Maj enligt bondepraktikan

»Majus – Blomzstermånad»

»Om Solen S. Urbani Dagh klaar skyn/
Tå blifwer thet Åhr noghsampt Wijn/

Regnar thet tå så kommer stoor Skada på henne/
Medh lång Förfarenheet gifwes thet tilkenna.

Pingesdags Regn är ſällan godt/
Sätt titt Hopp til Gudh medh itt fritt Modh/

Sidst i Maymånat knoppas Eeken/
Fullkomnas Knopparne thet år itt godt Tekn/

Een godh Ållon ther effter mon komma/
Som mongen gör stoor Lycka och fromma»


”Paradiset”. Maj enligt Carl Larsson, 1910.

Majus, var den tredje månaden i det gamla romerska året, men den femte månaden i det julianska, och har sitt namn efter den romerska gudinnan Maja, Mercuri moder. Somliga är dock av den meningen att namnet kommer av de latinska ordet ”Majores”, som betyder äldre. Romerska folket var nämligen fördelat i två klasser: ”majores”, de äldre, eller adeln och de förnäma i allmänhet, samt ”juniores”, de yngre eller de ofrälse, det ringare folket (”hjonen”). Månadens svenska namn ”Blomstermånad” kommer naturligtvis av att blomstren då mera allmänt börjar titta fram.

Maj, Majus eller Blomstermånad, har 31 dagar. Dagen är 13 timmar och 11 minuter lång. Solen löper i tvillingarnas tecken från 12 maj till 12 juni.


Blomstermånaden säger:
»Nu rider jag i skogen gröna,
Att jaga djur dejliga och sköna,
Jag badar och låter min lever åderslå,
Och jag vill nu i varma kläder gå»

Om man är begiven på åderlåtning, (tappa blod ur kroppen för att bli kvitt det ”sjuka”) är maj den bästa tiden att ”taga läkedom och slå åder (åderslå) då med undantag av 7:e, 15:e och 17:e.  Eftersom Bondepraktikan anger att den som åderlåter blod på 7:e, 15:e och 17:e dagen, han eller hon dör under året. Alltså,undvik gärna åderlåtning dessa datum!

”I denna månad skall man warmt bada, och bruka warm spis, och det är godt att taga drick till sig, som gör blod, och skall man intet djurs hufwud äta, förty det gör menniskans hjerta märkelig skada; man skall bruka malört och salvia i sin dryck. I Twillingarne är godt att wandra, att köpa och arbeta i eld, och sätta barn i skola.”


Hur blir vädret i maj?
Om det regnar mycket i maj, skall det regna litet i september och tvärt om. Dagg och kyla om aftnarna bringa ett gott foderår. Åska i denna månad skall ej betyda gott år. Sval maj ger bonden mycket hö i ladorna. En varm maj göder kyrkogården. En bisvärm i maj är lika mycket värd som ett lass hö. Våt pingst gör en fet jul, men pingstdags regn är sällan gott. På våt maj följer en torr juni.



Dagar att beakta

Walborgsmässodagen/Philippusdagen (den 1 maj)
Runstaven visar;
1) en fågel på ägg (jakten förbjuden),
2) ett lövträd (lövsprickningen),
3) två bröstbilder (Philippi och Jacobi),
4) några ljus

Philippus är grekiska och betyder hästvän, Första maj, Philippi och Jacobi dag firades med gudstjänst fram till 1772, till åminnelse av de bägge apostlarna bland Jesu tolv lärljungar. Walborgsmässodagen är uppkallad efter Walborg, en helig jungfru från England och slutligen föreståndarinna av ett kloster i Bayern. Hon blev bekant hos oss genom den första Engelska missionären som kom till oss och predikade kristendomen.

Runstaven var en evighetskalender av trä som användes långt in på 1700-talet.

Tre nätter före denna dag och tre närmaste efteråt utgöra tillsammans med Philippus natt de s.k. ”Luddenätter”, vilka sålunda är sju. Höres då åska, blir det ett fruktbart och gott år.

 

Servatiusdagen (den 14 maj)
Efter denna dag får man varken snö eller frost.


Sofiadagen (15 maj)

Sofiadagen, ibland kallad ”hallersmäss” efter det norska namnet Halvard, var den dag göken kunde höras första gången för året. I Halland betraktades dagen som lämplig att flytta djuren ut på bete.


Peregrinusdagen (16 maj)

I Värmlandstrakterna ansågs denna dag som lämplig för boskapens första betesgång, det vill säga första dagen med utomhusbete. I södra Sverige sågs den som lämplig för potatissådd. Peregrinus var djurens beskyddare, och man gjorde upp eld och skrämde rovdjur som skulle kunna skada kräga’.

 

Eriksmässa (den 18 maj)
Runstaven visar;
1) en bred fisk (braxleken sker medan enbusken ryker/släpper frömjölet),
2) ett ax,
3) en trespetsig krona,
4) en krönt man,
5) ett svärd,
6) en värja genom en krona (syftar på Erik den helige)

Eriksdagen har varit en allmänt spridd dag för betes-sådd i det svenska bondesamhället. Grödor som lin, korn och andra grödor som såddes sent på säsongen, kunde sås på Eriksdagen. På några håll i landet kallades dagen för ”hampadagen”, och Eriksdagen var en viktig märkesdag i kalendern. Runstavarna pryddes med ett krönt huvud och ett sädesax, och enligt gammal hävd och tradition skulle man ha sått sin åker vid denna tidpunkt. Det gamla talesättet ”När Erik ger ax, ger Olof kaka” betyder att om höstrågen hade gått ax till Eriksmässan så skulle man kunna baka bröd av mjölet till Olofsmässan (29 juli). S:t Erik troddes nämligen vårda sig om det späda axet, liksom S:t Olof om det mognade. 

