Gården 1958

Det äldsta flygfotografiet som jag har funnit över »Tolleby Nedergård Nr 2» togs på sommaren 1958. Vid denna tid var gården ett klassiskt generationsboende på landsbygden på ön Tjörn i den bohusländska arkipelagen. Man hjälptes åt med de dagliga sysslorna och att sköta om kräga‘, grisarna, hönorna och kaninerna. Framför huset står havreåkern och svajar lätt i sommarbrisen. Potatisen har börjat tas upp.

Tolleby Nedergård 1958

I hushållet fanns min mamma och hennes två bröder, som i boningshusets övre våningsplan huserade tillsammans med föräldrarna Gustav och Edith (min morfar och mormor). På den nedre våningen bodde min morfars far och mor, Albin (1879-1962) och Augusta (1883-1971).

När jag betraktar bilden från 1958 är det första som slår mig hur få träd det finns på bergen bakom gården, och hur mycket träd och växtlighet det finns runt gårdsplanen. Idag är läget det omvända.

Där »Blege’palln» (blekpallen, där man hängde tvätten för blekning) är idag finns det en maskinhall som följer bergets fot, för att sedan vika av i vinkel mellan det lilla »hönshuset» (finns ej idag) och »utedasset» (finns ej idag). Där utedasset en gång stod – vid gaveln på ladan – finns numera en tillbyggnad/förlängning på ladan som kom att bli ett garage åt självlastarvagnen under 1980-talet.

Smens plats, som vid denna tid tillhörde, Ossian på Kroken  har knappt några träd. Hos grannen till vänster i bild syns ett utedass i trädgården. Grannen kallades för ”Alice i mörkret” på grund utav att det alltid var så mörkt och igenvuxet på tomten och mörkt i både trädgård och hus. Vad jag hört berättas var Alice trevlig och kom ofta över för att prata med mormor.

En gång tröttnade morfars far, Albin, på att Alice sprang över gårdsplan flera gånger om dagen så en kväll i skymningen tog Albin på sig ett lakan och ställde sig vid ladan. När Alice kom genandes där utedasset stod en gång, hoppade spöket fram och skrämde Alice rejält, så hon åtminstone höll sig borta i en vecka eller två.


På ungefär samma plats, mellan hönshuset och utedasset mötte katten Kâlle sitt öde. Katten Kâlle var en rätt stor bondkatt som tillhörde handlar’n i Tolleby, Oskar. (Fast ska man vara noga var katten egentligen Oskars frus katt). Oskar var en släkting till oss (mormor Edit hade en faster, ‘Hanna eller Johanna som bodde vid Bö tjärn.

‘Hanna hade sönerna Knut, Albert och Oskar samt dottern Svea. Sonen Albert skapade hemmanet Tomta’ vid Stormyr och Tolleby tjärn, Oskar startade Lanthandeln i Tolleby och vad Knut och Svea blev av, vet jag inte.

Hur som haver så tyckte katten Kâlle att det största nöjet var att jaga och ha ihjäl hönor vid hönshuset (alltså det lilla hönshuset som ligger för sig själv). Efter upprepade tillsägelser vid Lanthandeln till Oskar och hans fru, som inte ledde någon vart, ställde sig morfar en dag vid hönshuset med sin dubbelpipiga hagelbössa, laddad med Gyttorps röda.

Katten Kâlle kom sin vana trogen för att försöka ta en höna, men fick istället möta en rejäl hagelsvärm. Kâlle begravdes under det körsbärsträd som står vid vårt nuvarande hönshus. Handlar’n Oskar sa aldrig någonting och var egentligen nöjd med att ”…katt-aset” försvann, medans hans fru letade efter katten i ett par veckor innan hon gav upp.


Om man tittar närmare på själva huset, lagårn och ladan ser man att huset är klätt med dåtidens mirakel – Eternit. »Flaggstången» står på plats (saknas idag) och det står en telefonstolpe en bit från flaggstången.  »Jordkällaren» och »källarevind’» till höger i bild är inte utbyggda till garage och hönshus. Det finns päron- och äppleträd i trädgården. Det ligger tegelpannor på ladan och lagårn – idag är det korrugerad plåt. Det finns en skorsten i »koghuset» (kokhuset), eftersom man vid denna tid hade tvättgrytan därinne. Efter en begynnande skorstensbrand som höll på att sätta eld på lagårn, rev morfar ner skorstenen.

Uppfarten till gårdsplanen är stenlagd. Numera syns knappt stenen eftersom det är grusbelagt. Hela den gamla bygatan utanför var stenlagd en gång, och dessa stenar ligger kvar under 30 cm grus. Augusta, morfars mor, kallade det alltid för »Gada’» (Gatan). Huset är inte utbyggt på gaveln ännu. Bakom de två fönstrena till vänster på lagårn fanns ett hönshus, och under hönshuset låg »dyngestan’» (numera verkstad).

»Hâggårdarna» – gärdesgårdarna – längst vägen är numera bortplockade och brevlådestället fanns inte. Det stod i backen borta vid lanthandeln.

Hâggårln är numera borta

Jag får betrakta bilden mer och återkomma om jag kommer på något intressant att förtälja…

För mer information om gården, läs inlägget ”Om gården”.

2 reaktioner på ”Gården 1958

  1. Intressant läsning, som inte blir sämre av att jag kanske kan foga till några ytterligare pusselbitar…
    Oskars (eller snarare Ruts ) katt och inte bara den utan andra katter och hundar som Rut i djurvänlig mening hade skaffat, blev en följetong, inte alltid så populärt hos grannar och kunder.
    Oskar var min farbror – alltså han var Hannas (eller som egentligen hette Johanna) son, äldst i syskonskaran på totalt fem barn – Oskar född 1902, Gustav född 1905, Svea född 1907, Knut född 1912 och Albert (min far) född 1915. ”Tomta” låg inte vid Storemyr, utan mellan Bö och Tolleby tjärnar, mark nog att föda en ko men inte så mycket mer. Johanna var i nära 50 år gift med Petter Jonasson, sjöman till yrket och kommen från Tolleby. Johanna var barnfödd i Toröd, Klövedals socken och hade om jag minns rätt fem syskon, Johan (se nedan om USA), Karl (i Pilane), Gustav (på Trappa), Dina (som flyttade till Dalsland) och Matilda (gift Kårlin, bodde i Kareby).
    Om Johannas barn kan sägas att Oskar och Gustav tillbringade flera år i USA, Oskar vid två tillfällen och i bägges fall ”ditlockade” av Johannas (och Edits fars) bror, Johan, som arbetade på mudderverk i New York. Svea flyttade tidigt till Göteborg och hade tillsammans med sin man Gunnar, fram till och med 1960-talet, speceriaffär på Plantagegatan 11 i Göteborg, Gustav drev kafé i Göteborg, Knut arbetade i Lotsverket med fyrbyggen och Albert arbetade med grundläggning, murning och stenarbeten.

    Liked by 1 person

    • Hej Jan,

      Jag hade helt missat denna kommentaren! Mycket, mycket intressant information du kommer med.Karl Edvard Olsson i Pilane är den som är närmast mig i släktledet och den jag känner bäst till, eftersom det var mormors far. De flesta historierna du nämner har jag för mig att jag hört ett par gånger förut, något lösryckta ur sitt sammanhang. Skoj att du bringar ljus över dessa!

      vänligen,
      Peter

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.