Gårdfarihandlare & luffare

20161107_knalle001

Plansch ur ”Svenska folkets seder, bruk och klädedrägter” (1863) av Anders Dahlström.

Förr i tiden fanns det kringresande försäljare som kallades Gårdfarihandlare. De mest kända gårdfarihandlarna var nog knallarna från Sjuhäradsbygden i västergötland. Kring mitten av 1800-talet fanns det mellan 5.000 till 7.000 gårdfarihandlare i Sverige. En äldre benämning för gårdfarihandlare är nasare, som senare blev ett nedsättande kraftuttryck om dörrförsäljare och/eller folk som ansågs lågbegåvade. På Tjörn kan de som pratar dialektalt tjörbu‘ ibland säga skidd-ás som är ungefär på samma nivå som nasare, med den skillnaden att ett skidd-as även innefattar både människa och djur. Exempel ditt förklummade skidd-ás!

Knallen var som sagts, ursprungligen en gårdfarihandlare från Sjuhäradsbygden i Västergötland. Redan under 1500-talet började allmogen i de trakterna göra sig märkvärdiga genom att gå runt i bygderna för att sälja hemslöjd, trots att sådan mellanhand mellan produktion och kund enligt lag var förbehållen städernas köpmän, innan näringsfrihet infördes 1864. Dock förhandlade sig nasarna knallarna i Sjuhäradsbygden till en särlagstiftning införd från 1680-talet, vilken tillät dem att bedriva handel på landsbygden. Från 1776 fick en person från varje hemman i Sjuhäradsbygden rätt att bedriva resehandel.

Fortsätt läsa

Drängafan, lön och arbetstider.

>>dräng>>,
ung, duktig man, gosse, tjänare, gosse.
Wiggo-Emil


-Jä hörde att din dräng har gjort pigan mä barn?
-ja, de ä en klumpig jäwl de’. Å igår brödt han å skaftet på den nye dynggrepen.


Nuförtiden är det tur att det finns folk som kan hjälpa till med ett handtag allt som oftast. Ibland är det jag själv som är ute och grejar i markerna, oftast är Holger med. Ibland hjälper de andra drängarna Claes till och icke att förglömma – lille Wiggo är gärna med och bestämmer när det är dags för rast och fika. Samt pigan Christine som hjälper till genom att hålla sig ur vägen.

Förr i tiden så fanns det flera olika befattningar inom lantbruket;

>>Ladufogde, Bokhållare, Rättare, Inspektor, Förvaltare, Häradsbetäckare,>>

20150419_162023608_iOSVid mindre jordbruk handhar brukaren i regel hela ledningen och förvaltningen, men i den mån hushållningen blir mer omfattande och mångsidig, växer antalet av därför behövlig personal.
Vid större gods och egendomar är affärsledningen, där den ej skötes av ägaren (arrendatorn) , överlåten åt en disponent eller förvaltare att självständigt handhavas under jordägaren. En person, som under högsta ledningen handhar egendomens skötsel och arbetenas anordning samt gentemot gårdsfolket företräder driftsherren, plägar kallas inspektor. Därjämte finnes vid större jordbruk ett antal personer anställda för särskilda verksamhetsgrenar.

20150513_151219395_iOSBokhållaren sköter bokföring samt in- och utlämningar vid förråden (kontors- och magasinsbokhållare) samt biträder i övrigt inspektoren eller förvaltaren. Den, som under denne leder jordbruksarbetena, kallas i södra Sverige ladufogde men i övriga delar av landet rättare eller befallningsman. Rättaren, särskilt vid mindre jordbruk, deltager stundom i arbetet (arbetsrättare), under det att vid något större gårdar stundom en fördräng går i spetsen för arbetslaget. Tillsynen över ladugården och ledningen av arbetena i denna handhaves vid större gårdar av en ladugårdsrättare eller ladugårdsförman, som ofta har tillsyn även över får- och svinhus. Vid en del större gårdar med talrik hästbesättning förekommer fodermarsk, vilken har tillsyn över häststallet. Trädgårdsskötseln är, där den har något större omfattning, ställd under en trädgårdsmästare , som i regel är oberoende av det egentliga jordbrukets underbefäl men oftast själv deltager i arbetet. Slutligen är även skötseln av skogen, dä den utgör en mer betydande del av hushållningen, överlämnad åt från jordbruksförvaltningen skild personal av skogsförvaltare och skogvaktare, de senare motsvarande rättaren vid jordbruket.

Fortsätt läsa