Vilhelm Moberg ansåg att det var den svenska naturen, hans ursprung, hans växtplats och barndomens jord som format honom. ”Men det är också något annat och mer” säger han i ett tal på Svenska flaggans dag i Gävle den 6 juni 1944:

”Det är frid och trygghet till liv och lem i ett fredligt land, där barnen födes fria av fria föräldrar. Det är ett land, där också de minsta backstugornas barn kan skaffa sig möjlighet att pröva sina krafter att få pröva dem så långt de nu kan räcka till. Det är ett land där var och en kan få växa och utvecklas efter sin egenart, där var och en kan vara olik alla andra och hysa meningar olika alla andra – och dock får behålla både sin frihet och sitt liv. Detta är för mig det svenska. Det omistliga. Det är detta jag nu tänker på i dag – på vår flaggas dag.”

…Hurra, hurra, hurra!
När Ni på nationaldagens arla morgontund hissar flaggan till väders, iklädd terylenbyxor samt hwid skjorta med passande slips, passa gärna på att sjunga den numera politiskt inkorrekta nationalsången för full hals över nejden så att alla sjusovande grannar vaknar och förhoppningsvis stämmer in.

När detta är gjort kan man ta sig en tur på bygden och beundra hur folk i största största allmänhet sköter nationaldagsfirandet genom att;

a) använda en vimpel eller en korsvimpel i tron att det är en flagga.

eller

b) hissa för tidigt eller hala för sent; Från 1 mars till och med 31 oktober hissas flaggan klockan 08.00. Från 1 november till och med 28(29) februari hissas flaggan klockan 09.00. Samtliga årets dagar halas flaggan ned vid solnedgången, senast klockan 21.00.

”Vårfesten 1893 afslutades den 6 juni, som då och alltsedan på Nationaldag. Skansen högtidlighållits såsom svensk nationaldag med fosterländska tal och musik; stundom i närvaro af inbjudna skolbarn som i tusental infunnit sig och tågat upp till Skansen. De stora fosterländska minnen, som äro förknippade med den 6 juni: Gustaf Vasas korande till Sveriges konung i Strängnäs år 1523 och den nya regeringsformens antagande af rikets ständer 1809, äro förvisso bärande anledningar för dagens högtidlighållande på detta sätt, något som också just innevarande år blifvit ytterligare understruket därigenom att Sveriges landstormsföreningar i år anslutit sig till Hazelii tanke och på en mängd olika ställen i landet högtidlighållit dagen som nationaldag, den svenska flaggans dag. Man torde hafva anledning hoppas att detta från Skansen utgångna initiativ hädanefter skall vinna efterföljd öfver allt Sveriges land och den 6 juni sålunda blifva en verklig nationaldag.”

-Fataburen, 1916

”Flaggan på slottet efterföljdes så småningom av flaggor på statens hus och andra offentliga byggnader; svenska flaggan trängde ut på landsbygden, flaggstänger restes vid de större gårdarna, vid skolorna, och under 1900-talets första år, då »flaggstriden» med Norge gjort frågan om svenska flaggan aktuell, var den redan ganska allmänt i bruk. Men det verkliga genombrottet kom vid  unionsupplösningen. Då togs unionsmärket bort även ur vår flagga.

Den rena svenska flaggan hissades för första gången över hela Sveriges rike den 1 nov. 1905 under en högtidlig, ja gripande stämning. Året därpå fastställdes lagliga bestämmelser om hur flaggan skulle se ut, om färgen och proportionerna mellan de blå fälten och det gula korset. Och sedan den saken var klar, köptes flaggor och restes flaggstänger snart sagt vid var stugknut. Om någon utlänning färdats genom svenska bygder den nästa stora nationella högtidsdag, som firades, det åldriga kungaparets guldbröllop den 6 juni 1907, skulle han ej ha behövt klaga över att svenska folket icke kände och ärade sin flagga. Om inte förr så nu hade man lärt förstå innebörden i de ord, den gamle kungen själv skrivit femtio år tidigare:”

»Hissa flaggan, ärad utav världen,
hissa den i högsta topp!
Sänken, lagerprydda hjältar, svärden 
Forntidsminnen, framtidshopp
gå med svenska flaggan opp.»

-Svenska folkets underbara öden, 1924.