»Jul»,
kristenhetens förnämsta högtid, firas till minne af Jesu födelse. Ordet jul är af omtvistadt ursprung. Enligt A. Braunschweiger skulle ordet vara enbiform till sv. hjul (hjulet var vintersolståndets symbol). Ihre framkastar emellertid den förmodan, att det möjligen härstammar från angls. géol, som stundom betecknar månaden december. Denna åsikt delas af senare tiders forsakre. Grundbetydelsen af det angls. geohol, géol är ”glädje”, ”skämt”, ”upptåg”, och ordet är besläktadt med lat. jocus, skämt, hvadan jul alltså skulle beteckna festen som ett slags saturnalier (se nedan). Den svenska julhögtiden ingår 24 dec. (julaftonen) och afslutas 6 jan. (trettondedagen). Förr varade julen t. o. m. 13 jan. (tjugondedagen, Knuts dag; däraf det gamla uttrycket ”Tjugondag-Knut kör julen ut”) och räknade då flera helgdagar än nu (helgdagarna 3:e-dag och 4:e-dag-jul m. fl. afskaffades genom k. förordn. 4 nov. 1772).

» Nisse, Tomtenisse, Tomtegubbe, Tomtevätte »,
stundom ock kallad »Goenisse» 1. Nisse-go(d)-dräng (ty. kobolde 1. heinzelmännchen; eng. Puck l. Robin goodfellow), är enligt folktron en varelse, som uppehåller sig i eller vid människors boningar och, om han bemötes väl, främjar husets välstånd och förkofran. Tomtenissarna äro alltid af manligt kön, till växten små och dvärgartade. De äro klädda i röd toppmössa, grå rock och knäbyxor. Vanligen göra de sig osynliga och visa sig ej gärna för andra än husbonden själf. Ofta hålla de sig i stallet eller ladugården, hjälpa flitiga och trogna tjänare, men ställa ofta till förtret för dem, som äro lata och otrogna. De draga ofta hö och säd från granngårdarna till sin egen husbonde. Retas de, förstöra de trefnaden och välståndet i gården. Mångenstädes sätter folket ut litet mat till nissen. En och annan gång föräras honom ett litet klädesplagg; men man får noga välja något, som han tycker om, ty han är mycket lättretlig.

Med kristliga ting vill tomtegubben ej ha något att skaffa och kan ej uttala Kristi namn. Likasom näcken räknas han till den fallna skara, som ej kan ernå någon salighet. Det är dock enligt folktron i det fåfänga hoppet om delaktighet i frälsningen, som tomtekarlen visar sin stora flit och trohet i arbetet.

Elin i Tomtens knä

För tredje året så samlades några tappra och hälsade Nisse välkommen. Barnen (de som vågade) fick hämta varsin julklapp. Tyvärr blev det ingen vit julafton i år, så Nisse fick lämna släden hemma. Dock verkade Nisse vara nöjd med sitt jul-boende och eldade för fullt i kaminen när gästerna anlände.