Det första höet bärgat

Den extrema värme med tillhörande torka har gjort att Sverige i år kommer att få synnerligen ont om vallfoder till djur. På sina håll har jag läst att en del bönder kanske tvingas ställa sig i kö till slakterierna redan under hösten för att fodret inte kommer att räcka. Gräset dör helt enkel. Nu har vi inte riktigt detta problemet på Tjörn, eftersom myllan här – trots värmen – håller kvar fukt och dagg ganska bra. Det beror helt enkelt på jordmånen. Trots avsaknaden av nederbörd i form utav regn hade förnan vuxit sig relativt tät, för att inte säga mycket tätare än normal för juni månad. Trots bättre vetande kände jag mig dock en smula orolig över att torkan skulle hålla i sig och tillslut lyckas med att ha ihjäl vallen.

Läs mer

Gråärt, dag 138 – skörd

…Skörden av mogna ärter sker vanligen med slö lie, så att halmen rives av och nedliggande toppar ej avskäras, eller ock med släprävsa, om ärterna ligga. För att göra slåttermaskin lämplig för detta arbete kan bakom knivstången anbringas en grind av järnspröt med uppåt-böjda ändar och med avtagande längd på spröten mot skärapparatens ände, så att det skurna föres in ur skåret. Den avtagna grödan bör torka väl före inbärgningen, emedan den eljest lätt möglar. Ofta brukas att lämna ärthalmen kvar i hopar på marken för torkning, men säkrare är att uppsätta den på hässja, krakstör eller pyramider…


…samt sedan världskrigskrisen Bohusläns åkerbönor och gråärtor (»Bohusländskh delikatess»). — Denna art går bäst till på lerjord och kräver rik stallgödsling…


Förr i tiden odlade man ärter tillsammans med bönor. Bönorna växte snabbare än ärterna och blev på så sätt ett stöd åt ärten. Efter att vi sått bönor tillsammas med ärt, störade vi upp ärterna när de började växa till sig. Man kan säga att ärterna blev hässjade och klara under resans gång. Vi behövde inte slå dem och hänga dem på en »kragemärr».

Läs mer