Dörren till stallet gjordes utav återvunnet virke från grannens lagård, under åren 1942/43. Med hjälp av tidens gång har dörren hängt sig mer och mer och det blev en vanesak att ta ett stadigt grepp handtaget och bestämt dra upp dörren över stenhällarna. En dag tröttnade jag på dörren och ryckte till lite för hårt, och det var ju högst förargligt.
Lite senare var 1 tums, spontade granbrädor införskaffade – samma virke som golvet i kokhuset, och jag letade upp färghinken med gullockra’. Det kanske är att ta i med 1-tums hård gran, men det kan vara bra att ha, dels för isoleringens skull, samt att dörren borde stå pall ifall tuppen blir förbannad och försöker sparka sig ut.
Den nya dörren bars ner i den varma källaren och målades under ett par dagars tid. Egentligen behövdes dörren inte målas, men lite färg piggar alltid upp. Det matchar ju resten av lämmar, portar och luckor.
Den gamla dörren målade jag vit för många år sedan. Jag minns inte vilken färg det var från början. Kanske naturfärgad? Kanske falu-röd? Den var i varje fall konstruerad av spontat virke typ innertak, med påspikad dåtidens ASFA-board som isolering. För en del år sedan byggde vi om nergången till stallet. Sett ur den aspekten var folk inte riktigt kloka förr i tiden! Vad hade det spelat för roll att lägga på en, enda stock till? Allt skulle sparas på och vara så lågt i tak som möjligt. Dörren fick en tillfällig höjning i form av en plyfaskiva.
Original-nergången/dörren var runt 180 cm, så man fick alltid böja på nacken när man skulle kliva ner till djuren. Nu är både dörren och nergången 200 cm. Skönt.
Jag köpte nya gångjärn. Egentligen hade jag tänkt att återanvända de gamla, smidda, svarta järnen. Men de var lite för korta och jag funderade på om de skulle orka bära upp den nya, tyngre dörrens vikt utan att sätta sig på svaj efter ett tag.
Montering av gångjärn
Sedan togs den gamla dörren bort, och den nya dörren sattes upp.
Rockad av dörrar
I vanlig ordning tycker jag i viss mån, ifall det går, om att återanvända vissa saker. I detta fall behöll jag den gamla haspen och det gamla handtaget, perfekt utformat av en gren för länge sedan. Visserligen var handtaget maskätet, men många generationers handsvett hade slipat, format och härdat träet till en sådan hållfasthet, att maskhålen inte spelade någon roll. Det enda smolket i bägaren var att ena fästet på handtaget hade gett sig, och hålet för spiken var sönder. Jag var på väg att kasta handtaget när jag fick en idé om att fixa till det med lite kemiskt trä. Och det gick bra. Rengöring, härdning, putsning och olja in med linolja.
Ny dörr. Borde hålla i 77 år.
Renoveringshistorik
Del ett – riva lite på väggen
Del två – göra en gjutform
Del tre – om logen, cement och betong
Del fyra – limträbalk samt gjutning
Del fem – småpill
Del sex – mer gjutning
Del sju – ännu mer gjutning
Del åtta – påbörja ny loge
Del nio – lägga loge-golv och montera limträbalk
Del tio – stötta upp och bygga vägg
Del elva – bygga porten
Del tolv – fönstertittande
Del tretton – måla grundfärg
Del fjorton – måla ladan
Del femton – lägga sten
Del sexton – nya lämmar
Del sjutton – måla lämmar och gaveln
Del arton – nytt golv på spannmålsrännet
Del nitton – Lägga golv på övre rännet
Del tjugo – Dra ny el i ladan
Del tjugoett – Bila sönder betonglogen
Del tjugotvå – Gjuta ny loge
Del tjugotre – Gjuta en platta
Del tjugofyra – Måla, måla, måla
Del tjugofem – Ett överarbetat stall?
Del tjugosex – Förstärka schwjilla
Del tjugosju – Golvet färdigt!
Del tjugoåtta – Bredda uppfarten vid kokhuset
Del tjugonio – Stenarbete vid kokhuset
Del trettio- Nytt golv i kokhuset
Del trettioett- Fönster och dörr i kokhuset
Tjörnbo 
Pingback: Renovera ladan, del 35 – Måla om | Tjörnbo