Projekt: Restaurering af Höfläkt No. 2

Under fredagskvällen var vi och hämtade en gammal höfläkt/halmfläkt. Holger hade fått frågan om han kände till någon som ville ha en sådan, annars så skulle den till soptippen. Ett projekt är alltid bra att ha så jag beslöt att jag kunde lika gärna överta klenoden. Körde och hämtade den med traktorn. Barnen ville åka med. Det tog 25 minuter enkel väg att köra till gården där fläkten stod.  För övrigt letar jag  fortfarande efter ett välbevarat Thermaenius tröskverk och en självbindare/lättbindare. Jag skall åka och titta på en lätt-självbindare av dansk tillverkning, en JF, när jag får lite tid över.  En lättbindare är nog att föredra framför en svensk gjutjärnshistoria.

Men i alla fall, jag vet inte om maskinen jag  hämtat är en hö-fläkt eller en halm-fläkt. Man använde den vad man behövde den till.


Walla Lantbruksmaskiner AB startade sin verksamhet i början av 1880-talet. De välkända Wallaharporna leder sitt ursprung härifrån. F.n tillverkas stallgödselspridare, konstgödselspridare, släpräfsor, sädesrensare, gräsfrösåmaskiner, spannmålstorkar, halmfläktar m.m. Fabriken tillhör Arvika-koncernen. Företaget sysselsätter 50 arbetare och 8 tjänstemän. Platschef är disponent Stig Tollbo, Valla.

-Ur Svensk industrikalender, Tjugonionde årgången, 1947



 

Typ: HF2 – Hö-fläkt eller Halm-fläkt? Om den har varit i närheten av ett tröskverk så här det halm man skjutit med fläkten, annars är det till hö-skullen.
Modell: <blankt>
Tillv.nr: 590002
WALLA LANTBRUKSMASKINER AB
VALLA

Fläkten är tillverkad av gjutjärn. Det kändes klart och tydligt när vi lyfte den. Tunga, gjutjärnsskovlar i trumman. Till sommaren tänkte jag starta restaureringsprojektet.

»Dränering, dikning, torrläggning»

Hwid anläggning eller rensning af gamla öppna diken till rördiken bör en man hinna gräfva 45-54 m., då diket fördjupas 0,5-0,6 meter. Qvinnfolk, tattare, utlänningar, barn, halta, lytta, rotehjon samt dåårhushjon bör hållas härifrån.


Den stränge bonden och hans klurige dräng skulle plöja en åker då bonden kommer på att han glömt stövlarna hemma. Han skickar då drängen att hämta stövlarna. När drängen kommer hem till går’n möter han pigan, och säger till henne:

– Bonden sa att jag skulle sätta på dig.
– Jaha, svarade pigan och så blev det så.

Drängen gick sedan in i köket och mötte bondmoran.

– Bonden sa att jag skulle sätta på dig.
– Nähe, det kan han ju inte ha sagt.

Drängen ropade då åt bonden genom fönstret:

– Ska jag ta den ena?
– Nej för faaan, ta båda!


Passa på att skratta nu, för man vet inte när det blir roligt nästa gång.
Nu när wi äro glada i kropp och själ tar det otroligt roliga och intressanta ämnet dränering vid.

Fortsätt läsa

Tolleby Ishus


»Is» användes på grund av sin höga smältningsvärme för avkylning av födoämnen och särskilt av mjölk och mejeriprodukter i mejerierna. Isens eg. vikt är 0.917, och den binder vid smältning 79 värmeenheter per kg., men krossad is kan på grund av det flytande vatten, den alltid innehåller, ej beräknas vid smältning binda mer än 75 v.e. per kg.


Jag har passerat otaliga gånger.
Det som återstår av det gamla ishuset.
Ruinen. Fast det är egentligen ingen ruin. Det är bara lite gamla stenar som ligger ute i skogen.

Jag har under en tid funderat på att nerteckna den lilla historia jag vet om det gamla ishuset vid Tolleby tjärn. Ishus? Är det som hotellet i Jukkasjärvi?
Nej. Inte heller är det en igloo.
Vi tar det från början.

Ungefär vid 1300-talet började man anlägga isstackar. Troligen förde munkar med sig bruket att lagra is från sydligare länder. Stora isblock såga­­des upp ur sjöar och travades på varandra med sågspån emellan. Traven skulle befinna sig i ständig skugga, ofta stod den i ett speciellt hus. Isstacken höll sig kall hela våren och en god bit in på sommaren om isen förvarades rätt. Stycken av is togs sedan ur traven och användes för att kyla kött och mjölk. Kött som hängdes i isboden höll sig kallt länge. Från slutet av 1700-talet användes isskåp, framförallt i städerna. Isskåpet såg ut ungefär som ett kyl­­­skåp, med hyllor för matförvaring. Upp- eller ner­­­­till staplades isblock och det fanns ett avrinningshål nertill där smältvattnet rann ut. Många isskåp var dekorationsmålade för att likna marmor eller någon annan stensort.  I städerna handlade man annars ofta mjölk, grädde och andra färsk­varor varje dag och ibland fick man också mjölken hemkörd i flaskor dagligen. Kylskåp blev vanligare efter kriget medan frysarna dröjde ytterligare ett par decennier.

