»Nätla» , f. nässla; Urtica dioica. Kl.,Nättla, Nätlar, brännässlor.
Ordstäfv; ”Den snälla bönan värper ókkså i nässlorna”, äfven den sluge förgår sig stundom och handlar oförsigtigt”.
»Nättla», nässla v. a. 1 sticka sig af en brännässla. Nälla sej.
»Nättle-bränd» , adj. bränd af nässlor.
»Urtica L., Nässelsläktet»,
bot., ett släkte af 30 örter, hvilket bildar typen för fam. Urticaceæ. Blommorna äro skildkönade, monoika eller dioika, och sitta i små samlingar(”nystan”), hvilka icke sällan sitta tillsammans på ett utdraget fäste och sålunda bilda hängeliknande blomställningar. Hyllet är enkelt, fyrdeladt, grönaktigt. Ståndarna äro 4. Pistillen har blott 1 stift med penselformigt märke. Frukten sitter fri inom kalken och är en 1-rummig, 1-fröig nöt. Af släktet Urtica finnas i den svenska floran 2 arter: den med mångårig rotstock försedda U. dioica L., brännässlan, och den 1-åriga U. urens L., etternässlan. Den förra har bladen, vanligen med hjärtlik bas, äggrunda, långspetsade samt groft och hvasst sågade. Blomställningarna äro längre än bladskaften, blommorna nästan alltid 2-byggare. Om solen efter en regnskur varmt belyser en blommande brännässla, får man se ståndarna elastiskt sträcka ut sig, hvarvid frömjölet med en liten explosion utkastas och bildar liksom ett litet rökmoln omkring eller öfver blomman (s. k. explodiflori). Det föres sedan med vinden till andra blommors märken. De tidigt om våren uppspirande skotten användas som grönsaker (”nässelkål”). Brännässlan används äfven som djurfoder (till svin och fjäderfä). Alla nässslarter äro mer eller mindre rikt försedda med s. k. ”brännhår” (se Hår, växternas), hvilkas kiselhaltiga spetsar vid beröring afbrytas i sned riktning, så att en ytterst fin, snedskuren spets, alldeles lik kanylspetsen till en injektionsspruta ”morfinspruta” i dagligt tal), bildas, hvilken ytterst lätt intränger i huden och däri inför den brännande vätskan. Man har begagnat piskande med brännässlor (urtikation) till retning af förlamade kroppsdelar. Urtica-arterna ha långa och starka segbastfibrer, hvarför flera af dem ha användning som textilväxter, särskildt U. cannabina (inhemsk i Persien och Sibirien) och U. dioica, som under Världskriget t. o. m. blef föremål för kultur. –. Om den s. k. ”blindnässlan”, som icke är någon nässelart.
Brännässla, Urtica dioeca (Latin)
Nässlorna äro sällskapliga örter med små grönaktiga vindblommor, vilkas ståndarmjöl överlämnas åt vinden av ståndarna själva på det sättet, att de hastigt räta ut sig från sitt inböjda knoppläge, varvid knappens ståndarmjöl av farten slungas upp i luften. Blommorna äro enkönade, och U. dioeca är desstom tvåbyggare. Liksom hos de flesta vindblommiga växter är frukten en nöt.
En egendomlighet för nässelsläktet äro brännhåren, som bekläda örtståndets alla delar. Ett brännhår består av en giftkörtel och ett därifrån utgående ihåligt borst, som liknar ett fint glasrör med spröd, kiselhaltig vägg och i spetsen, som är krökt, slutar med en liten kula. Då brännhåret vidröres, knäckes det strax nedanför kulan, emedan rörets vägg där är tunnast, och till följd av spetsens krökning blir brottytan sned, så att det avbrutna håret bildar ett stickredskap av samma snett avskurna form, som vissa ormars gifttänder eller den fina spetsen på en injektionsspruta. Därigenom kan det förorsaka ett fint sår och även ingjuta i såret giftkörtelns vätska, ett ämne, som liknar giftet (myrsyran) hos myror och getingar.
Genom sina brännhår äro nässlorna väl skyddade mot de större, växtätande djuren, och särskilt brännässlan frodas lika ostörd som tistlar och törnen i täta grupper i både människans och husdjurens närhet. Den förkväver andra örter, och om ett bestånd av densamma avmejas, ser man den kala marken på den fläck, där den stått. Arten är allmän över hela norden.
