Om Stifttröskverk »Mofors No 5»

verk»Slagtröskverk»hvilkas konstruktion i sin enklaste form uppfanns 1785 af skotten A.Meikle och hvars tunna har 4-8 upphöjda släta eller räfflade slaglister, liksom äfven skon är försedd med sådana, samt »stifttröskverk» har tunnan och ofta äfven skon besatta med framskjiutande järnstift. Hos nutida slagtröskverk utgöres tunnan oftast och stundom äfven hos stiftverken ej af en sluten cylinder, utan af på en gemensam axel sittande ringar eller hjul, vid hvilka slagor med slaglister eller stift äro fästa….Eftersom tröskverken mer eller mindre fullständigats med anordningar för halmens afskiljande och sädens rensning, skiljer man mellan 1) enkla verk utan dylika anordningar; dessa äro vanligen stiftverk med 25 – 35 cm. lång slagtunna, lämna säden blandad med halmen, agnarna och bosset, som sedan afskiljas, halmen med gaffel, agnar och boss med rissel och kastmaskin; de drifwas för hand eller mest med vandring eller motor.


Efter att ha återupptäckt det gamla tröskverket i ett hörn långt inne i ladan föddes en tanke att restaurera detta. Vi tröskade en gång med verket under år 2015 för att säkerställa funktionalitet och det visade sig fungera alldeles utmärkt.

Stifttröskverket släpades ut i dagsljuset för en närmare inspektion om något behövde åtgärdas  få det att se någorlunda bättre ut. Jag lagade skyddsplåten och slipade rost.


Färgen var svårbestämd. Det var någon form av de gamla allmogefärgerna; gullockra, korngul, engelskt rött m.m.


Närbilder på verket

 

Plåtdetaljerna var rostiga = slipa bort all rost. Laga sådant som var utslitet och trasigt.


Så var det dags att åka till färgaffär’n igen. Jag är nog en av de bättre kunderna, har fått rätt stor rabatt inskrivet på mitt namn. Det var dock inte det lättaste att försöka hitta en passande kulör i lysrörsbelysning. Första försöket såg bra ut på papperet med korngul med ett stänk grönt i. Resultatet blev en färg som man får lust att spy av. Jag tänkte att jag skulle gjort slut på den lilla skvätt MF-röd jag hade kvar, eftersom plåten varit röd en gång i tiden. Fy tusan! Det blev inte bra det heller. Alldeles för rött. För rött och för gult. Det som blev bra var dock den bruna färgen till lavetten.

Om man kunde måla ett riktigt rejält bakrus, skulle det se ut så här!

 

Lika bra att göra något annat för att lugna ner sig – att påbörja bården.

 

Efter att i princip varenda människa (och djur) – inklusive mig själv stört sig på den felaktiga pskyadelikaliknande färgen i några veckor samlade jag kraft och tog en ny tripp till färgaffären. Denna gången hade jag lyckats att tälja loss en flaga originalfärg som jag medförde. Flagan scannades i färgscannern och rätt kulör blandades till. En burk röd-ockra metallfärg (hammerite) , en burk brun-beige-ockra träfärg och en burk brun-beige-ockra metallfärg (Pansarol).

Här har jag maskerat och målat rött (originalkulör).


Så var det dags att se om verket gick att rädda eller om man skulle dumpa det i någon sjö någonstans.

20160729_130351430_iOS
 

Mja, det tar sig….kanske. Det ser visserligen rosa ut men kanske blir bättre när det torkat.
20160729_134828816_iOS


Jodå, det blir bra. Fruktansvärt rotehjon-jobb att att måla reliefen.


Det färdiga resultatet. (Inte riktigt klar med bårder & skit…)

20160731_111603908_iOS