Nu har vår nya bagge av rasen skogsfår / värmlandsfår varit hos oss under ett par dagar. Tanken är att han skall vänja sig vid oss och inte springa iväg vid första anblick. Än så länge går det mycket bra. Baggen -som inte hade något namn – har tydligen blivit döpt till August eller Krull. Det är lite oklart än så länge. Barnen hade egentligen valt ut en annan bagge, med vit ull, men säljaren hörde av sig tidigt på söndag morgon och berättade att han tyckte att han hade en bagge med bättre horn, som skulle vara ett bättre objekt att avla på. Både till utseende och temperament. Vi kom överens om att byta bagge och om barnen skulle fråga kunde jag ju alltid säga att den bruna baggen var redigt »skidden» och blir säkert vit om han blir tvättad ordentligt.

Vi har vallat omkring baggen lite och börjat att prägla honom på foderhinken. Han har även fått frigång ut ur fållan och kan lufta sig på dagarna. Kommer att visa upp honom för tackorna om några dagar.

August eller Krull?

Gällande bevarande av allmogeraser, så läste jag i en avhandling från SLU, där en forskare vid namn Christina Marie Rochus presenterade sin forskning om svenska lantrasfår och franska fårraser. Avhandlingen finns nu publicerad på SLU:s webbplats. Denna avhandling ger oss mer kunskap om några svenska fårraser, som bidrar till att genomföra handlingsplanen Bevara, nyttja och utveckla – handlingsplan för uthållig förvaltning av svenska husdjursraser och då särskilt genetisk karakterisering av raser.

”En lantras kan definieras som en population som levt tillräckligt länge i ett område för att ha hunnit anpassa sig till områdets olika förhållanden. Detta beroende av och anpassning till hemområdet, ’torvan’, är lantrasens främsta egenskap.”

-Hallander 1998.

Syftet är, enligt författaren, att studera genetisk mångfald i svenska och franska fårraser med hjälp av genetiska markörer, som är igenkänningsställen i genomet (arvsmassan) vanligtvis relaterade till kända geners position inom kromosomerna. Flera olika metoder användes.

Vad man kom fram till – några resultat
De svenska fårraserna valdes för att de hade olika geografiska ursprung och populationer. Studier av populationsstrukturen hos dalapälsfår, klövsjöfår, gotlandsfår, gutefår och fjällnäsfår visade att dessa raser är genetiskt separata raser, men gutefår och gotlandsfår är närmare släkt med varandra.

Pälsfärg studerades genom att titta på mutationer som har samband nedärvning av svart pälsfärg hos får. Resultaten avslöjade olika urvalshistorier i fem svenska fårraser. Studien visade bl. a. att gutefår och värmlandsfår inte selekterats på pälsfärg och därför visade många genkombinationer (genetisk variation) medan gotlandsfår som har selekterats för färg och kvalitet på pälsskinn visade lägre antal genkombinationer.

I en del av avhandlingen har Christina Marie Rochus beräknat inavel och effektiv populationsstorlek med information från stamtavlor i den registrerade gutefårpopulationen i Sverige. Det fanns tydliga tecken på att denna ras för närvarande har ett framgångsrikt bevarandeprogram.

Genom att upprätthålla en genetisk mångfald kan utmaningar i framtiden, som t ex miljö- och klimat förändringar och nya sjukdomar få mindre påverkan.