Efter att under många års uppehåll åter börjat med en ytterst blygsam djurhållning, finns allt som oftast en tanke om att man hela tiden kan förbättra något. Efter att ha byggt en fålla och stallat in fåren, ansåg jag att ett foderbord vore en förbättring till de två höhäckarna som nyttjades.

Dels blir det lättare att utfodra och dels slipper fåren trängas runt höet. Vilket egentligen inte har varit ett bekymmer på något sätt, men efter årets extrema torka får man försöka att se till att minska foderspillet. Efter att ha utfört vissa experiment som gick ut på att jag höll foder på en bräda på olika avstånd och höjder i ena handen (som jag lockade fåren med) och en tumstock i den andra handen letade vi upp lite virke och satte igång. Foderbordets botten skapades av de spontade brädor som blev över när vi lade nytt golv i kokhuset och väggarna skapades av sextums brädor.

…Förr stodo kreaturen vanligen bundna invid väggarna, men numera vanligen i dubbla längs- eller tvärgående rader (längs- och
tvärladugård) antingen utefter foderkrubbor, skilda genom en fodergång, eller utefter ett gemensamt foderbord med en nedsänkt krubba vid hvardera sidan, hvilket senare, såsom bekvämare, blir allt vanligare. Krubborna begränsas ofta af ett stängsel, af nackreglar och kostakar, genom hvilket kreaturen sticka in hufvudet till krubban. Stundom utgöres detta stängsel af ställbara fodergrindar, genom hvilka korna afstängas från foderbordet mellan måltiderna och som ofta kunna fällas ned öfver fodret under fodringen…

-Nordisk Familjebok, Uggleupplagan, 1911

---

…Krubborna göras, då de gränsa till en fodergång, oftast av trä, men helst, i synnerhet då de äro sammanbyggda med ett foderbord, gjutas de av cementbruk eller användas därtill sådana tillverkade av saltglacerat lergods. De böra vara minst 35 cm. breda upptill, 20—25 cm. djupa och överkanten 40 cm. över båspallen. Foderbordets bredd bör vara minst 1.5 m. Genom tvärväggar kunna de delas i småkrubbor för de enskilda djuren, för att göra fodrets fördelning mellan dessa säkrare, men detta försvårar rengöringen…

-Lantmannens uppslagsbok, 1923

Fåren vande sig fort vid sitt nya foderbord

En fördel är att barnen, när de känner för att hjälpa till, lättare kan komma åt att utfordra och klappa på djuren. Elin var snabbt framme och lärde sig.

Elin ger fåren hö

…nötkreatursstallet böra korna så vidt möjligt ordnas vid dubbelbord (bild 39), där de stå i två rader med hufvudena mot hvarandra. I mindre ladugårdar, där det är färre kor, behöfs dock sällan mer än enkelbord med en utfodringsgång mellan bordet och väggen. Korna ställas helst icke i bås, utan fritt på en lång »pall», möjligen skilda genom bärpelarna, så att de stå delade två och två eller i grupper på flera för utfodringens skull. Oxar placeras alltid närmast foderdörren, så att korna ej oroas vid deras utfodring, hvilken sker å andra tider än kornas.

Allt på golfvet, foderbord, rännor, hela pallen eller endast »flostocken» (C å bilderna) och alla gångar läggas öfver hela landet i cement, om ej i klinker såsom i Skåne eller trä såsom i aflägsna skogsbygder, där träet äfven med omläggningar blir afsevärdt billigare än cement.

Å borden läggas foderrännorna helst af halfva lerrör —- Höganäs’ —hvilka äro synnerligen lätta att rengöra.

För att möjliggöra djurens individuella utfodring och för att därvid kunna hindra dem att stjäla af varandras portioner, har experimenterats med flera slags lämmar, slåar och spakar för afstängning.

-Svenska allmogehem, 1909

Det tog ungefär tre timmar i lugn takt att få till det. Ibland behövde något mått ändras och någon bräda flyttas, men på det stora hela flöt det på bra.

Även skyltarna kom upp på väggen