Tidigare i veckan bröt jag den gamla vallen längst ner i hagen och idag sådde vi havre i samt lite raps åt viltet. Wiggo och Elin var med och turades om att åka med i traktorn. Christine körde fyrhjuling och Holger harvade innan raps-sådden. Sår man med en såmaskin kallas det för radsådd, sår man genom att slänga ut fröerna för hand för att sedan harvar ner dem, kallas det för bredsådd.
Jag fick en sen idé om att så lite havre i Elins hage. Men det var så mycket skit-gräs längst ner i lyckan så jag putsade bort det.
Christine luftade Wiggo och Elin på fyrhjulingen, jag bröt den gamla vallen med lille-plogen och Holger körde sönder jorden direkt med jordfräsen. Återstår någon dags solsken för att bränna sönder ogräset innan harvning och sådd.
Lär känna din säd – Kornet
Detaljerad fortsättning på det tidigare inlägget – Lär känna din säd.
Om hur en gammal så-maskin fungerar kan man läsa här.
Mer om sådd här.
»Korn»
Ursprung, historia och utbredning.
Korn är en mycket gammal kulturväxt och anses av en del forskare t. o. m. vara vår äldsta kulturväxt. Enligt fynd från 3 300 år f. Kr. skulle korn av de gamla egyptierna ha använts som födoämne och fodermedel. Europeiska fynd talar för att kornet spelat en stor roll som födoämne i Europa från yngre stenåldern ända fram till medeltidens slut. I Sverige var korn under tidigare perioder det viktigaste sädesslaget, vilket bl. a. framgår därav, att dess gamla namn bjugg ersattes med korn, som egentligen betyder säd i allmänhet. Varifrån korn härstammar, vet man ännu inte. De flesta teorier gå ut på att det härstammar från en i Kaukasien, Afganistan och Palestina vildväxande art som kännetecknas av bräckliga, tvåradiga ax. Bräckligheten hos axet anses nämligen vara en primitiv egenskap hos alla våra stråsädesslag. Mot dessa teorier talar att det sexradiga kornet inte gärna kan ha uppkommit ur det tvåradiga, vilket senare vanligen anses som en reduktionstyp av det sexradiga. Fortsätt läsa
»Spannmål»,
gemensam benämning på sädesslagens frukter eller frön, säd, uppkommen däraf, att de brukade mätas med spann eller målkärl, hvilket numera i allmänhet ändrats så, att åtminstone värdet beräknas efter vikt. Spannmål omfattar 1. stråsäd, d.v.s. frukterna af sädesväxter, tillhörande gräsväxternas eller graminéernas familj: hvete, råg, korn, hafre, majs, ris, hirs och några andra endast i tropiskt klimat odlade arter; 2. trindsäd, d.v.s. frön af ärter, bönor, vicker, linser, lupiner m. fl., tillhörande ärt- eller baljväxternas (papilionacéernas eller leguminosernas) familj; samt 3. bohvete, hörande till fam. Polygonece, och quinoa. Af dessa sädesslag utgöra de 6 förstnämnda stråsädesslagen viktiga artiklar i det mellanfolkliga handelsutbytet.
»Ingen själfalstring äger rum i naturen, utan liksom hvarje djur kommer ur sitt ägg, så framväxer hvarje planta ur sitt frö eller sin spor. Utsädet är en mångfald af frön, som skola användas till sådd. För att erhålla god skörd, måste landtmannen ej allenast väl afdika, bearbeta och gödsla sin jord, utan äfven välja utsädet med största omsorg.»
Hellre råg i ryggen än säd i byxan!
Eftersom man nu kanske börjar planera vårbruket tänkte jag ha en liten genomgång av de olika sädesslagen. Vi har som tradition i Sverige räknat fyra sädesslag; [hawre], [hwidde], [korn] å [råg] som man säger på tjörbu’. Eller på rikssvenska; havre, vete, korn och råg.
Havre är det som är enklast att känna igen. De öfvriga nämnda sädesslagen har ax, medan hafvrens blommor sitter i en lös vippa. Via självpollinering bildas det kärnor/frön som man sedan kan mala till mjöl, ätas hela eller göra gryn av. Havre förknippas ofta med havregrynsgröt och nådde sin höjdpunkt i slutet av 1800-talet då havre utgjorde omkring 50% av spannmålsproduktionen i landet. Havre har ett karaktäristiskt utseende och påminner om en vippa med små skaft som drar åt olika håll. Havre innehåller många fina hälsofördelar som antioxidanter och kostfibrer, men även betaglukaner, som är en sorts fiber. Havre kan skydda mot hjärtsjukdom, sänka kolesterolhalten och hjälper oss att hålla vikten. Havre innehåller dessutom protein av hög kvalitet.
>> Kärve, nek >>.
kallas buntar av säd eller andra kärngrödor, som sammanbindas för att kunna lättare hanteras vid skylning, lassning och tröskning. Bindningen sker vanligen för hand, omedelbart vid skärningen, med lockar av den skurna säden eller stundom med i förväg för hand eller med maskin snodda band av halmrep, men vid användning av självbindande skördemaskin med bindgarn av hampa eller annan liknande tåga. Bindningen för hand sker vanligen med en enkel sädeslock, som lägges om kärven, varefter rot- och toppände sammanvridas till en knut. För att mindre spill av säd må uppkomma, bör band av kort säd göras av en kluven lock: en något tjockare sädeslock hopvrides något under toppändan, klyves därefter och lägges, med axknu-ten mot kärven, runt om denne och sammanknytes med rotändarna.
>> Fugle-nek >>, m. fogelkärfve; så kallas den otröskade sädeskärfve, som i några af de vestra landskaperna julaftonen före solens nedgång fästes vid ändan af en stång, hvilken reses på någotdera af uthustaken, för att sålunda lemna korn åt foglarne under den fröjdefulla julen.
>> Neka >>, binda sädeskärfvar.
”Drängen mäjar kornet å pian negar”.
kasta eller räcka sädeskäfvar till den, somi ladan upptrafvar dem.
>> Neka-kråka, neke-kråka el. nek-kråka, >>
äldre barn eller annan person såsom rotehjon, dårhusjon eller qvinna drabbad af hysteri, som står i ladan för att mottaga den säd, hvilken der inkastas och räcker, kastar eller hoppar med med nekerna till den, som ladar d. ä. lägger dem i ordning.
En havrekärve, en julkärve, eller en nek, är en form av fågelmatning som består av en sädeskärve av havre som av tradition sätts ut till småfåglarna kring jul. Julkärvar har varit särskilt vanliga i Norden, och kan spåras tillbaka till 1700-talet men är troligen väsentligt äldre. Förr i tiden var bönderna rädda för småfåglarna, som kunde göra stor skada på säden. De trodde att om fåglarna fick en egen kärve av den fina, dyra säden till jul, så skulle de vara mindre glupska under året.
Tjörnbo 