Gårdfarihandlare & luffare

20161107_knalle001

Plansch ur ”Svenska folkets seder, bruk och klädedrägter” (1863) av Anders Dahlström.

Förr i tiden fanns det kringresande försäljare som kallades Gårdfarihandlare. De mest kända gårdfarihandlarna var nog knallarna från Sjuhäradsbygden i västergötland. Kring mitten av 1800-talet fanns det mellan 5.000 till 7.000 gårdfarihandlare i Sverige. En äldre benämning för gårdfarihandlare är nasare, som senare blev ett nedsättande kraftuttryck om dörrförsäljare och/eller folk som ansågs lågbegåvade. På Tjörn kan de som pratar dialektalt tjörbu‘ ibland säga skidd-ás som är ungefär på samma nivå som nasare, med den skillnaden att ett skidd-as även innefattar både människa och djur. Exempel ditt förklummade skidd-ás!

Knallen var som sagts, ursprungligen en gårdfarihandlare från Sjuhäradsbygden i Västergötland. Redan under 1500-talet började allmogen i de trakterna göra sig märkvärdiga genom att gå runt i bygderna för att sälja hemslöjd, trots att sådan mellanhand mellan produktion och kund enligt lag var förbehållen städernas köpmän, innan näringsfrihet infördes 1864. Dock förhandlade sig nasarna knallarna i Sjuhäradsbygden till en särlagstiftning införd från 1680-talet, vilken tillät dem att bedriva handel på landsbygden. Från 1776 fick en person från varje hemman i Sjuhäradsbygden rätt att bedriva resehandel.

Fortsätt läsa