>> Högdjur, jaktv >>.,
vissa slag af villebråd, i synnerhet hjortdjur (älg, kronhjort och rådjur), hvarå jakten vajit konungen och frälsemännen uteslutande eller företrädesvis förbehållen. Redan östgötalagen (af-fattad omkr. år 1290) förklarade rådjuret vara ”konungs djur”; under 1400-talet började man hänföra hjorten till samma kategori, och på 1500-talet fördes äfven älgen dit. Under Vasaättens tid benämndes dessa djurarter konungens ”fridkallade djur”. I Sverige har denna klassindelning af villebrådet strängast vidmakthållits under senare hälften af 1600-talet, med det undantag, att älg, hjort och rådjur i de mindre bebyggda landskapen då fingo, i laglig tid, jagas af allmogen. Också i af seende på rapphönsen gällde under sistnämnda tid det särskilda jaktprivilegiet. Ehuru detta privilegium formligen upphäfdes genom skatteköpsförordningen af 1789, efter hvilken tid hvarje jordegare hade rätt att å egen mark jaga högdjur, kvarstod dock denna benämning i jaktstadgan af 1808, hvarest den då afsåg sådant mera betydande villebråd, som företrädesvis borde sparas och hvars jagande under förbjuden tid eller å förbjuden mark medförde strängare ansvar. Till högdjur räknades i nämnda jaktstadga älg, kronhjort, dofhjort, rådjur, vildren och svan, hvilka utgjorde den s. k. ”stora jakten”. För öfrigt har man i de flesta europeiska länder, i synnerhet där länsväsendet härskat, iakttagit samma rangskillnad mellan villebrådsarterna och hållit på denna dess strängare, ju mer aristokratiskt utbildadt samhällsskicket varit.

Under 2011 års älgjakt fällde jag en älgtjur. Och nu har hornen äntligen kommit upp på väggen i uterummet på gårn. Jag tog en ekbit som jag oljade och beställde en liten skylt med årtal och plats där älgen blev fälld.

Fortsätt läsa →