Krampus…(och julbocken)

-Pappa, när kommer jultomten? frågade min dotter Elin mig för femtioelfte gången under gårdagskvällen.
-Jultomten besöker oss på julafton, först på morgonen nere i Kalvhageqvia, sedan på kvällen hemma hos oss, svarade jag, lätt trött.
-Pappa? Får man julklappar om man varit snäll?, fortsatte Elin.
-Ja, om man har varit snäll och uppfört sig ordentligt under hela året får man det.
-Men…om man inte varit snäll då?
-Då kommer Krampus, svarade jag utan att tänka mig för.
-Vem är Krampus? undrade Elin och betraktade storögd sin obetänksamme far.
-Krampus är den elaka jultomten och han tar med sig alla barn som inte varit snälla, stoppar barnen i en säck, sedan får de elaka barnen sitta i en mörk jordkällare full med spindlar och man får bara äta kall potatis.

Sen visade jag en redig bild på Krampus för att, vad jag tyckte, var att förbättra historien med en illustration.

Läs mer

Plöja eller ploga?

”Skola de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar…”
Även om de flesta inte kan det exakta citatet så har de flesta i varje fall någon gång under sin levnad troligen hört eller läst (och glömt) orden i någon form, antingen från bibeln eller någon annan form av media.

Orden ”ploga” och ”plöja” är rätt så snarlika. För de som bor på landet och/eller har anknytning till lantbruket finns det en klar skillnad mellan orden. Om du frågar en bonde skulle han eller hon troligen svara något i stil med;

-Plöjer gör man på en åker med en teg- eller växelplog, men aldrig med en kultivator eller ett årder. Plogar gör man på en väg med en snöplog för att hålla vägen fri från snö.

Kommunen lägger mindre och mindre pengar på plogning om vintern

I det första fallet använder man en plog för att skära upp och vända tiltor, exempelvis på en åker. I det andra fallet sysslar man med att skyffla undan snö med hjälp av ett plogblad. Kombinationen mellan plöja och snö fanns i min värld bara i uttrycket ”plöja i snö” vilket innebär att man plöjer åkern när den första snön kommit och innan tjälen gjort det omöjligt att få ner plogen i jorden. Plöjer man i snö har man troligen endera kört av vägen med bilen, eller varit så sen med jordbearbetningen att det hunnit snöa på stubbåkern.

Läs mer

Byggde ett foderbord

Efter att under många års uppehåll åter börjat med en ytterst blygsam djurhållning, finns allt som oftast en tanke om att man hela tiden kan förbättra något. Efter att ha byggt en fålla och stallat in fåren, ansåg jag att ett foderbord vore en förbättring till de två höhäckarna som nyttjades.

Dels blir det lättare att utfodra och dels slipper fåren trängas runt höet. Vilket egentligen inte har varit ett bekymmer på något sätt, men efter årets extrema torka får man försöka att se till att minska foderspillet. Efter att ha utfört vissa experiment som gick ut på att jag höll foder på en bräda på olika avstånd och höjder i ena handen (som jag lockade fåren med) och en tumstock i den andra handen letade vi upp lite virke och satte igång. Foderbordets botten skapades av de spontade brädor som blev över när vi lade nytt golv i kokhuset och väggarna skapades av sextums brädor.

Läs mer

Om adventsstjärnor

Herrnhuter stern i originalförpackning

Adventsstjärnan blev populär i Sverige på 1930- och 1940-talen, även om de första adventsstjärnorna användes på 1880-talet i den tyska staden Herrnhut (Herrnhuter Stern). Det första svenska belägget för ordet adventsstjärna är från 1934, samma år som de importerade stjärnorna från ärans och hjältarnas land började säljas i Sverige. Den tyska handeln fångade upp dessa stjärnor, som började masstillverkas och säljas i hopfällbart skick vid jultid. Efter hand elektrifierades stjärnorna. Adventsljusstaken introducerades mot slutet av 1800-talet med förebild i tyska så kallade adventsgranar. Den första elektrifierade adventsstaken kom i slutet av 1930-talet. Den elektriska ljusstaken anknyter till en svensk tradition att låta ljus brinna i fönstren för att lysa upp julottebesökarnas väg till kyrkan.

Läs mer

Sägner från Tjörn, Valla socken

Socken (danska ”sogn”, bokmål ”sogn” eller ”sokn”, nynorska ”sokn”), är ett ålderdomligt namn på landsortsförsamling i folkkyrkor enligt äldre indelning (kyrksocken) som även kom att få funktion som borgerlig landskommun(sockenkommun) och beskattningsenhet (jordebokssocken). Det var i Norden ett administrativt område bestående av flera intilliggande byar och tätorter. Socknen kom att få liknande funktion som Englands civil parish, som dock även kunde vara en stadsförsamling. Socknen hade en sockenkyrka, styrdes av sockenstämman, och var en föregångare till dagens kommuner.

De fem socknarna i Tjörns härad; Klädesholmen, Rönnäng, Stenkyrka, Klövedal och Valla.

I Norden betecknade ordet sedan senmedeltiden ett område utanför städer inom vilket befolkningen besökte gemensam sockenkyrka, präst och begravningsplats. På 1500-talet infördes även ett sockenbegrepp i Sverige och Finland som enhet för fastighetsredovisningen (jordebokssocken, senare jordregistersocken). Kyrksocknen och jordebokssocknen var i princip detsamma, men eftersom de var olika myndigheters grundläggande enheter, kom de ibland att uppvisa olikheter, men harmoniserades i Sverige från 1882 fram till 1950-talet.

Läs mer