»Elevator»
För stacksättning utomhus äro elevatorer lämpliga. Den största användningen ha de i vårt land fått för bortföring av halm från tröskverken.
Elevator
En elevator består av en ändlös kedja, som löper i en ränna och är försedd med kammar eller pinnar såsom medbringare. Rännans längd kan behöva ändras ibland, varför rännan kan göras i sektioner, med möjlighet att bekvämt kunna förlänga även kedjan. I tyskland kom någon på den briljanta idén att man kunde göra elevatorn händigare, genom att sätta på fyra hjul på åbäket. Elevatorn kunde (kan) också bekvämt höjas och sänkas med tillhjälp av på vagnen uppsatta stöd (se fig.).
Vid separat användning av elevator fanns det olika drivkraftsbehov beroende på elevatorns storlek. En medelstor elevator erfordrade en motor på 1 till 2 hk. Avlastning av 1 000 kg kräde en tid av mellan 10 till 20 minuter. En medelstor elevator kunde uppfordra så mycket hö eller säd, som två man hinna att kasta i. Vanligen användes hjon av olika slag för bärande av exempelvis höbalar fram mot elevatorn.
»Injektor»
Vid vanliga transportfläktar inmatas godset i fläkthuset, där det med luften av fläktvingarna slungas in i rörledningen. Om godset emellertid är ömtåligt, så att det kan sönderslås av fläktvingarna, måste man i stället mata in godset i röret genom en tratt. En sådan fläkt kallas Injektor.
Injektor. Fläkt med injektor för transport av hö och helsäd.
För att öka sugningen i tratten minskade man det från fläkten kommande rörets omfång strax framför själva tratten(se fig.). En injektor användes användas för transport såväl av hö som helsäd och i mindre utförande även för tröskad kärna. Alla fläktar hade i förhållande till effekten stort kraftbehov, men i en injektor var energiförlusterna större än i en vanlig fläkt på grund av den nämnda rörförträngningen framför tratten. Vid 10 meters rörlängd och 45 cm diameter på röret kunde en 6 hk motor transportera 3 till 4 ton hö per timme. Injektor kallas ibland även för ejektor.
Märk att jag skriver i imperfekt – dåtid – eftersom dessa typer av maskiner blir mer och mer sällsynta i takt med att löshöet försvinner mot balpressandets era. Sista gången jag stod vid en injektor som en pigg och rask gosse på tio år och matade den med löshö, var i slutet på 1980-talet när vi använde både hösvans och självlastarvagn för att få in höet i ladan.
»Halmfläkt»
Vid transport av mindre ömtåligt gods, såsom halm och boss, inmatas detta direkt i fläkthuset på en vanlig fläkt. Vid transport av spannmål o. d. användes däremot injektor.
På halmfläkten måste det finnas tillräckligt stort utrymme mellan vingarna och fläkthusets väggar. Därigenom uppstå kraftförluster, som orsakade en låg verkningsgrad hos dessa fläktar. Dock är verkningsgraden högre här, än när man använde injektorer. Vid 50 meters rörlängd och 750 mm cylinderlängd på tröskverket erfordrades omkring 5 hkr enbart för dragning av halmfläkten. Bossfläktarna erfordrade mellan 2 till 3 hkr. Boss är det söndersmulade ‘böset‘ som uppkommer vid tröskning, man kan använda detta som foder. Jag har ett projekt som jag inte börjat med ännu, att göra iordning halmfläkten.
Tjörnbo 