Under den 19 dagen stängde jag av den automatiska vändningen, tog ut plastbacken äggen vilat i och lade istället in en wellpappskiva som äggen återbördades till att vila på. Jag ökade luftfuktigheten (RH) till 65% och drog sedan upp den till 70%. Mellan dag 19 – 21 ökar man RH markant så att det blir riktigt varmt och fuktigt under kupan. Detta för att det skall bli lättare för kycklingarna att ta sig ur äggen.

Under fredagen syntes ingenting på äggen, inte heller lördag morgon. Jag tänkte att det inte skulle bli något alls. Men runt middagstid på lördagen blev det mer spännande när jag tittade ner i källaren och fick se några små, svaga sprickor i skalet på tre av äggen. Sedan drog vi på tårtkalas till äldste kusinens fru några timmar, och på vägen hem fick jag ett meddelande av morsan med en bild på en nykläckt kyckling.

När familjen gick ner i källaren runt klockan sju på lördagskvällen, dagen D +5 timmar, kunde vi under en halvtimme se en kläckning i direktsändning. Tillslut var det tre stycken kycklingar som kämpat sig ur äggen och en fjärde var på gång. Innan vi släckte för natten var möjligtvis nummer fem på ingång.

Söndag morgon var det fem stycken kycklingar i maskinen. Nästan alla hade torkat och var fluffiga. Någon timme efter frukosten förflyttade jag kycklingarna till ett tillfälligt boende i form av en papplåda, som innehöll den elektriska värmehönan. Ett värmetak från Brinsea. Värmetaket går att ställa in på tre olika höjder och avger inte ljus. Kycklingar skall inte utsättas för ljus 24 timmar om dygnet, då det finns risk att de blir tokiga och kan attackera varandra. Alltså, följ normal dyngsrytm! Jag hade ställt en tom, diskad sardinburk med vatten i, och värt att notera är att om man inte har en vattendispenser och kör med burk, fyll burken med stenar! Detta minimerar risken att kycklingarna drunknar. Ramlar de i en burk med vatten utan stenar blir de liggande med näbben ner.

Hur blev resultatet?
Maskinen laddades med 14 stycken ägg, varav sju var egna ägg från brun Lohmann. De andra sju var från en granne. Grannens ägg var alla obefruktade, så jag kommer råda grannen att han får visa sin tupp hur man går tillväga. Sex stycken ägg av sju från vår nuvarande besättning var befruktade. Fem stycken kycklingar tog sig ut. Den sjätte dog under resans gång och tog sig inte ur fosterhinnan.

Efter en halv dag flyttade kycklingarna till sitt nya hem, en rejäl bur. Det är viktigt med hygienen så att de små liven inte blir sjuka. Man byter papper i buren varje dag – kycklingar skiter och pissar precis överallt, på golvet, i vatten, i maten. Alltså, byt allt varje dag. Kycklingar blir även präglade av det första, större föremål de ser. Det blir deras ”här kommer maten”. De verkar komma när jag lockar på dem och när de ser min hand framför ”hönan”. Några kanske undrar varför inte alla kycklingar är gula som klassiska påskkycklingar? Det är som så att en gul kyckling hade inte överlevt särskilt länge ute i naturen. En gul kyckling hade blivit värsta vårdkasen för vilket rovdjur som helst. Trots det blir en del kycklingar gula och lysande, innan de får en annan färgsättning. Dessa fem kycklingar som kläcktes blev följande; en svart/brun, en brunorange, en brun, gulorange och en gul.