Hur jag harvar (…och bultar)

Den största delen utav marken är utarrenderad till grannarna, men eftersom jag gärna ville pröva den nya harven, frågade jag ena grannen om han inte behövde hjälp med att göra vår’n. Jodå! Det skulle inte vara några som helst problem för mig att få pröva harven. Det slutade med att jag harvade hela det tilldelade gärdet. Det tog ungefär fyra timmar och det utstöttes spontana, glada tillrop och glädjetjut som tog sin uttryck genom diverse mustiga kraftuttryck, som ”Faaan!!!”, ”Helvete!!!”, ”Harvdjävel!!!” och dämpade ”-Det var då själva greve djävulen…”, samt en hel del andra saker som inte lämpar sig för tryck.

När man harvar så svettas man. Kopiöst. Mycket. Om man nu inte råkar ha en modern traktor utrustad med AC, vilket vi inte har. En annan viktig sak värd att nämna är att om man inte siktar på att drabbas utav tröskdammlunga, ser man till att hålla hytten och fläktarna stängda, härav behovet av medhavd dryck. Jag drack ungefär 2 liter vaan (vatten) och stannade och uträttade behov lika många gånger.

Redo!


Harven är egentligen en enorm kratta som släpas efter traktorn, och när det gäller harvar finns det en mängd olika sådana redskap. Harven för dagen var alltså kulturharven.  Kulturharvarna är en såbäddsharv som sorterar materialet (jorden) och håller ett fast djup hela tiden. Denna typ utav harv har även ganska tätt mellan pinnarna för att få en heltäckande överfart.

En vanlig, modern harv är egentligen bara till för en utjämnande effekt – det vill säga att skapa en jämn och fin yta men ingen ordning undertill. Den har olika bredd mellan harvpinnarna då den bara ska flytta runt och jämna till ytan ,samt oftast utrustad med en efterharv som släpar längst bak på harven och jämnar till det mesta.



En kulturharv bör användas när man kör med äldre såmaskiner med släpbillar för att få utsädet på samma höjd medans en vanlig harv används när man kör med en modern såmaskin exempelvis en Väderstad Rapid som håller så-djupet med hjälp av en dator och/eller vikter. 
Personligen tycker jag att kulturharvarna ger ett bättre resultat under ytan, samt att jag ser ingen mening med att införskaffa en modern jätteharv, som då kräver en traktor med 1 hästkraft per harvpinne.



Hur man harvade förr

Enligt en snart 100 år gammal förklaring gällande harvning, och vad man ansågs hinna med på en 12-timmars arbetsdag, var det inte ett jobb för vem som helst.

”Vi hafva i det föregående redogjort för de arbeten, som vi anse lämpligen kunna utföras på beting. För fullständigheten skola vi nu redogöra för hvad som af öfriga, till beting icke lämpliga jordbruksarbeten, bör kunna hinnas af personer, tjienstehjon, sinneslöa, hel- och halvidioter, drängar, tattare och hjon af allehanda slag samt dragare per dag. Till ifrågavarande jordbruksarbeten höra: sådd, arbete med plog och årder, harfning, vältning, sladdning, mullskopning, körslor i allmänhet, körningsarbete vid slåtter och skörd, tröskning, hackelseskärning, skärning af rotfrukter m. m.

Man får icke att förglömma att ta med i beräkning af tid de hjälphjon, tjienstehjon, rotehjon och andra hjon, tattare, drängar, sinneslöa, hel- och half-idioters kapacitet att draga harfven ock styra dragaren.

Ex; en half-idiot kan svänga dragaren vid tegens slut ejest långsammare än en redig dräng, medans en hel-idiot vid ej påpassning måhända harvar grannens åker gratis eftersom han ej har sans och vett att begripa när husbondens teg slutar.

Vid harfning med klös- och krokpinnharf till 15-18 cm. djup hinnes 1,5-2 hektar, då jorden reder sig väl.

Vid djupharfning med grubber hinnes 0,75-1 hektar. Vid alfluckring, då man kör efter plogen i fåran, hinnes gifvetvis lika mycket som plöjes.

Vid rullharfning med harf, som drages af 2 hästar, hinnes 1,5-2 hektar.

