Gråärt, dag 138 – skörd

…Skörden av mogna ärter sker vanligen med slö lie, så att halmen rives av och nedliggande toppar ej avskäras, eller ock med släprävsa, om ärterna ligga. För att göra slåttermaskin lämplig för detta arbete kan bakom knivstången anbringas en grind av järnspröt med uppåt-böjda ändar och med avtagande längd på spröten mot skärapparatens ände, så att det skurna föres in ur skåret. Den avtagna grödan bör torka väl före inbärgningen, emedan den eljest lätt möglar. Ofta brukas att lämna ärthalmen kvar i hopar på marken för torkning, men säkrare är att uppsätta den på hässja, krakstör eller pyramider…

…samt sedan världskrigskrisen Bohusläns åkerbönor och gråärtor (»Bohusländskh delikatess»). — Denna art går bäst till på lerjord och kräver rik stallgödsling…

Förr i tiden odlade man ärter tillsammans med bönor. Bönorna växte snabbare än ärterna och blev på så sätt ett stöd åt ärten. Efter att vi sått bönor tillsammas med ärt, störade vi upp ärterna när de började växa till sig. Man kan säga att ärterna blev hässjade och klara under resans gång. Vi behövde inte slå dem och hänga dem på en »kragemärr».

Skörden löstes på följande vis. Hösvansen hängdes på traktorn, jag skar av alla hässjetrådar och tog bort hässjestörarna och backade sedan sakta in med hösvansen nära marken i ärt-buskaget. Höjde hösvansen försiktigt och skar av den växtlighet som fortfarande hade kontakt med marken med en lie. Körde sedan in hösvansen på logen.

Här syns ett stort snår med bruna, snustorra ärtor. Notera den fina bönan mitt bland ärterna.

Ett lass med gråärt på hösvansen. Eller skall man skriva ärtsvansen?

Hösvansen avställt på logen tillsvidare

Ärtskidorna liknar papper

Ärterna börjar torka

Det är några rader kvar att skörda. De sista raderna har fårstängsel i sig som klättervägg åt ärterna. Bondbönorna tog slut och här är endast gråärt. Det börjar att se tomt ut.