Håhå, jaja…
Under kvällarna som gått har det blivit ytterligare några golvplankor lagda. Det går inte att lägga mera golv för tillfället, på grund av att [schjwilla] -stenfoten – måste muras till lite extra samt att det behövs lite nya, temporära, stöttor för [saxerna] – takstolarna.

Eftersom vi hade lite ont om sågat virke, var det bara att hänga ungarna på fyrhjulingen, köra ut i skogen och såga ner några passande granar att använda som stöttor. Wiggo & Elin var glada över att vara ute i naturen, som vanligt.

Här syns en av de nya stöttorna. Efter de stöttor som behövdes byggdes det upp en liten ställning att stå på. En av de befintliga stöttorna sågades 32 centimeter från toppen för att passa limträbalken , och stöttades extra medelst domkraft och planka.

Och här sitter balken på plats. Perfekt i våg och lod.

Efter en välförtjänad lunch som bestod av torsk, potatis och spenat var det dags att leta sten. Jag hade spanat in en bra sten av perfekt storlek, gjord av bohusgranit med inslag av gnejs. Jag tyckte att denna koloss hade legat och solat sig tillräckligt och nu behövde inställa sig för tjänstgöring på går’n, att likt titanen Atlas bära himlavalvet ladan på sina breda axlar.

Stenen Atlas (ja, jag kallar den för det) fick sällskap av lite vanlig gråsten och några liter murbruk för att inte ramla omkull. Visserligen stod Atlas bra av sig själv, utan extra stöttning, men det hade varit tråkigt att stå i närheten med fötterna OM nu något skulle hända som resulterade i en omkullvältning. Säkerheten först!

 Wiggo tröttnade på att bli utsatt för ord som ”Gå inte där!”, ”Kom inte hit!”, ”Akta dig!”, ”Gör inte så!” och beslöt att på säkert avstånd laga sin traktor istället.