Var glad min själ åt vad du har
Nu har du hundra sommardar
Och detta är den första
När solens lopp till ända tar
Då har du nittionio kvar
Och någon blir den största
Giv noga akt på var du står
I morgon blir med ens igår
Det går så fort att vandra
Lägg märke till att vad du får
Är hundra sommardar per år
I morgon är den andra!– Caj ”Kajenn” Lundgren,
svensk journalist, översättare, kritiker och författare.
Fullt upp under våren
Det har inte blivit så mycket bloggande på sista tiden. Antingen har det varit fullt upp på jobbet eller så har jag suttit i traktorn och spridit gödsel, plöjt, harvat, sått, ringvältat och satt potatis.
Under några vårdagar behövdes Kalvhagen dräneras lite extra uppe i en slänt. Det visade sig att vid förra dräneringen missade vi att gamlefarfarn lagt stendike. Diket var nu igensatt och det var blött och marken bar inte när man körde förbi med traktorn.
Om våren
Om våren
”Om våren, säg om våren
allt stolt och ungt du känt.
Ett vårord går som kåren
mot sol och firmament.Om våren, sjung om våren
hvar nyckfull melodi;
som fläkt och drill i snåren
den löper saklöst fri.Om våren, gråt om våren
ditt hjärtas svärmeri,
ty solen torkar tåren,
det finns ej kval däri.En skur på gröna knoppar
som springa efteråt,
ett salt av honungsdroppar
är hjärtats ungdomsgråt.”– Flora och Belladonna, Om våren, 1918, av Erik Axel Karlfeldt (1864 – 1931), Nobelpristagare, poet, författare
Blåsippan
Blåsippor, med inledningsorden ”Blåsippan ute i backarna står”, är en svensk barnvisa med text av Anna Maria Roos. Dikten, som har tre strofer, publicerades första gången i ”Lilla Elnas sagor” 1894. Den tonsattes av Alice Tegnér, då musiklärare i Djursholm, och publicerades 1895 i ”Sjung med oss, Mamma!”. Ett säkert vårtecken brukar vara när blåsippan syns i backen burte ve’ trä’t. De kom på besök redan förra veckan, men jag glömde bort att skriva om det. Men, bättre sent än aldrig. Blåsippan är fridlyst i vissa delar av Sverige. Man får inte plocka blåsippor i Hallands, Skåne, Stockholms, Västerbottens och delar av Västra Götalands län.
Våffeldagen eller Vårfrudagen?
Historiskt sett har Vårfrudagen markerat början på vårbruket, för att numera övergå till det moderna påhittet med våfflor. Personligen tror jag att Vårfrudagen förvandskats genom sluddrigt uttal och/eller dialekt.
-Låtsas att Ni är valfri kung, drottning, biskop eller annan historisk viktig person, stoppa munnen full med mat och säg ”Vårfrudagen” inför tjänaren/hjonen/tinget/kyrkorådet/riksdagen;
”-Idag är det hwåffldagn!”
Åhörarna undrade givetvis vad Ni just sade och eftersom ingen vågar fråga i rädsla att framstå som sinnesslö, fick man försöka fundera ut vad <ämbete här> just sade.
”- Våffeldagen? Jahaja….våfflor skall det vara.”
Efter detta blev det vedertaget uttryck. ”Vårfru” blir lätt ”våfflor”, förtom i det lömska, halv-danska Skåne där man ställde sig frågande till våffelätandet. I danskprovinsen Skåne hette ”Vårfrudagen” nämnligen ”Fruedag”, taget från den lömska danskan och inte språkligt påminner om våfflor på samma sätt.
Samma datum varje år – den 25 mars, nio månader före jul – infaller Våffeldagen. Andra namn för denna dag är Jungfru Marie Bebådelsedag eller Vårfrudagen. En teori om varför man skall äta våfflor just denna dag har att göra med att man förr i tiden hade större tillgång till mjölk och ägg efter vintern.
»Skicka ett ej lytt hjion efter ingredienser.
Till ett kvarter sur grädda tages 2 kvarter vatten, ett halvt kvarter smält smör och 2 stycken ägg. Alltsammans vispas wäl tillhopa med så mycket gott hwetemjöl att det ringlar sig efter hwispen när han upplyftes.Bakas sedan på vanligt sätt.
Till dessa våfflor bör vara god tjiock grädda, som intet är för gammal, så blifva de goda»
Till 15 laggar:
3 ¼ dl sur tjock grädde eller crème fraîche
6 ½ dl vatten
1 ¾ dl smält smör
2 ägg
ca 5 dl vetemjöl-Cajsa Wargs Sura Grädd-Waflor ur »Cajsa Warg, Hjelpreda i
