Det första höet bärgat

Den extrema värme med tillhörande torka har gjort att Sverige i år kommer att få synnerligen ont om vallfoder till djur. På sina håll har jag läst att en del bönder kanske tvingas ställa sig i kö till slakterierna redan under hösten för att fodret inte kommer att räcka. Gräset dör helt enkel. Nu har vi inte riktigt detta problemet på Tjörn, eftersom myllan här – trots värmen – håller kvar fukt och dagg ganska bra. Det beror helt enkelt på jordmånen. Trots avsaknaden av nederbörd i form utav regn hade förnan vuxit sig relativt tät, för att inte säga mycket tätare än normal för juni månad. Trots bättre vetande kände jag mig dock en smula orolig över att torkan skulle hålla i sig och tillslut lyckas med att ha ihjäl vallen.

Läs mer

Gråärt, dag 138 – skörd

…Skörden av mogna ärter sker vanligen med slö lie, så att halmen rives av och nedliggande toppar ej avskäras, eller ock med släprävsa, om ärterna ligga. För att göra slåttermaskin lämplig för detta arbete kan bakom knivstången anbringas en grind av järnspröt med uppåt-böjda ändar och med avtagande längd på spröten mot skärapparatens ände, så att det skurna föres in ur skåret. Den avtagna grödan bör torka väl före inbärgningen, emedan den eljest lätt möglar. Ofta brukas att lämna ärthalmen kvar i hopar på marken för torkning, men säkrare är att uppsätta den på hässja, krakstör eller pyramider…


…samt sedan världskrigskrisen Bohusläns åkerbönor och gråärtor (»Bohusländskh delikatess»). — Denna art går bäst till på lerjord och kräver rik stallgödsling…


Förr i tiden odlade man ärter tillsammans med bönor. Bönorna växte snabbare än ärterna och blev på så sätt ett stöd åt ärten. Efter att vi sått bönor tillsammas med ärt, störade vi upp ärterna när de började växa till sig. Man kan säga att ärterna blev hässjade och klara under resans gång. Vi behövde inte slå dem och hänga dem på en »kragemärr».

Läs mer

Hösvans, Grållen och Brunnen.

Idag har vädret varit bättre – det vill säga svalare. Runt 22-24 grader celsius och måttlig vind. I Stormyr har de gamla hässjorna stått som viltfoder över vintern, men nu var det dags att ta bort dem. De har egentligen stått uppe alldeles för länge. Både älg och rådjuren har ätit bra på höet och räfwen har roat sig med att jaga möss och sork som haft hässjan som bostad. Jag ryckte fram hösvansen ur maskinhallen, hämtade ett passande rep och två högafflar. En stor gaffel till mig och en mindre gaffel till Wiggo. Förra året fick Wiggo en gammal gaffel av sin morfar som passar honom perfekt i längd och vikt. Den skulle han minsann använda, ingen annan.

20150903_171755031_iOSEn hösvans är ett äldre lantbruksredskap som används/användes vid höskörd, för att transportera hö från åkern till ladan. Om man nu använder lös-hö – vilket man enligt vissa måste vara antingen sinnesslö för att göra, snål eller social. Eller en kombination av nyss nämnda. Lös-hö är fortfarande det billigaste man kan använda, dock är det (nästan) ett krav att man måste umgås med folk för att få bärgat höet. Vilket jag personligen tycker är mycket trevligt, men det finns faktiskt effektivare sätt att bärga vallen på – genom att sitta ensam hela dagen framför en hydraulisk press och inte ha någon att tala med.

20150921_085940983_iOS

Den burna hösvansen utvecklades för montering baktill på traktorn. Den fästs vid traktorn genom trepunktskopplingen via lyftarmarna och dragstången. Hösvansen består av en bred grep med långa parallella tänder. Hösvansen har i regel även en övre grep, som griper neråt när traktorn lyfter hösvansen med sitt hö. Då griper hösvansen om det lösa höet och håller det fast under 20150921_085955932_iOStransporten från åker till lada. Med hösvansen i nedsänkt läge backar man traktorn sakta mot en sträng med hö och samlar upp höet. När man lyfter hösvansen stängs ”gapet” och lasten låses fast. Efter detta backar man lite till, släpper ner hösvansen, kör fram, tar sats och backar fort som fan in i höstacken man precis skapat. Sen gör man om proceduren och packar på så sätt stacken högre och högre till hösvansen är smockfull. Då är det dags att packa det sista med en högaffel. Sedan brukar jag – som sista moment – dra ett rep runt lasten för att hindra att höet faller av under transporten. Man kan även låsa hösvansen i öppet läge och backa mot en krake eller långhässja och ta med sig alltihopa.

Norska Kverneland är/var känt för sin produktion av hösvansar. Företaget tillverkade hösvansar åren 1955–85. Hösvans fungerar fortfarande om man bryr sig om att hålla iordning i små klämmor, lyckor och hagar dit endast gamla körevägar når. I kombination med en självlastarvagn står sig lös-hö än idag!

20160604_100315427_iOS

 


Tillbaka på gården ville Wiggo ha en lie, så jag letade uppe på ett ränne efter de mindre liarna. Men de var för stora för honom, så vi gjorde en åt honom istället. På rännet finns det en del gamla saker som får bli kommande projekt att göra iordning.

T.ex massa gamla verktyg, timmersvansar, träredskap. På bilden spadar, skyfflar, granplantor-planterarverktyg, hackor.
20160604_110451085_iOS

Gamla flaskor, här från Skärhamns bryggeri och vattenfabrik (finns inte längre), och Eriksbergs bryggeri.

 

Vidare så tog vi bort den stora stenhällen som täckt brunnen. När vi monterade pumpen kom vi på att ändra lite. I virkesförrådet fanns det ekplankor och brädor som mättes och sågades upp. Här nedan är ramen satt. Ek. Två tum. Tre bultar genom stenen.


Och en lucka på det. Eken tog slut så det blev alm istället.


Klart.

20160604_152745334_iOS

 


Men, eftersom dagen inte var slut än beslutades det att mecka med Grållen. Den har stått still sen i höstas och vägrat starta. Det var bara att lossa bränslefiltret (som var fullt av skit). Glaskoppen var helt brun. Bort med den, tvätta den ren. Töm tanken på bensin. Byta korkpackning och gummipackning på filtret. Fyll på med ny bensin. Mata i 10 sekunder sedan tände motorn och grållen pratade så fint.


Tyvärr går motorn trögt under belastning. Gissar på skit i förgasaren (får plocka ner). Ställde in belastningsskruven som den skulle vara, men fick inte till luft/bränsleblandningen riktigt. Men men, det är bara att förkovra sig i manualen från 1948.