Gammalt

Elevator, Injektor, Halmfläkt samt balflytt

/ Peter / Lämna en kommentar

»Elevator»
För stacksättning utomhus äro elevatorer lämpliga.  Den största användningen ha de i vårt land fått för  bortföring av halm från tröskverken.

20161030_elevator

Elevator

En elevator består av en  ändlös kedja, som löper i en ränna och är försedd med kammar eller pinnar såsom medbringare. Rännans längd kan behöva ändras ibland, varför rännan kan göras i sektioner, med möjlighet  att bekvämt kunna förlänga även kedjan. I tyskland kom någon på den briljanta idén att man kunde göra elevatorn händigare, genom att sätta på fyra hjul på åbäket. Elevatorn kunde (kan) också bekvämt höjas och sänkas med tillhjälp av på vagnen uppsatta stöd (se fig.).

Vid separat användning av elevator fanns det olika drivkraftsbehov beroende på elevatorns storlek. En medelstor elevator erfordrade en motor på 1 till 2 hk. Avlastning av 1 000 kg kräde en tid av mellan 10 till 20 minuter. En medelstor elevator kunde uppfordra så mycket hö eller säd, som två man hinna att kasta i. Vanligen användes hjon av olika slag för bärande av exempelvis höbalar  fram mot elevatorn.

Fortsätt läsa →

September enligt bondepraktikan

/ Peter / Lämna en kommentar

»Will tu weta huru thetta åhr skal gå til/
Så märck thenna effterföliande Lärdom wäl;»

Tagh ett Eeke Äple St. Michels Dagh/
Aff hwilket tu blifwer förfarin i tin Saak.
Är ther i Etter Koppar/ betyder itt ondt Åhr/
Hafwer thet Flugor itt medelmottigt tu får/
Är ther uthi Matkar thet betyder godt/
Är ther intet/ tå kommer wist Helsoot.

»Äre Eeke äplerne monga och tijdeligen komma/
Tå see hwad Wintren wil göra skada eller froma/
Medh myckin Sniö/ något för Jwl/
Ther effter må tu förwenta stoor Kiöld»

»Äre Eeke Äplene inwertes sköna/
Tå wil thet osz een godh Sommar röna/
Skönt Korn skal wäxa samma tijdh/
Som skal borttaga hungerens Strijdh»

Ȁre the inwertes fuchtigh/
Een wååt Sommar thet betyder wisselig.
Äre the magre/ tå bliffuer Sommaren heet.
Här hafwer tu aff Eeke Åplene godt beskeedh»

September, har sitt namn av det latinska ordet ‘septem’ som betyder sju eftersom denna månad var den sjunde i det gamla Romerska året. Den är dock den nionde i det Julianska året. Hösten börjar under denna tid och därför har den i Sverige av ålder kallats ”Höstmånad”.

Fortsätt läsa →

Om Plogen

/ Peter / 4 kommentarer

Plogens föregångare var årdern. Ännu i början av 1800-talet användes mest årder för jordens luckring. De äldsta plogarna i vårt land tillerkades av trä och de enda metalldelarna var 20161024-plog004kniv och bill samt järnbeslag. Vid denna tidpunkt infördes järnplogen och de första typerna var klumpiga och ofullkomliga, men efter tid förbättrades plogtyperna ända fram till de moderna, smidiga plogarna.

En plog består av följande huvuddelar:
Billen, d. v. s. den del, som tränger ned i jorden och skär lös tiltan. Ursprungligen var billen alltid hel, men numera används alltid billar i två delar; billspets och skär. Såväl billspetsen som skäret kan då vändas och slitas på båda håll.

Fortsätt läsa →

Om plöjning

/ Peter / 3 kommentarer

Plöjning avser att samtidigt luckra och vända jorden. I nutida bemärkelse är plöjning av relativt ungt datum, i det man hos oss intill mitten av 1800-talet allmänt använde årderliknande redskap härför, som endast luckrade jorden utan att vända densamma. En årder i sitt enklaste utförande kunde exempelvis bestå av en timmerstock som var vässad i ena änden. Man drog stocken för hand eller efter en dragare för att få fåror i jorden. Då det, såsom under jordbearbetning närmare anföres, är önskvärt, att jorden tid efter annan vändes, innebar plogens införande i vårt land ett betydande framsteg för jordbrukets utveckling.

Till att börja med utfördes plöjning av den då ännu allmänt odränerade jorden på så sätt, att man mitt emellan två öppna diken plöjde 2 stycken fåror med tiltorna mot varandra, varigenom en så kallad tegrygg uppstod. Genom att sedan köra runt ryggen och växelvis lägga fåra till fåra på ryggens båda sidor färdigplöjdes åkern mellan de båda dikena, den s. k. tegen.

Fortsätt läsa →

»Elgar anno 1882»

/ Peter / Lämna en kommentar

Ur

DJURENS LIF, DEL 1;

DÄGGDJURENS LIF

AF A. E. BREHM.
ANDRA UPPLAGAN.

MED 265 AFBILDNINGAR EFTER NATUREN AF G. MÜTZEL M. FL.

AUTORISERAD ÖFVERSÄTTNING OCH BEARBETNING AF S. A. SMITH OCH J. LINDAHL, GRANSKAD OCH EFTER ORIGINALETS ANDRA UPPLAGA REDIGERAD
AF F. A. SMITT, PROFESSOR OCH INTENDENT VID NATURHISTORISKA RIKSMUSEUM.

STOCKHOLM
EM. GIRONS FÖRLAG
IVAR HÆGGSTRÖMS BOKTRYCKERI 1882.

»ELGAR»,
Jettarne i familjen ställa vi främst, fastän de icke äro de högst utvecklade, utan snarare tvärt om. Elgarne (Alces), af hvilka blott finnes en art, om man icke med några forskare anser den amerikanska elgen för en egen art, äro stora, klumpigt byggda djur, med långa ben och skofvelformiga, fingergreniga horn utan ögon- och midtelspröt. De hafva små tårgropar, hårtofs vid fotens insida samt klöfkörtlar, men sakna hörntänder. Hufvudet är fult, öfverläppen öfverhängande, ögonen små, öronen långa och breda; svansen är ganska kort.

Fortsätt läsa →