Att ställa in plogen

»Plog»
kallar man det åkerbruksredskap, som vid odling af ny eller brukning af gammal åker upptager och omvänder jorden, som därvid luckras och utsättes för luftens omedelbara inverkan. Bland våra åkerbruksredskap intager plogen första rummet. Plogens ändamål är att lodrätt och vågrätt afskära en jordskifva (plogtilta) samt omvända och lägga henne mer eller mindre lutande mot marken, det senare vid nyodlingar och vid plöjning af insådd gräsvall – då plogtiltan lägges så plan som möjligt –, det förra vid plöjning af vanlig åkerjord, då plogtiltan ställes på kant i sned lutning af en 45° vinkel, hvarigenom hon kommer att till sin största yta utsättas för luftens inverkan. Genom plöjningen afses likaledes att afskära och förstöra ogräset samt att till en viss grad luckra och blanda jorden. Plogen begagnas därjämte för nedmyllning af gödseln äfvensom till uppläggning af drillar för radsådda växter.


Jag rekommenderar att läsa detta inlägget om hur själva plöjningen kan gå till, innan man börjar att skruva på sin plog. Sedan kan man gott forsätta att förstå hur en plog är uppbyggd.

Jag känner mig alltid som en dilettant när jag ska plöja. Men det brukar bli bra i slutändan. Tydligen så plöjde jag för första gången när jag var i 7-8 års ålder, men själv har jag inget direkt minne utav det. Jag har kört så mycket traktor så minnena ibland flyter i varandra. Men för de som är helt nya på det här med plöjning så finns det vissa grundregler som kan vara bra att känna till. Jag kommer prata om en buren tegplog. En buren plog är en plog som, ja, bärs helt upplyft av traktorn. Sedan så finns det delburna plogar som har ett stödhjul. Men nu ska vi prata tegplog.

Fortsätt läsa

Gammaldags tröskning

verk>>Slagtröskverk>>, hvilkas konstruktion i sin enklaste form uppfanns 1785 af skotten A.Meikle och hvars tunna har 4-8 upphöjda släta eller räfflade slaglister, liksom äfven skon är försedd med sådana, samt >>stifttröskverk>> har tunnan och ofta äfven skon besatta med framskjiutande järnstift. Hos nutida slagtröskverk utgöres tunnan oftast och stundom äfven hos stiftverken ej af en sluten cylinder, utan af på en gemensam axel sittande ringar eller hjul, vid hvilka slagor med slaglister eller stift äro fästa….Eftersom tröskverken mer eller mindre fullständigats med anordningar för halmens afskiljande och sädens rensning, skiljer man mellan 1) enkla verk utan dylika anordningar; dessa äro vanligen stiftverk med 25 – 35 cm. lång slagtunna, lämna säden blandad med halmen, agnarna och bosset, som sedan afskiljas, halmen med gaffel, agnar och boss med rissel och kastmaskin; de drifwas för hand eller mest med vandring eller motor.


rensare>>Sädesrensningsmaskin>>, landtbr. Sades- och frö-varor rengjordes förr för hand från främmande inblandningar och sorterades i strid och lätt vara dels genom kastning med skofvel, då de tyngre, strida kornen föllo längst bort och de lättare, agnarna och slösäden, närmare arbetaren, dels genom sållning, hvarvid uppdelningen skedde efter storleken. Numera utföras dessa arbeten mest med maskiner, hvaraf följande typer urskiljas: 1. Fläktvanna, i hvilken en luftström från den med en vef drifna fläkten blåser agnar, boss, slösäd och andra lätta delar ut ur maskinen och den strida säden efter sin tyngd uppdelas i de fack, hvari maskinens botten är delad. 2. Sädes- och frörensare (äfven kallade harpor eller kastmaskiner; fig. l-2), som äro utrustade med både fläkt och såll; dråsen (den tröskade blandningen af säd, agnar och boss) matas på en skakande tratt och faller därifrån under blåsning från fläkten på den skakande såll-ställningen först på ett groft bossåll, hvarvid större delen af boss och gröfvre föroreningar aflägsnas..


När jag städade i ladan för en tid sedan så hittade jag ett gammalt tröskverk som jag blev intresserad av. Tröskverket är ett så kallat stiftverk och har säkerligen varit handvevat en gång i tiden. Troligen konverterades stiftverket till remskiva någon gång på 1940-talet så att man kunde driva det med en elmotor. Själva tröskningen går till som så att man matar in spannmålet i ena änden, piggvalsen rycker tag i det som man matat in och skiljer (förhoppningsvis) agnarna från vetet och spottar ur halmen/böset/bosset ur andra änden. Har man gjort rätt så märker man detta genom att alla fingrar sitter kvar på handen, eller att armen sitter kvar på kroppen.
En person matar och en annan lyfter medelst högaffel bort det värsta ströet så att säden hamnar i lådan under utkastet. För att öka säkerheten så byggde vi ett litet matarbord framför själva valsen och en matarkäpp.

Fortsätt läsa

Göra färdig släden, 75 år senare.

»Släd-don»
ett fordon på medar, af hvilket flera olika typer finnas som används, då snön hindrar hjulfordon att komma fram. Den egentliga släden har på undersidan af fordonets s. k. korg fastgjorda medar af järn eller trä, som i senare fallet vanligen äro försedda med järnskenor. Det  ursprungliga åksläddonet liknade troligen lapparnas »ackja». För timmertransport o. d. nyttjas i Sveriges nordliga skogsbygder fortfarande släddon af enklaste slag  vid mycket dåligt slädföre, dvs. då snölagret är så tunt, att medarna skära igenom  snön, användas oskodda medar af trä, men vanligen är trämeden försedd med järnskenor, och ofta göres meden helt af järn. Då terrängsvårigheterna äro så stora, att man ej kan komma fram.


Vi lyfte ner släden som morfar påbörjade på tidigt 1940-talet. Släden blev aldrig riktigt klar på grund av morfars tjänstgöring under andra världskriget. Idag gjorde vi färdigt släden, först blåste vi rent ordentligt med tryckluft och en helskrubbning me vatten och såpa löste skiten som var klar. Färg fanns i förrådet och släden målades i grönt, svart och rött. Medarna skoddes med järn som hämtades från en plåtslagare. Tanken är att barnen ska få åka i den om det blir snö till jul.