Gammaldags tröskning

>>Slagtröskverk>>, hvilkas konstruktion i sin enklaste form uppfanns 1785 af skotten A.Meikle och hvars tunna har 4-8 upphöjda släta eller räfflade slaglister, liksom äfven skon är försedd med sådana, samt >>stifttröskverk>> har tunnan och ofta äfven skon besatta med framskjiutande järnstift. Hos nutida slagtröskverk utgöres tunnan oftast och stundom äfven hos stiftverken ej af en sluten cylinder, utan af på en gemensam axel sittande ringar eller hjul, vid hvilka slagor med slaglister eller stift äro fästa….Eftersom tröskverken mer eller mindre fullständigats med anordningar för halmens afskiljande och sädens rensning, skiljer man mellan 1) enkla verk utan dylika anordningar; dessa äro vanligen stiftverk med 25 – 35 cm. lång slagtunna, lämna säden blandad med halmen, agnarna och bosset, som sedan afskiljas, halmen med gaffel, agnar och boss med rissel och kastmaskin; de drifwas för hand eller mest med vandring eller motor.

>>Sädesrensningsmaskin>>, landtbr. Sades- och frö-varor rengjordes förr för hand från främmande inblandningar och sorterades i strid och lätt vara dels genom kastning med skofvel, då de tyngre, strida kornen föllo längst bort och de lättare, agnarna och slösäden, närmare arbetaren, dels genom sållning, hvarvid uppdelningen skedde efter storleken. Numera utföras dessa arbeten mest med maskiner, hvaraf följande typer urskiljas: 1. Fläktvanna, i hvilken en luftström från den med en vef drifna fläkten blåser agnar, boss, slösäd och andra lätta delar ut ur maskinen och den strida säden efter sin tyngd uppdelas i de fack, hvari maskinens botten är delad. 2. Sädes- och frörensare (äfven kallade harpor eller kastmaskiner; fig. l-2), som äro utrustade med både fläkt och såll; dråsen (den tröskade blandningen af säd, agnar och boss) matas på en skakande tratt och faller därifrån under blåsning från fläkten på den skakande såll-ställningen först på ett groft bossåll, hvarvid större delen af boss och gröfvre föroreningar aflägsnas..

När jag städade i ladan för en tid sedan så hittade jag ett gammalt tröskverk som jag blev intresserad av. Tröskverket är ett så kallat stiftverk och har säkerligen varit handvevat en gång i tiden. Troligen konverterades stiftverket till remskiva någon gång på 1940-talet så att man kunde driva det med en elmotor. Själva tröskningen går till som så att man matar in spannmålet i ena änden, piggvalsen rycker tag i det som man matat in och skiljer (förhoppningsvis) agnarna från vetet och spottar ur halmen/böset/bosset ur andra änden. Har man gjort rätt så märker man detta genom att alla fingrar sitter kvar på handen, eller att armen sitter kvar på kroppen.
En person matar och en annan lyfter medelst högaffel bort det värsta ströet så att säden hamnar i lådan under utkastet. För att öka säkerheten så byggde vi ett litet matarbord framför själva valsen och en matarkäpp.

Mofors Mekaniska Werkstad, stiftverk No 5.

Motorn är ungefär 60 år gammal och ger cirkar 10 hästkrafter. Man kopplar ihop en så kallad balatarem mellan motorn och tröskan för själva drivningen. Motorn har en slags växellåda och koppling. Man startar på ettan, sen går man sakta upp till femman medans varvtalet stiger. Sist lägger man om från Start till Drift.

Ett lass med obesprutad, ekologisk vete.
Det blev en hel del gräs i veten pg a att vi inte kunde harva ordentligt. Det var för vått på skiftet. Först så tänkte vi låta veten stå som viltåker men var vi sugen på att prova på gammeltröskverket.

Rensverket, Rensvärket, Sädesharpan eller varför inte Sädesledaren?
Kärt barn har många namn.
~~(Tur att man har en dräng till hjälp som jobbar för lördagsgodis.)~~