Ihopskrivet med fakta från Wikipedia och Bohusläns historia och beskrifvning af Axel Emanuel Holmberg.
När häxprocesserna pågick som värst så blev även tjörnbor drabbade. En som avrättades på ‘Brännebärt’ i Myggenäs var Malin Ruths, 1591 – 1672 . Malin Ruths var en så kallad klok gumma och änka. Eftersom Bohuslän under denna tid tillhörde Danmark, så blev häxprocesserna extra grymma. Detta eftersom det tidigare danska landskapet fortfarande hade kvar den danska lagen om häxeri -som tillät tortyr av misstänkta- något som den svenska lagen formellt sett inte gjorde. En annan skillnad var att man i Bohuslän använde sig av vattenprovet, något som inte längre tillämpades i resten av Sverige vid denna tidpunkt.
Malin Ruths anklagades för att ha dragit sillen från land med hjälp av magi genom att sätta ned ”kopparhästar i vattnet för dem”. Detta betraktades som ett brott mot näringslivet, och hon belades med bojor i fängelset. En annan av åtalspunkterna var hennes utövande av läkekonsten. Efter att ha nekat till anklagelsen om häxeri dömdes hon att genomgå vattenprovet, där hon flöt på vattnet precis som alla andra som utsattes för detta prov. Hon fortsatte att neka och sade att hon hade flutit på vattnet på grund av sin fetma, ”Och så skulle allt folket i hela staden på samma sätt flyta på vattnet, där de till ett sådant prov ställdes”. Vad gällde anklagelsen om hennes läkekonst tvivlade hon på att någon kunde ha orsak att beklaga sig ”emedan hon haver gjort hundrade människor god och ingen ont”.
Häxkommissionen beslöt nu att använda tortyr för att få henne att bekänna. Hur hårt hon än torterades ropade hon ändå: ”Att hon är Guds barn, kan intet bekänna eller ljuga på sig själv”. Även prästen uppmanade henne förgäves att bekänna: ”Hon blev ock på tillbörligt sätt hotad och tvingad till sanningens bekännelse, dock sådant allt förgäves”.
Ett år senare meddelade rådhusrätten i Marstrand den inte orkade befatta sig med henne längre. Rätten hade prövat tvång, tortyr och andra medel ”Men nu är hon rörlig, alldeles döv, litet eller inte ser och fullkomligt uti barndomen fallenm, så att henne inte står varken på ett eller annat sätt att uträtta”. I november 1671 dömde Göte Hovrätt henne att halshuggas och brännas.
Den 27 januari 1672 utpekade protokollen från häxerirättegångarna berget Sötången vid Myggenäs på nordöstra ändan av ön såsom den plats, där sju häxor samt trollkarlen, som kunde göra vind med sin pipa, halshöggs och brändes i närvaro av fyra prästmän.[1]
Numera heter Sötången Sjötången och den plats de brändes på har fått namnet Bränneberget. – Brännebärt.
Trollpackor och avgudadyrkare.
De första avrättningarna under de stora bohuslänska häxprocesserna ägde rum i Kungälv i april 1670. Då föllo de sex första offrens huvud för bilan, och deras kroppar blevo brända å bål. I juni halshöggos Elin i Staxäng och hennes man på samma ställe. Nästa gång dylika scener utspelades var i januari 1672, då på tre olika platser 20 personer avrättades. Det var dels på gården Vik i Skee, dels i Krokstad och dels på Tjörn. Protokollen utpeka här berget Sötången vid Myggenäs på nordöstra ändan av ön såsom den plats, där sju häxor samt trollkarlen, som kunde göra vind med sin pipa, halshöggos och brändes i närvaro av fyra prästmän. Trots alla dessa mäns ansträngningar återkallade samtliga offren inför döden sina bekännelser. Och på liknande sätt gick det även på de andra avrättsplatserna.
Den som vill fördjupa sig ytterligare kan läsa Gripenklous trolldomskommision på Marstrand, Orust & Tjörn 1669-1672.
Nutid
Utdrag från protokollet från Tjörns hembyggdsförening.
Det aktuella utbyggnadsområdet råkar ligga mitt över ett bergsavsnitt i Myggenäs, som sedan lång tid är känt som avrättnings- och brännplats för åtta människor, vilka dömts till döden för trolldom. Händelsen finns noggrant återgiven i gamla domstolsprotokoll och skulle ha ägt rum den 27 januari 1672. Avrättningen har senare återgivits i flera sammanhang bl.a. av historikern Axel E.Holmberg i hans “Bohusläns historia och beskrivning” (1867). Enligt ortsbefolkningen skulle själva platsen för bränningen legat i bergspartiet ovanför den s.k. Trollyckan strax invid vägen mot Wallhamn, I boken Ortsnamnen i Tjörns Härad finner vi att namnen Brännebergsbacken och Bränneberget skulle funnits i trakten i perioden 1735-1837. Möjligen kan dessa namn finnas på gamla skifteskartor, men det återstår attkontrollera. I vilket falI som helst tycks trovärdiga personer långt in på 1900-talet ha haft en uppfattning om brännplatsens belägenhet……ett foto från sjösidan som visar hur området såg ut från tidigt 1900-tal med betydligt mindre skog och Trollyckan mycket väl synlig.
