Renovera ladan, del 37 – nytt golv vid norra gaveln

Jag hann inte att ta igen mig mer än en kvart, innan morbror Holger greppade en skyffel och började att bearbeta jordlagret invid den nyss renoverade väggen. Jag var rätt trött, men blev som vanligt smått förundrad över att Holger inte var trött efter att vi snickrat upp en ny vägg under större delen av dagen. Å andra sidan fyller Holger 75 år till hösten och har snickrat i drygt 61 år samtidigt som han jobbat med gården. Utöver det hade han hjärtat på utsidan kroppen när fältskären meckade med en kärlkrans/klaff-operation för två år sedan. Vid hemkomsten orkade han knappt gå till postlådan, men efter sex månader var det skutt i bergen och hammaren var åter som en naturlig del av handen, och under den varmaste sommaren på länge, lastade vi runt 3,000 höbalar med högafflar på kärror och stuvade in i ladan, och han påstår att han har mer ork nu än när han var 40 år.

Läs mer

Renovera ladan, del 36 – Ny gavelvägg

75 år. Det är åldern på den gamla norra gaveln på ladan. Mellan 1942/43 köpte morfar Gustav och hans pappa Albin granngården av ”Alice i Mörkret”, tillsammans med Petter ”på Backen” Berntsson. När lantmäteriförättningen var avslutad 1944, rev de raska herrarna helt sonika ned  ”Mörkrets” lagård och delade upp virket mellan sig. För vår del användes det återanvända virket till att bygga ut lagårn.


Gården 1958. Markeringen i rött visar hur vår egen lagård förlängdes med 18 meter norrut, västra gaveln skapades och vagnslidret blev ett stall. Allt med återanvänt virke. Privetet fanns på utsidan på norra gaveln, taket är synligt på utsidan ladan.


På 1980-talet byggdes norra gaveln ut ytterligare, till ett garage för att husera självlastarvagnen (användes vid höskörd). När vi slutade med djuren 1990/91, såldes självlastarvagnen och garaget blev ett virkeslager/bra-att-ha-lager. På senare år har vi haft fyrhjulingen, virke och höbalar i norra gavel. Flera gånger har jag haft en idé om att få fason på den gamla sneda och vinda väggen, och nu blev det äntligen av.

Läs mer

Renovera ladan, del 34 – ny dörr till stallet

Dörren till stallet gjordes utav återvunnet virke från grannens lagård, under åren 1942/43. Med hjälp av tidens gång har dörren hängt sig mer och mer och det blev en vanesak att ta ett stadigt grepp  handtaget och bestämt dra upp dörren över stenhällarna.  En dag tröttnade jag på dörren och ryckte till lite för hårt, och det var ju högst förargligt.

Lite senare var 1 tums, spontade granbrädor införskaffade – samma virke som golvet i kokhuset, och jag letade upp färghinken med gullockra’. Det kanske är att ta i med 1-tums hård gran, men det kan vara bra att ha, dels för isoleringens skull, samt att dörren borde stå pall ifall tuppen blir förbannad och försöker sparka sig ut.

Läs mer

Renovera ladan, del 33 – El och vatten

Nu när »Koghuset» är färdigrenoverat (eller i varje fall nästan färdigt, det återstår att korta taket på gaveln), kände jag att det började bli dags att aktivera en utav grannarna. Förra sommaren påbörjades arbetet med att byta ut den gamla elen i ladan, ett arbete som tog ungefär en vecka i anspråk med ny elcentral, armaturer, kabel och allt annat ny el innebar. När vi slutade med korna 1990, stängdes även vattnet av och de gamla järnrören togs ur bruk och togs bort. När frostnätterna kommer får man vara vaksam på att det inte blir isbildning i fårens vattenho, så tillsammans med ny el, var det lika bra att installera en vattenkopp med värmeslinga, samt en ny, livsmedelsklassad 1-tums vattenslang. Gamla fiskelådor – här i frigolit – fick tjäna som isolering och sedan återanvändes en gammal plyfa. På skivan skulle det sättas upp el-grejer och vatten.

Läs mer

Renovera ladan, del 32 – »Koghuset» – Småplock

När man känner att man nästan har färdigställt något projekt, i detta fall »kokhuset», finns det ändå en hel del småplock att syssla med. Dessa små detaljer som kan ta lång tid att få färdigt. (Ungefär som att få upp den sista listen i ett ett hus). Som tur är har Christine peppat mig mycket och hjälpt till med det hon kan. När jag är trött och grinig står hon ut och är (oftast) glad och har bidragit med positiv energi.


Kverulant,
(af senlat. querrulus),
en, som ideligen klagar och besvärar sig, antingen utan grund eller öfver obetydligheter.

-Nordisk Familjebok, 1911


Efter att ha passat in det nya fönstret över dörren till kokhuset, tog jag ner fönstret igen, och Christine satte genast igång med att tillbringa mycket tid med att ytterst noggrant skrapa bort den gamla, slitna färgen. Som vanligt kunde jag inte låta bli att beskäftigt lägga mig i och ha synpunkter, men Christine fräste till och jag lät henne vara ifred och få göra på sitt sätt.

Läs mer