Vid slätharfning med romboidalharf, då ett par hästar användes, hinnes 4-4,5 hektar. Med mindre harfvar, som dragas af en häst, hinnes 2-2,5 hektar; allt uti enkelt drag.

Vid rensning och luckring mellan drillarne å rotfrukter med renshacka eller drillharf, som drages af en häst, hinnes 1-1,5 hektar.”



Hur jag harvar (…sår och plöjer, mockar, gräver och bär…)

Det finns totalt fem saker man kan ställa in på ekipaget traktor och hjulburen harv. På harven är det harvpinnarna, sladdplankorna, och hjulens höjd. På traktorn kan man ställa in dragarmarnas höjd och toppstångens längd.

1. Första draget kör jag med harvpinnarna grunt inställda och sladdplankorna djupt nedfällda. Toppstången skall vara lång, ungefär 83 cm på min kombination utav traktor och harv. Om toppstången är för kort, kommer harven att gräva ner sig (‘gå på tå’), och så roligt skall vi inte ha det. Sladdplankorna är som det låter; ett par stycken ställbara järnbitar längst fram, underst, på harven, som är till för att slå sönder jordkokor och måga med sig jord och slätta till. Kommer det en far, täcks denna effektivt igen av sladdplankorna. Man bör köra så fort man kan för att riktigt rista sönder jorden. Man kör längs med plogfårorna, som de svarta pilarna på bilden visar. De blå strecken är djupa farer, eftersom tegen är klyven för att ge raka ploglinjer.

 


2. Andra draget kör man på tvären. Det vill säga, nittio grader mot det första draget. Som att kratta ett enormt fyrkant-mönster. Inställning tvärtemot första draget – harvpinnar djupt satta och lätta på sladdplankan. Eftersom tegen är smal på nervägen är svårt att få vänt ekipaget i tid, därför kryssharvar jag på smala bitar.

 


3. Tredje draget
kör man som man gjorde på första draget, fast har nu lättat ännu mer på sladdplankan och ännu grundare harvpinnar. Man harvar tills man är nöjd och jorden är slät och fin.

Sladdplankan syns framför harvens främre hjul, mot traktor.

Harva tills du är nöjd. Här är jag nöjd.


Efter harvningen kom grannen med såmaskinen och sådde havre. Jag bytte från harv till den nyinköpta ringvälten (glömt att skriva om det!) och bultade det nysådda. Elin var med som co-pilot. 


Vältens uppgift är att packa marken direkt efter sådden. Man förbättrar anslutningen mellan frö och markyta och krossar jordklumpar samt förbättrar vattenhushållningen på fältet. Det är lätt att bulta (välta), man kör över hela gärdet en gång, sedan är det klart. När man har en buren vält, gäller det att inte svänga, som man gör med en dragen vält. Svänger man med en buren vält finns det risk för att man gör fina vallar i svängen och förstör sådden. Alltså kör man fram till vändtegen, lyfter, vänder, sätter ner och fortsätter köra.

Bultat och klart! Bara att vänta tills slutet av augusti.


5 reaktioner på ”Hur jag harvar (…och bultar)

  1. Här harvas det för fullt runt omkring oss. Finemang.
    Att det är en konst som inte vem som helst kan utföra förstår jag, även om man har läst din genomtänkta beskrivning.
    Men jag trodde att 3:e varvet skulle harvas på sniskan för att man skulle se var man sår (lika varv 1). Har dock inte kollat att man gör så här.
    Att väta/bulta verkar enklast. Skulle man inte kunna ordna sådd och vältning med en kombimaskin? Undrar novisen.

    Gillad av 1 person

    • Det beror lite grann på tycke och smak, hur man gör på sista varvet.

      En del låter rotogräset, ex kvickrot, ligga och torka ett par dagar, innan man faktiskt harvar en fjärde gång, på sniskan, för att lättare se spåren efter såmaskinen.

      Om man har svårt att se spåren efter såmaskinen när man sår, finns det så kallade ”markörer”. Det är två armar som hänger ut från såmaskinen, en vänster och en högerarm. En av markörerna släpar i marken när man kör med såmaskinen så man har ett streck bredvid maskinen.

