Vårbruket 2023: Färdigt. Rast! Vila!

Konstigt nog var det inte någonting som havererade under sådden i år. Annars så kan det vara allt från punkteringar till diverse krökta järn, fel inställning på såmaskinen, en storsäck utsäde eller NPK som spricker i lastaren och rinner över gårdsplanen. Traktorerna startade och gick som de skulle. Allt flöt på bra, inklusive premiärkörningen med vår nya, bättre begagnade tremeters såmaskin. Vilket schabrak att ha bakom traktorn! Ovant till tusen. Därav tog det ungefär en timme att läsa och gå igenom manualerna för mig och Daniel och ytterligare en timme till att provköra och alla djup- och fininställningar som behövde göras. Vår ”nya” maskin är en kombimaskin, där man kan så NPK (konstgödsel) och utsäde (exempelvis havre) samtidigt, så man slipper det extra momentet med en separat konstgödselpridare, i alla fall för sådden.

Jaja, ”odla ekologiskt” säger ni, ”Vill ni betala för att gå till jobbet?”, säger jag. Antingen gödslar man med konstgödsel, i mindre mängd, och kör en vända med såmaskinen eller spridaren. Eller så har man nånstans mellan tummen och pekfingret 500 stycken kossor och en grävmaskin, en rejäl lastartraktor och en 13-kubikmeters gödselspridare och kör upp diesel för 8000 kronor under någon dag eller två för att sprätta ut skiten. Vi har inte 500 stycken kor. Inte ens 500 stycken får. Eller så struntar man i allting, odlar en tredjedel ogräs och två tredjedelar spannmål på samma yta och går garanterat fetminus i bokföringen. Återigen, ingen vill betala för att gå till jobbet. Och konsumenterna vill inte betala vad maten faktiskt kostar att producera. Det är därför EU-stöden uppfanns, för att vi inte har samma regler i Sverige gällande många saker inom lantbruket, som i resten av Europa där det finns andra skattesatser, regler.

Den nya såmaskinen är utrustad med markörer. Det är två armar som sitter fast i såmaskinen och beroende på hur man har ställt in maskinen, ritar antingen vänster eller höger arm ett spår i jorden bredvid maskinen, och det spåret har man mitt i motorhuven när man vänder på åkern och kör tillbaka. För att inte få glipor i sådden. För det mesta kan det vara svårt att se var man har sått, även om man harvat sista draget på tvären. Vädret i år var helt perfekt; blåsigt och lagom varmt. Fyra ungar ville åka med bakpå maskinen och titta på. Så vi körde fram och tillbaka, fram och tillbaka och sådde ena åkern på fredag, de andra åkrarna på lördag och bultade på söndag.

Helgen efter sådden städade vi ur hönshuset. Det behövdes verkligen och jag körde fram en Grålle med en gammal AVA-gödselspridare. En snäll granne väntade med harvningen för att jag skulle kunna bli av med hönsskiten på hans åker. Det blev tre lass och tog en halv dag att få ut.

Jag passade grannens pojk Nils två timmar i traktorn, under tiden grannen hjälpte Daniel att svetsa. Nils var nöjd.

Både Wiggo och Elin ville köra ringvält på åkern, vilket är ett rätt kul moment. Ungefär som att slå gräs eller plöja; man ser resultatet omgående. Wiggo fick ta stortraktorn själv, och Elin fick åka med i en av de gamla outslitliga Ferguson 135’orna.