Klinten och Klätten har nästan blommat ut. Under våren konstruerades ett par pallkragar vid det stockhus som Holger byggde för 20 år sedan. Som ett experiment såddes bland annat klint och klätt. På grund av det moderna jordbrukets utsädesrensing och ogräsbesprutning blir klinten allt ovanligare, medan klätten är utrotningshotad. När man på 1930-talet började få fram effektiva metoder att rensa utsädet från ogräsfrön gick klätten starkt tillbaka, för att nästan helt bli utrotad under 1960-talet.
humle
Planterade (äntligen) Humle, samt förstudie om kulturäng
På min mentala ”kanske-kul-att-göra-lista-någon-gång-i-lifvet” har det i flera år funnit en punkt, ”Plantera humle”. Ofta har jag glömt bort detta för att ibland återkomma till tanken. Någon gång har jag letat efter humleplantor, men dessa har under en ganska lång tid, varit svåra att få tag i. Humlefrö har jag liggande, men dessa skall sås under senhösten, aktiveras av vinterkylan, gro nästkommande år under jord och andra året syns skotten över jord. Det vill säga sånt man glömmer bort när det är dags. Därför piggnade jag till när jag väl hittade en annons om att Humleplantor var till salu på en rätt närbelägen handelsträdgård. Jag köpte fyra plantor och satte igång att hugga ett par hässjestörar….
Gråärta, Bondböna och Humle
»Ärt» (Pisum sativum L.),
En viktig baljväxt, av vilken ett flertal former odlas i vårt land som lantbruksväxter till mognad och till grönfoder och som trädgårdsväxter. Den har en grov och kraftig huvudrot, glatt, något kantig, hos vissa högvuxna former klängande stjälk, fåpariga blad med grenade klängen och stora, stjälkomfattande stipler, vita eller violettbrokiga blommor, ensamma eller parvis i bladvecken; baljor av varierande storlek, med 4—8 frön av mycket växlande färg och form. Blomningen börjar nerifrån och går uppåt; självbefruktning, innan blomman öppnat sig är regel, korsbefruktning är sällsynt. Vid groningen stanna hjärtbladen kvar under jord.Fröfärgen är hos de vitblommiga rent gul eller grön, hos de violettblommiga mer eller mindre gråaktig, s. k. gråärter. Av dessa finnas dels sådana med enfärgade, smutsgula eller grågula frön, t. ex. vissa former av norrlandsgråärt samt kapucinärt, dels sådana med mörk teckning på grågul botten, t. ex. Jämtlandsärt och sandärt (pelusker). Gråärterna innehålla ett garvämne, som gör att de till skillnad från övriga ärter svartna vid lagring och kokning. Som åkerärter (till föda) odlas i huvudsak tunnväggiga, gul- eller grönfröiga former av var. pachylobum, som foderärter endast gråärter, som trädgårdsärter huvudsakligen vitblommiga former med rent gula eller gröna frön av båda varieteterna. Fortsätt läsa