Namnet Erik är ett gammalt fornnordiskt namn och betyder ”rik och härskande”. Dagen har sitt namn efter Erik (IX) den helige, som regerade 1155 – 1160, och mördades den 18 maj av danska prinsen Magnus Henriksson. I många av våra kyrkor hade man under den katolska tiden flaggor med Eriks bild på, s.k. ”Sankt Erics banér”. Dessa  bar dem högtidligen omkring på åkrarna denna dag, eftersom jag nämnde ovan, det är en tid då rågaxen kan vara färdiga att gå ur baljan och därmed blottställas för frostnätter. Av den anledningen hölls mässor och förböner till dagens patron för den blivande skörden.

 
Potentiadagen (19 maj)

Även Potentiadagen ansågs som en lämplig dag för sådd. Men i västra Sverige ansågs den bättre lämpad för att sätta potatis.


Karolinadagen (20 maj)
Karolinadagen var i södra Sverige en spridd märkesdag för linsådd. Lin var en betydligt mer vanlig gröda i bondesamhället än den är idag, eftersom linet användes till tyg. Bomull började användas mer allmänt först under 1800-talet.


Kristi himmelfärdsdag

Kristi himmelsfärdsdag firades till åminnelse av Jesus återuppståndelse 40 dagar efter påsk. Den var känd som den första sommardagen, och innebar att vinterklädseln lades undan och kvinnorna kunde gå barärmade. Dagen kallades ibland för metardagen eftersom sommarfisket inleddes.

Kristi Flygare, dagen då Tjörnbon dricker 3 liter brännvin och tar närmaste flytetyg till Skagen


Alltid på en torsdag

Påsken följs av 40 glädjedagar (Halleluja!), den tid som Jesus efter uppståndelsen visade sig för sina närmaste anhängare. I Apostlagärningarna får vi veta att Jesus for upp till himlen på den fyrtionde dagen efter sin uppståndelse från de döda. Kristi himmelsfärdsdag inträffar alltid på en torsdag. 
I västra delarna av Sverige är det känt att människor tände eldar på Kristi himmelsfärds dag, en sed som är känd även i Skåne. På sina håll trodde man att eldarna skulle skrämma bort vargar, det vill säga samma förklaring som har knutits till valborgsmässoeldarna.

De tre dagarna närmast före Kristi himmelsfärdsdag var länge så kallade gångdagar då prästen med sin församling vandrade ut över markerna och bad böner om god årsväxt. Först 1772 förbjöds denna sed med katolskt ursprung. Kristi himmelsfärdsdag betraktades ibland som den första sommardagen. Då skulle kvinnorna gå med bara armar – dagen kallades ibland för ”barärmdagen”. I Värmland började man till exempel att använda bomullsklänningarna.

I de gamla svenska arkiven finns flera uppteckningar om Kristi himmelsfärd som en dag när flickor och pojkar, utan övervakning av vuxna, träffades utanför kyrkan. En slags dåtida, analog Facebook.  I det annars hårt kontrollerade bondesamhället kan man ana att detta var en stor händelse i ett starkt könsuppdelat samhälle.

Som tidigare nämnt, ansågs Kristi himmelsfärdsdag avgöra hur fisket skulle bli under resten av året. Den kallas ibland för metardagen, eftersom sommarsjöfisket påbörjades. MEN, om det regnar denna dag, bådar det en dålig höstskörd.

Gökotta och rävfångst
Denna dag ansågs bra för att fånga rävungar, eftersom man tänkte sig att rävhonan tog ut sina ungar i solen. Då var de lätta att fånga. En annan sed förknippad med Kristi himmelsfärdsdag är ”gökotta”, som är känd i södra och mellersta Sverige. I arkivuppteckningar vittnas det om årets första utflykter, gärna tidigt på morgonen, för att hälsa våren och värmen. Men nu kunde också ungdomarna träffas utan föräldrarnas insyn….för att göka?


Urbanusdagen (den 25 maj)

Runstaven visar;
1) ett ax (om rågen ej gått i ax till Eriksmässan bör det ha inträffat nu om det skall komma något gott av detta år),
2) en dynggrep,
3) tre korn (nu bör det korn sås som kalas ”brådkorn”),
4) en påvemössa,
5) ett dubbelt kors

”Om icke allt höstråg gått i ax Urbanusdag, blir det ett hårt år”. På denna dag väntas storm och oväder trots detta sågs på många håll i bondesamhället sågs som den första sommardagen (senare övertog Kristi Himmelsfärd detta). Det finns en gammal minnesregel som vittnar därom; ”Urban, Vilhelmina och Beda skola sommaren leda”. Det vill säga det inleder sommaren och är de första sommardagarna. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga. Det latinska namnet Urbanus, kommer från latin och betyer ”stadsbo, belevad, hövlig”. Namnet har burits av många påvar, och har i våra almanackor förkortats till Urban. 


Trefaldighetsdagen

I bondesamhället var heliga trefaldighetsdagen en av sommarens stora högtider, nära förbunden med midsommar. Den förknippas med tvagning och källdrickning, med förhoppningen att människor skulle få behålla sin hälsa. Källdrickningen, vid någon av de många heliga källorna i Sverige, innebar också fest och dans. Trefaldighetsafton var i bondesamhället en av sommarens stora fester i norra och mellersta Sverige. En vecka efter pingst besöktes ortens trefaldighetskälla för att under ceremoniella former dricka av eller tvätta sig i vattnet. Denna rituella tvagning troddes kunna ge hälsa under det kommande året. I södra Sverige var midsommaren den högtid som förknippades med källdrickning och tvagning.