Av denna oansenliga växt har människan dock en dubbel nytta: de späda skotten skördas om våren till nässelkål, som av mången såttes högst bland våra vildväxande grönsaker, och stjälken ger starka bastfibrer, varav kan förfärdigas ett fint tyg, nättelduk (d. v. s. nässelduk), i äldre dagar mera än nu, emedan denna tillverkning är tidsödande och mindre lönande. Till nässelväxterna hör även en östasiatisk växt, varav fås de ofantligt starka och på samma gång silkesmjuka fibrer, som under namn av ramié anvädas till underkläder.
Växtplats
Brännässlan kan en rask och trefvlig man eller ett qvickt fruntimmer stå att finna inhvid [hâggâlar] – gärdesgårdar, gamla ruiner – gärna [schwjwillar] (stengrunder, stenfot), gårdar, rabatter och i slänter och diken.
Användningsområden
Nässelbladen kan användas i varmrätter på samma sätt som spenat. Man kan även använda nässelbladen i brödbak och kokas till soppa eller göra pudding på. Torkar man bladen kan man använda dessa till te eller malas till pulver. Antas stärka immunförsvaret.
Innehåll
Förutom att vara relativt proteinrik, är brännässlan är mycket rik på C-vitamin och innehåller även järn, kalcium, karotin, vitamin A, fosfor, kisel, mangan och svavel. Om man kokar eller förväller nässlor så kommer spadet att bli blodrött. Detta är järn. Jämför färgen med en järn-brustablett. Du kan plocka nässlorna, förvälla, torka och frysa in dem. På det sättet har du nässlor året om och kan använda som mineralkälla och som grund till många maträtter. Använd nässla i de recept som har exempelvis spenat eller andra gröna grönsaker, och byt dem istället mot lika del nässla.
Alternativrörelsen / naturromantiker och andra idioter framhåller gärna brännässlan som ett universalmedel mot tarmsjukdomar, världsekonomin och blodförgiftning. Rent vetenskapligt tros nässlan fungera som vätskedrivande, och kan vara bra mot problem i urinvägarna. Vad som är mera konstaterat är att nässlan verkar inflammationshämmande och används som omslag och te vid infektion, inflammation m.m. Var och en får tro på sitt sätt och alla sätt är bra – utom de dåliga.
Nässlan är även bra för att basa upp kroppen, då den är alkalisk. Eftersom den, som tidigare sagts, innehåller mycket järn, vilket är bra för kvinnor, främst under den period ilivet som kvinnan är fertil. Men nässlor har även goda funktioner hos mannen, då det blockerar bildning av hormonet DHT (dihydrotestosteron) som kommer från mannens testosteron. DHT kan orsaka skallighet, vilket således möjligen kan motverkas av nässlan.
Förväxling
Brännässlan kan till utseendet förväxlas med vitplister som dock saknar brännhår. Viltplister är inte är giftig utan kan tvärtom anrättas på samma sätt som brännässlan. Brännässla kan även förväxlas med etternässla, vilken inte heller är giftig utan kan användas på samma sätt som brännässlan. Etternässlan är dock ettårig och kommer därför först senare på sommaren.
När kan man plocka nässlor?
Om du plockar större nässlor utgå från de späda, ljusgröna bladen samt toppblad. De allra största bör man undvika eftersom de smakar höigt och är hårda. Att nässlor bara skulle gå att plocka på våren är ett rykte som förvrängts – nässlor går nämligen att äta så länge de finns att plocka. Dock är de som spädast och finast på våren, vilket också gör att många väljer att äta sina nässlor just då.
Öfvrigt
Det finns en seglivad myt om att man inte bör plocka brännässlor på kvävegödslad mark eller nära gödselstackar eller gödselhagar på grund af att nässlorna har lätt för att lagra nitrater som kan vara skadligt att äta i stora mängder.
Det är helt korrekt att brännässlor innehåller nitrat. Det gör även de flesta gröna bladväxter som sallad, ruccola, rödbetor, spenat, mangold och mycket annat vi sätter i oss. Hos barn under ett år kan natrat omvandlas till nitrit i magen, och därigenom bli giftigt. Det anses från de flesta håll att detta inte är farligt för den som är äldre än ett år, eller om man råkar vara en fisk och äta nyss nämnda föda. Fiskar tycker inte om nitrater. Dessutom förvinner en hel del nitrat vid kokningen, och är man orolig för detta så slår man bort kokvattnet. Ju näringsrikare mark nässlorna växer på, desto högre nitrathalter. Därav det här med gödselstackar.
