> Blot (fno. blót, offer)>>
Våra hedniske förfäder hade för sed att vissa tider anställa stora offer åt gudarna. Detta kallades att blóta, och den, som verkställde offringen, kallades blótmaðr.
Årligen firades tre stora offerfester: i midten af oktober, ”til árs” (för god skörd under det förflutna året); i midten af jan. (jól, ”jul”), ”til gróðrar” (för ett lyckligt och fruktbringande år), och slutligen vid vårens ankomst, ”til sigrs” (för lyckosamma härfärder).
Under natten snöade det. Barnen fick åka snowracer och pulka. Det gäller att passa på för snart regnar snön bort. Efter att barnen var nöjda så plockade vi fram släden och fick provkört en sväng. Det gick bra, möjligen får jag sätta en distans mellan dragbommens bottenplatta och slädens golv för att få dragbommen lite mer i våg.
Wiggo somnade under färden.
»Jul»,
kristenhetens förnämsta högtid, firas till minne af Jesu födelse. Ordet jul är af omtvistadt ursprung. Enligt A. Braunschweiger skulle ordet vara enbiform till sv. hjul (hjulet var vintersolståndets symbol). Ihre framkastar emellertid den förmodan, att det möjligen härstammar från angls. géol, som stundom betecknar månaden december. Denna åsikt delas af senare tiders forsakre. Grundbetydelsen af det angls. geohol, géol är ”glädje”, ”skämt”, ”upptåg”, och ordet är besläktadt med lat. jocus, skämt, hvadan jul alltså skulle beteckna festen som ett slags saturnalier (se nedan). Den svenska julhögtiden ingår 24 dec. (julaftonen) och afslutas 6 jan. (trettondedagen). Förr varade julen t. o. m. 13 jan. (tjugondedagen, Knuts dag; däraf det gamla uttrycket ”Tjugondag-Knut kör julen ut”) och räknade då flera helgdagar än nu (helgdagarna 3:e-dag och 4:e-dag-jul m. fl. afskaffades genom k. förordn. 4 nov. 1772).
Den gamle Massey Ferguson m/135 av 1969 års modell har det påbörjats överhalning på.
Motorhuven har blivit omlackad och korrekta dekaler och emblem har monterats, grillen har ordnats, lastarfästena har fixats, dörrarna har lagat, packboxen för kraftuttaget har blivit bytt, samt packningen för hydraulpumpen har blivit utbytt mot en ny dito.
>> Kärve, nek >>.
kallas buntar av säd eller andra kärngrödor, som sammanbindas för att kunna lättare hanteras vid skylning, lassning och tröskning. Bindningen sker vanligen för hand, omedelbart vid skärningen, med lockar av den skurna säden eller stundom med i förväg för hand eller med maskin snodda band av halmrep, men vid användning av självbindande skördemaskin med bindgarn av hampa eller annan liknande tåga. Bindningen för hand sker vanligen med en enkel sädeslock, som lägges om kärven, varefter rot- och toppände sammanvridas till en knut. För att mindre spill av säd må uppkomma, bör band av kort säd göras av en kluven lock: en något tjockare sädeslock hopvrides något under toppändan, klyves därefter och lägges, med axknu-ten mot kärven, runt om denne och sammanknytes med rotändarna.
>> Fugle-nek >>, m. fogelkärfve; så kallas den otröskade sädeskärfve, som i några af de vestra landskaperna julaftonen före solens nedgång fästes vid ändan af en stång, hvilken reses på någotdera af uthustaken, för att sålunda lemna korn åt foglarne under den fröjdefulla julen.
>> Neka >>, binda sädeskärfvar.
”Drängen mäjar kornet å pian negar”.
kasta eller räcka sädeskäfvar till den, somi ladan upptrafvar dem.
>> Neka-kråka, neke-kråka el. nek-kråka, >>
äldre barn eller annan person såsom rotehjon, dårhusjon eller qvinna drabbad af hysteri, som står i ladan för att mottaga den säd, hvilken der inkastas och räcker, kastar eller hoppar med med nekerna till den, som ladar d. ä. lägger dem i ordning.
En havrekärve, en julkärve, eller en nek, är en form av fågelmatning som består av en sädeskärve av havre som av tradition sätts ut till småfåglarna kring jul. Julkärvar har varit särskilt vanliga i Norden, och kan spåras tillbaka till 1700-talet men är troligen väsentligt äldre. Förr i tiden var bönderna rädda för småfåglarna, som kunde göra stor skada på säden. De trodde att om fåglarna fick en egen kärve av den fina, dyra säden till jul, så skulle de vara mindre glupska under året.
Tjörnbo 