…..Efter en stund letande kunde platsen med 100-procentig säkerhet återfinnas mitt i planområdet. Se markering på illustrationskartan. På den utpekade brännplatsen finns idag en kraftig tall och en ung ek tätt intill (se foto) och ett jordlager för ev. framtida undersökning av askrester. Det senare torde vara nödvändigt för att med bestämdhet kunna fastslå att detta är platsen vi söker. Platsen fyller de krav man på den tiden ställde för ett dylikt häxbränningsbål; långt från odlingsmark och med en vid utsikt, så att allmänheten kunde beskåda händelsen även på långt avstånd. De dömda anlände med hög sannolikhet per båt till en brygga nere vid Sötången. Studerar man topografin så var det på den tiden betydligt mera lättframkomligt till brännplatsen, på grund av skoglöshet, genom ett pass (Brännebergsbacken?) från Trollyckan.
Tjörnbo 
Detta är så förfärligt och hemskt. Sådant grymt öde. Stackars dessa arma människor att utsättas för sådan ondska. Varför finns det inte någon minnesplackett för dessa oskyldiga offer på platsen? Det förfärliga som hände dem ska inte glömmas bort! Kan någon göra en minnesplackett! Mitt hjärta gråter när jag läser det förfärliga som hänt dem och de bleve ju inte ens begravda. Snälla gör en minnesplakett på platsen där deras liv togs (de bleve ju mördade på det hemskaste av sätt och förtjänar att omvärlden inte ska glömma deras fasansfulla öde) Så oerhört tragiskt och hemskt.
GillaGilla
Hej Eva,
Jag håller med i att någon form av minnesplakett borde sättas upp av Tjörns kommun – om dessa nu kan avvara pengar till det kulturella. Har uppdaterat sidan med nya bilder och text.
Tjörn kommun kommenterade i byggnadsplanen för Myggänäs 2010:
”När kommunen startar en ny plan har vi ett samråd med Länsstyrelsen angående
möjliga fornlämningar i området. Vi tittar i deras databas och sedan tittar de själva så
att de inte hittar någon annat. Länsstyrelsen hade inga synpunkter i sitt yttrande.
Men vi har kontaktat Jan Ottander, Kulturmiljöenheten på Länsstyrelsen och han hade
fått er information. Han har skickat detta till Bohusläns museum, antikvariepersonalen,
som utreder historian. Det verkar inte som det ska markeras som fornlämning men
området kan skyltas på något sätt. Om det skall lagskyddas återstår att se. Vi väntar på
svar från Bohusläns museum.
Vi tycker att det är mycket intressant det ni beskriver och vi kommer att självklart ta
hänsyn till detta i fortsatt planarbete.
Informationen om denna plats borde göras mer offentlig så att t ex. turismen också får
ta del av det med planerade utflykter till området med kulturhistorisk värde. ”
GillaGilla
Tack Peter för det mkt intressanta infot. Tack även för en fantastisk hemsida!
Jag känner att det är av stor vikt att fortsätta ”trycka på” så området blir ”fredat” och att en minnessten samt skylt (plackett i brons) med offrens namn samt info om deras öde kommer upp. Det borde ju finnas lagstadgar för detta.
Sanning kan vara ”obekvämt” när sådana förfärliga brott uppdagas men detta är onekligen en plats där oskyldiga mist sina liv på det mest förfärliga av sätt, och dessa arma människors öde ska inte falla i glömska, plus att det är kommunens ansvar att andra som inte känner till vad som hänt på platsen får vissdom om vad som skett! (Tänk så obehagligt att veta i efterhand att där man suttit på exempelvis picnic egentligen är en mordplats med bedrövlig sorglig historia). Ja, mitt hjärta gråter när jag tänker på vad som skedde och att dessa arma människor än idag, i modern tid, inte ens fick en minnesplacket. Det går inte att ”bara lägga locket på” en sådan här händelse.
GillaGilla
Fotnot/upprepning: (se föreg inlägg) Vad händer om ngn turist (som ej känner till vad som hänt) exempelvis, (som jag skrev i föreg inlägg), har picnic på berget och sedan råkar finna en människotand. Ni hör ju själva obekvämligheten i detta. Det har gått många år sedan morden på berget och det är en sorg och skam att de arma offren som förlorade sina liv fortfarande inte erhållit någon upprättelse. Låt inte detta fallas i glömska en enda dag till.
Värna för att en minnessten och plakett ska komma på plats. Ett enormt stort tack för denna fantastiska hemsida!
GillaGilla