Det kan även vara intressant att veta att de flesta charkprodukter innehåller nitrit, exempelvis bacon och korv. Återfinns även i kosmetika och läkemedel. Fast den största orsaken till att man får nitrosaminer i sig är via tobaksrök.
Men varför har man då detta i exempelvis livsmedel?
Jo, nitrat och nitrit är kvävehaltiga ämnen som finns naturligt miljön. Både nitrat och nitrit kan bildas i kroppen och bakterier vi har naturligt i munnen har också förmågan att ombilda nitrat till nitrit. Nitrit finns ofta i mycket lägre halter än nitrat i grönsaker och i vatten, men däremot används ämnet ofta som livsmedelstillsats i charkprodukter för att förhindra att bakterien Clostridium botulinum ska tillväxa, en bakterie som kan vara mycket farlig för människor.
Nitrat och nitrit kan omvandlas till kväveoxid i kroppen. Kväveoxid har positiva egenskaper som att sänka blodtrycket, öka syreupptagningen och skydda mot magsår.
En annan potentiell fara är att nitrosaminer skulle kunna orsaka en förhöjd cancerrisk. Risken är omdebatterad och det har inte gjorts några studier på människor där man har kunnat fastställa att de nitrosaminer som bildas i maten är cancerframkallande. (enligt senaste rön från Lifvsmedelsverket). Riskerna med nitrat, nitrit och nitrosaminer i livsmedel är vad vi vet idag alltså små, givet de låga halter av ämnena vi normalt får i oss.
Men man kan oroa sig för allt om man nu vill det.
Hur som hafver, nässelsoppa är den vanligaste rätten att göra av denna nyttiga och goda vårprimör. Som tidigare sagts trivs nässlor i näringsrik jord och därför hittar man de ofta utanför ladugårdar eller vid komposter.
Om man vill förvälla nässlorna;
– Rensa nässlorna och skölj dem noga.
– Koka upp runt 2 liter vatten med cirka 2 msk salt
– Lägg i cirka 2 liter nässlor och låt dem koka 5-10 minuter.
– Sila nässlorna genom en finmaskad sil och krama ur allt vatten med en handduk
– Låt torka lite lätt på bakplåtspapper
– Hacka, mal eller mixa bladen, använd direkt eller frys in dem för senare
Ovanstående brukar jag inte göra, utan jag föredrar enklast möjligaste sätt när jag tillreder nässelsoppa.
Efter ett inlägg som (åter igen) blifvit alldeles för långt än vad det var tänkt från början, har vi nu kommit fram till nässelsoppan!
Nässelsoppa
Plocka nässlor. Bry dig inte om vad som står i alla recept, det är ändå bara en riktlinje. Jag brukar ta en rejäl hög med nässlor, kanske mellan 3 -5 liter.
-Skölj nässlorna i kallt vatten i ett durkslag.
-Häll ut nässlorna på en skärbräda och ta bort alla rötter. Hacka bladen och del av stjälken grovt.
-Skölj en gång till i durkslaget.
-Hacka två-tre lökar /gul lök eller scharlottenlök) och lägg i en kastrull.
-Svetta löken tillsammans med smör. Löken skall ej få färg.
-Häll i fem deciliter 40% grädde. Ta inte fejk-grädden på 36%, den smakar skit.
-Låt det puttra lite och häll sedan i fem-sex deciliter kycklingbuljong.
-Låt puttra lite till.
-Lägg i de hackade nässlorna och låt koka upp. Här kan man då även lägga i spadet från -förvällningen om man vill det.
-Smaka av med salt och peppar.
-Om du tycker att soppan blir för blaskig, tillsätt lite mjöl eller maizena.
Efterbearbetningen, om man nu vill det, är att köra/hacka sönder nässlorna i soppan med en stavmixer. Eller så finhackar man nässlorna jättenoga i början av receptet.
Om man vill lyxa till det lite – toppa med lite hackad gräslök, eller bacon.
Ha kokt ägg till.
Må bra.
Tjörnbo 