Lammboxar

Lammboxar. Det hade jag glömt bort att ordna. Skruvade ihop några olika konstruktioner med olika mått, men inget blev speciellt bra. Som tur är har vi en snäll granne som villigt lånade ut sina egenhändigt tillverkade fårgrindar. Och sen bar det iväg. Plankor i botten, tre boxar på 1,5×1,5 meter, letade reda på gamla gångjärn och gjorde grindar till boxarna. Kanske lite överkurs. Men det blev rätt snygg.


I väntan på lammen


I samma veva var det lika bra att ta bort baggen från tackorna. Med ”ta bort” menar jag inte avliva, utan skilja ifrån. Baggen Krull fick en egen svit vägg i vägg med tackorna så att de fortfarande kan se, höra och sniffa på varandra. Egentligen skulle Krull blivit borttagen för flera veckor sedan, men saker och ting drog ut på tiden.

Läs mer

Baggen har kommit

Nu har vår nya bagge av rasen skogsfår / värmlandsfår varit hos oss under ett par dagar. Tanken är att han skall vänja sig vid oss och inte springa iväg vid första anblick. Än så länge går det mycket bra. Baggen -som inte hade något namn – har tydligen blivit döpt till August eller Krull. Det är lite oklart än så länge. Barnen hade egentligen valt ut en annan bagge, med vit ull, men säljaren hörde av sig tidigt på söndag morgon och berättade att han tyckte att han hade en bagge med bättre horn, som skulle vara ett bättre objekt att avla på. Både till utseende och temperament. Vi kom överens om att byta bagge och om barnen skulle fråga kunde jag ju alltid säga att den bruna baggen var redigt »skidden» och blir säkert vit om han blir tvättad ordentligt.

Vi har vallat omkring baggen lite och börjat att prägla honom på foderhinken. Han har även fått frigång ut ur fållan och kan lufta sig på dagarna. Kommer att visa upp honom för tackorna om några dagar.

August eller Krull?

Gällande bevarande av allmogeraser, så läste jag i en avhandling från SLU, där en forskare vid namn Christina Marie Rochus presenterade sin forskning om svenska lantrasfår och franska fårraser. Avhandlingen finns nu publicerad på SLU:s webbplats. Denna avhandling ger oss mer kunskap om några svenska fårraser, som bidrar till att genomföra handlingsplanen Bevara, nyttja och utveckla – handlingsplan för uthållig förvaltning av svenska husdjursraser och då särskilt genetisk karakterisering av raser.

Läs mer

Får får får?

”Mycket känd är den nyare berättelsen om grosshandlar
Lamm, som vid ett festligt tillfälle skulle frambära sin tacksamhet
till kamrer Bagge och då nöjde sig med orden:
»Lamm–får–tacka–Bagge!»”

-Om ordlekar och andra uppsatser i språkliga och historiska ämnen, Gustaf Cederschiöld, 1910


Nu var det visserligen endast tackor i den nya genbanksregistrerade (Tollebys Rasbiologiska Institut?) fårbesättningen, tackor utav den gamla svenska lantrasen skogsfår (eller värmlandsfår, värmländska skogsfår) som tillhör gruppen allmogefår.  Allmogefåren var tidigare vanliga i Sverige, men i slutet av 1800-talet började antalet minska. Istället för de små härdiga inhemska fåren började man importera får som hade större köttmängd och andra ullegenskaper, det skulle vara ull som passade till dåtidens spinnmaskiner.

Värmlandsfåren var nära att bli utrotade och när man återupptäckte rasen (som första allmogefårrasen ) fanns det endast cirka 100 individer kvar. Tack vare intensivt bevarandearbete finns det idag cirka 4 000 Värmlandsfår i genbanken.  Det finns 10 olika raser av allmogefår, varav värmlandsfår är den allra största av raserna, både när det gäller hur många det finns och hur fysiskt stora de är. Allmogefår har aldrig blivit korsade med andra raser för att uppnå någon speciell egenskap. Istället har de under århundraden anpassat sig till de lokala förhållanden som de har levt i. De raser av allmogefår som tack vare intensivt bevarandearbete finns kvar idag är Dala pälsfår, Fjällnäsfår, Gestrikefår, Helsingefår, Klövsjöfår, Roslagsfår, Svärdsjöfår, Tackbackstorpsfår, Värmlandsfår och Åsenfår.

Läs mer