»Kyd»,
uttalas [tchjyd]. Maträtt, vanlig utmed bohuskusten, från Götha Elf i söder till Lysekil i norr. Speciell till både utseende och smak, dock ej oangenäm sådan. Vanlig föda bland den inhemska befolkningen och att betrakta som delikatess bland sommargäster och annat löst folk.
-Tolleby Uppslagsverk, 1875
Kyd. Schüd. Tjyd. Tchjüd. Sküdd. Stava hur du vill!
De som gör »kyd» idag får väl anses höra till minoritet i dagens samhälle. Först och främst, vad är kyd? Om man hade man frågat en lömsk halv-dansk (skåning), hade man fått till svar att det är kööyyyd, det vill säga ”kött”. Men här, längst de salta och karga klippor, skär, böar och öar i den bohusländska arkipelagen, är kyd numera en delikatess som avnjutes bäst tillsammans med en smörad »kaga» (brödkaka bakat i vedeldad bakugn) och en kopp rykande hett »koge-kaffe» (kokkaffe). Man tar fram en vass kniv och täljer helt sonika av ett tunt flarn, ty mer behövs inte per munfull.
Om man anser att kaviar och rom är gott, kommer man att tycka om att äta kyd. Fast en varning är ändå på sin plats – kyd bär på en extrem sälta.
Var får man tag på kyd? Kan man köpa det i affären?
Både ja och nej. Man kan i vissa mindre fiskaffärer köpa själva råvaran, men oftast får man tillreda själv, enligt sitt gamla välbevakade gårdsrecept.
Först måste man få tag i en hel kyd från fisken Långa (Molva molva) tillhörande familjen lakefiskar av torskartade fiskar (dialektalt långe eller långebarn). Ibland kan man träffa på någon fiskare som vet vad han/hon håller på med, och man kan bli erbjuden en riktig kyd, egentligen romsäcken. En rejäl kyd brukar kosta mellan 300-500 kronor beroende på storlek och hur mycket äkta tjörnbo fiskaren är.
Om man skulle råka ut för en riktig gammal fiskesläkt från norra delen av Tjörn, kan man få räkna med att betala i örtug, vilket skulle bli ungefär 80 örtug för 400 kronor. 1 örtug = 1/3 öre = 1/24 mark = 8 penningar. I övriga socknar går det bra med riksdaler eller kronor.
Så här ser kyden alltså ut i originalutförande
En styck kyd från Långa
Nu fyller man på med vatten och saltar. Ungefär 1 kilo salt. Vissa använder 1 kilo salt per liter vatten. Stenen är tillför att hålla långan under nere i lagen.
Efter några dagar häller man av lagen och pressar romsäcken mellan ett par brädbitar. Vissa häller av lagen och avsaltar genom att låta kyden ligga i vattenbad ett tag. Alla gör på sitt sätt.
Här är romsäcken lite plattare än förut
Man hänger sedan upp hela härligheten för att lufttorka ett par dagar. Förslagsvis i en korg omlindad av myggnät
Här är kyden saltat, pressad,lufttorkad och klar att äta.
Tjörnbo 