      Man kan ställa in längden på markörerna att man antingen får dessa så långa, att man när man vänder på gärdet, har man strecket så att man siktar med mitten på traktorns motorhuv för att så jämnt och fint, eller så kortar man markörerna att man håller strecket jämns med traktorns framhjul när man kör fram och tillbaka på åkern.

      Beroende på om man vill ha vänster eller höger markör (har att göra med vilket håll man kör på gärdet), lyfts dessa antingen manuellt, mekaniskt eller hydrauliskt när man lyfter upp såmaskinen för att därefter sänkas ner och släpa i jorden, när man sätter ner såmaskinen på backen igen.

      Moderna såmaskiner har faktiskt – som du påpekar – en vält som hänger bak på såmaskinen. Dessa tingestar är stora, tunga grejer, som lämpar sig för jordbruksinriktade större företag som har många hektar att så.

      Vissa såmaskiner har t om sladdplankor, för att kunna fylla igen någon håla med jord innan utsädet kommer. En del såmaskiner har släpbillar, andra har rör som går ner i marken (”bläckfisk). Moderna maskiner har en frölåda för vallfrö, en binge för konstgödsel, och en binge för utsäde, s.k ”kombisåmaskiner”. På så sätt slipper man att köra med konstgödselspridare efter sådden.

      Man kan även så vallfrö men en såmaskin som har en binge. Det finns speciella små kugghjul (matarvalsar) att stoppa i. Först sår man utsäde som vanligt, sedan laddar man maskinen med gräsfrö/vallfrö och sår på tvären.

      Som vanligt, är allt en fråga om pengar. Stora (nya) maskiner är dyra i inköp, drift och underhåll, och kräver stora, starka traktorer. Allt hänger på om man gör allt själv, hur mycket man sår och skördar och får sålt.

      Vi håller endast igång för att hålla kunskapen vid liv och det viktigaste – det är roligt att ”greja” 🙂

      Gillad av 1 person

  2. Nu vet jag ju inte vad det varit odlat här tidigare. Men många spannmålsodlare har ju gått över till plöjningsfri odling, de kan ju ändå behöva harva, men betydligt mindre

    Gillad av 1 person

    • Hej Kurt,

      För två år sedan var det vall, och i fjol var det havre på nämnda gärde. Det blir havre i år igen.

      Jordarten, grödan och ogrästrycket är avgörande när man väljer bearbetningstyp. Man behöver inte välja antingen eller – en kombination av olika tekniker kan fungera precis lika bra.

      Här på öarna på västkusten brukas jorden till största delen traditionellt (med plog). Det är inte någon härikring som har sådana arealer att man behöver hoppa över plöjningen och gå direkt till rullharven och/eller kultivatorn. En granne använder bekämpningsmedel ytterst sparsamt, och de andra sprutar ungefär vartannat-var tredje år. I mina trakter räknas en åker som är 2-3 hektar, som en STOR åker.

      Vid plöjningsfri odling kommer användandet utav bekämpningsmedel att öka, i med att allt rotogräs lämnar växtrester, som då ökar spridningen av växtsjukdomar = ännu mer RoundUp etc etc.

      Det finns oändligt antal kombinationer gällande jordbearbetningsåtgärder mellan skörd och sådd, man kan ju t.ex välja mellan direktsådd, plöjningsfri odling (på normalt bearbetningsdjup eller grunt djup) eller plöjning.

      Man får fundera över vilka krav man har på skörderesthanteringen.

      Vi har lätta jordar (sand, morän) vilket passar bättre vid plöjning, än styva lerjordar som de plöjningsfria systemen går bättre till.

      Vidare är det bättre med plöjning vid vårsådden, medans vid höstsådden kan man köra plöjningsfritt om man vill.

      Det finns hur mycket som helst att diskutera! Fördelar med att inte plöja kan t.ex vara ökad mängd daggmask och annan biologisk aktivietet, god vattenledningsförmåga när det är torrt.

      Nackdelar med att inte plöja kan vara som jag redan nämnt, ökad ogräsmängd och ökad besprutning, långsam upptorkning och lägre marktemperatur, man behöver större traktorer genom det ökade dragkraftsbehovet etc etc.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.