»Majus – Blomzstermånad»

»Om Solen S. Urbani Dagh klaar skyn/
Tå blifwer thet Åhr noghsampt Wijn/

Regnar thet tå så kommer stoor Skada på henne/
Medh lång Förfarenheet gifwes thet tilkenna.

Pingesdags Regn är ſällan godt/
Sätt titt Hopp til Gudh medh itt fritt Modh/

Sidst i Maymånat knoppas Eeken/
Fullkomnas Knopparne thet år itt godt Tekn/

Een godh Ållon ther effter mon komma/
Som mongen gör stoor Lycka och fromma»

”Paradiset”. Maj enligt Carl Larsson, 1910.

Majus, var den tredje månaden i det gamla romerska året, men den femte månaden i det julianska, och har sitt namn efter den romerska gudinnan Maja, Mercuri moder. Somliga är dock av den meningen att namnet kommer av de latinska ordet ”Majores”, som betyder äldre. Romerska folket var nämligen fördelat i två klasser: ”majores”, de äldre, eller adeln och de förnäma i allmänhet, samt ”juniores”, de yngre eller de ofrälse, det ringare folket (”hjonen”). Månadens svenska namn ”Blomstermånad” kommer naturligtvis av att blomstren då mera allmänt börjar titta fram.

Fortsätt läsa →

»Martius – Marszmånat»

»Om myckin Dagg i Torszmånat sigh begifwer/
Myckit Regn i thetta Åhr ther effter blifwer.

Så myckin Dagg som i Marsmånat mon falla/
Så myckit Rijmfrost effter Påska medh alla/

Så myckin Dagg skal och i Höstmånan komma/
Thet blifwer osz til gagn och froma.

Alla the Trää som neder blifwa slagne
I Marsmånat på the twå sidsta Fredagar

Thet blifwer fast och förkastar (remnar) sigh icke.
Så hafwer en wijsz Man sagdt för migh.

Blifwer Wädret Palme-Sondagh klart/
Tå får Kornet godh wäxt thet samma Åhr»

Mars enligt Carl Larsson

I den gamla romerska kalendern var Martius (mars) den första månaden på året medans i den julianska kalendern den tredje månaden. Mars har fått sitt namn efter den romerske krigsguden, åt vilken Romulus – Mars son – helgade årets första månad. I Norden, förr,  kallades mars för ”Vårmånad”, både i bondepraktikan och i almanackan,  eftersom våren under denna tid på olika sätt brukar visa sig lite smått här och var. Den senare delen utav mars och första delen utav april kallades förr för ”blidemånad”, då väderleken började bli blidare (mildare).

Mars är som sagt vårmånad, och har 31 dagar. En dag är i snitt 12 timmar och 12 minuter lång. Solen löper i Vädurens tecken från den 11 mars till den 10 april.

Fortsätt läsa →

»Februarius – Göyemånat»

»Then Tijſzdagh som i Fastlags Wekan mon falla
Skal man betrachta alla Englars dagr froma/
Så säya the Gamble effter theras Sinn/
Then samma morgon skal man planta in/
Och såå fröö i alla Englars Nampn/
Så blyr then alltijdh grönt/ och kommer til gagn.
Men migh tyckes thet allbäst wara/
Effter thet Gudh är öfwer allting en Herra
Och låter daghligh allting grönskas och wäxa/
At wij låte honom ock allena rådha.
Och at thet i hans Nampn må skee/
Tå wore wij på then rätta Wägh.
Han kan alltingh låta grönskas och torkas/
Intet Creatur kan moot hans wilia göra.
Så monga Tijmar som Solen skijner på
Then finner hon all fastan igenom lijka ſå.
Om Solen i Fastlaghen tijdeligen vpgår/
Tå wåxer thet wäl som först såås thet Åhr.
Beda monde ſå i sitt Språk säya/
At the äre tree Nätter och Dagar tillijka/
Om sitt Barn på een aff them blifwer födt/
Tå skal thet icke för Werldzens Enda döö.
Och thet blifwer Blijdemånadt Affton achtat
Doch liuger thet myckit lögnachtigt.
Men är thet sant/ tå låt thet skee/
Doch hwem hafwer thet anten hördt eller seedt.
Och om man i thenna Måna mon Trää affhugga/
Tå kan man wäl ther medh byggia.
Förty the Gambla hafwa sagdt för migh/
Thet Timber rotnar alldrigh sägr iagh tigh.
Om thet frysz St. Päders Natt/
Tå må tu wänta ther effter brått
At thet skal frysa wäl hårdeligh/
I Trettyio Nätter/ säger Bonden tigh»

I den gamla romerska kalenderna var Februarius, den tolfte månaden, men den julianska kalendern, den andra månaden i året. Månaden tros ha sitt namn  namn efter Februa eller Februalia, som var en romersk fest då folket skulle offra till gudarna för att rena och försona sig för hela årets synder, en nödvändighet på denna tid under årets sista månad. Man firade också med denna fest för att de avlidnas själar skulle få ro, och man gick högtidligen omkring gravarna med brinnande facklor. Även den gamla etruskiska guden Februus har ett finger med i namnet. Hos oss har februari ålderdomligt benämnts Göjemånad.  Detta namn tros härledas från gudinnan Goa eller Göja, som även benämndes Disa och ansågs vara dotter till asaguden Thor. Denna gudinna dyrkades som Jordens beskyddarinna. Göjas dyrkan i norden hänger samman med den forngrekiska sagan ”Gåa” (jorden) och med det indiska Go som är ett namn på både jorden och kon, under vars bild hinduerna än dyrkar jorden. Under den hedniska tiden höll man i Uppsala på denna tid en riksdagsliknande tillställning som kallades för Allhärjarting.  Tinget

Fortsätt läsa →