Fortsätt läsa

Råsten? När det finns GPS?!

>>Rågång>> kallas med vissa märken å marken betecknad gränslinje, som omsluter ett skifteslag och som sålunda från varandra skiljer fastigheter, som tillhöra olika skifteslag.

Råmärken äro:
1. Rå och rör, som utgöras av femstensrör: en hjärtsten i mitten vilar å en häll 2 fot under jorden och når 3 fot ovan jord samt omgives av 4 mindre stenar; å hällen under hjärtstenen skall rågångens väderstreck vara inhugget, varjämte rågångens riktning från femstensröret utmärkes genom en sten, s. k. utliggare, som sättes på ett avstånd av högst 20 fot därifrån.

2. Fasta märken, som av gammalt erkänts för laga skillnad och som äro av den natur, att de icke kunna av människohand rubbas eller av sig själva försvinna, räknas i saknad av laga rå och rör såsom laga gränsmärken. De fasta märkena (berg, åar, sjöar m. m.) förses med-utuggare på högst 60 fots avstånd.

3. Rågata upphuggen genom skogsmark, 6 fot bred, med visare på högst 1,000 f. avstånd från varandra. Jordabalken 12 kap., Skiftesstadgan 5 kap.


Jag tänkte egentligen endast posta ett inlägg innehållandes ett fotografi på en gammal råsten. Efter en stunds fundering kom jag fram till att jag kan ju lika gärna förklara vad en råsten är för något. Men då bör jag ju även berätta om rågång, rör i berg, hål i berg, hjärtsten, hällar, utliggare och rågångar.

Så i vanlig ordning spårar det ur innan det ens har börjat.

Allt som oftast när gränser/tomter skall mätas ut på nytt – antingen genom att fastställa en gräns till ett modernare mått, eller att en tomt skall skapas – är det bra att hålla den gamla kunskapen vid liv. GPS i all ära men man måste ju först ha en referenspunkt att utgå från. Om man inte har någon koordinat alls är GPS’en värdelös. Om man inte har ordning och reda så vet man inte var ens referenspunkter finns, exempelvis en råsten.

Fortsätt läsa

Drängafan, lön och arbetstider.

>>dräng>>,
ung, duktig man, gosse, tjänare, gosse.
Wiggo-Emil


-Jä hörde att din dräng har gjort pigan mä barn?
-ja, de ä en klumpig jäwl de’. Å igår brödt han å skaftet på den nye dynggrepen.


Nuförtiden är det tur att det finns folk som kan hjälpa till med ett handtag allt som oftast. Ibland är det jag själv som är ute och grejar i markerna, oftast är Holger med. Ibland hjälper de andra drängarna Claes till och icke att förglömma – lille Wiggo är gärna med och bestämmer när det är dags för rast och fika. Samt pigan Christine som hjälper till genom att hålla sig ur vägen.

Förr i tiden så fanns det flera olika befattningar inom lantbruket;

>>Ladufogde, Bokhållare, Rättare, Inspektor, Förvaltare, Häradsbetäckare,>>

20150419_162023608_iOSVid mindre jordbruk handhar brukaren i regel hela ledningen och förvaltningen, men i den mån hushållningen blir mer omfattande och mångsidig, växer antalet av därför behövlig personal.
Vid större gods och egendomar är affärsledningen, där den ej skötes av ägaren (arrendatorn) , överlåten åt en disponent eller förvaltare att självständigt handhavas under jordägaren. En person, som under högsta ledningen handhar egendomens skötsel och arbetenas anordning samt gentemot gårdsfolket företräder driftsherren, plägar kallas inspektor. Därjämte finnes vid större jordbruk ett antal personer anställda för särskilda verksamhetsgrenar.

20150513_151219395_iOSBokhållaren sköter bokföring samt in- och utlämningar vid förråden (kontors- och magasinsbokhållare) samt biträder i övrigt inspektoren eller förvaltaren. Den, som under denne leder jordbruksarbetena, kallas i södra Sverige ladufogde men i övriga delar av landet rättare eller befallningsman. Rättaren, särskilt vid mindre jordbruk, deltager stundom i arbetet (arbetsrättare), under det att vid något större gårdar stundom en fördräng går i spetsen för arbetslaget. Tillsynen över ladugården och ledningen av arbetena i denna handhaves vid större gårdar av en ladugårdsrättare eller ladugårdsförman, som ofta har tillsyn även över får- och svinhus. Vid en del större gårdar med talrik hästbesättning förekommer fodermarsk, vilken har tillsyn över häststallet. Trädgårdsskötseln är, där den har något större omfattning, ställd under en trädgårdsmästare , som i regel är oberoende av det egentliga jordbrukets underbefäl men oftast själv deltager i arbetet. Slutligen är även skötseln av skogen, dä den utgör en mer betydande del av hushållningen, överlämnad åt från jordbruksförvaltningen skild personal av skogsförvaltare och skogvaktare, de senare motsvarande rättaren vid jordbruket.

Fortsätt läsa