde grannen Albert upp och svetsade axeln (tack Albert!) och den höll ihop. I Elins hage pressades 20 st balar mot 60 st i fjol, i den andra hagen pressades totalt 108 stycken balar mot 250 stycken i fjol. Då hade jag ändå slagit ALLT! Eftersom hagen är blöt i övre änden och det är en alldeles för smal bro i andra änden, fick jag och Holger monterat ihop den gamla hösvansen.

En halvfärdig hösvans

Hösvansen fungerar som en stor grep man har bakpå traktorn. När man lägger hösvansen mot marken, öppnar sig gapet och man kan backa ihop strängen med hö till en enorm stack. När det blir motigt, lyfter man hösvansen, kör fram, lyfter lite till, och backar sedan in i höet på marken och lastar av. På så sätt kan man hela tiden stapla en stor stack med hö. Det sista steget är att köra full fart bakåt och få upp hela hölasset i svansen. Räkna med att efterlassa med högafflar och spänn fast alltsammans med ett rep.

Vy från insidan traktorn mot hösvansen

När allt ”löshö” var samlat i fyra stora stackar, körde jag fram pressen och vi handmatade denna för att få pressat stackarna till balar. Det var inte varmare än 33 grader i skuggan denna dag så det var mycket rast, vila samt intagande av dryck. Efter att ha lastat på alla 108 stycken 14-kilos höbalar i balkärran,  för hand med hjälp av högaffel, tog jag det lugnt resten av dagen.

På söndagen flaggade både SMHI och norska YR att det skulle bli regn på eftermiddagen. Det blev svettigt att vända hö, stränglägga och köra ner allt hö från Långemyra med hösvansen. Sedan blev det åter manuell matning till pressen. Wiggo vill gärna vara med och efter stränga förmaningar och demonstrationer om vad som händer om kläder eller fingrar fastnar i kraftaxel eller i pressen, höll sig den lille käcke gossen på behörigt avstånd. Trots det stod jag nervöst beredd att ingripa om han skulle glömma bort sig.

Balkärran lastades och Wiggo somnade i hölasset. På vägen hem kom regnet och vi hann precis backa in hökärran under tak innan det brakade loss. Skönt.