Tolleby Ishus


»Is» användes på grund av sin höga smältningsvärme för avkylning av födoämnen och särskilt av mjölk och mejeriprodukter i mejerierna. Isens eg. vikt är 0.917, och den binder vid smältning 79 värmeenheter per kg., men krossad is kan på grund av det flytande vatten, den alltid innehåller, ej beräknas vid smältning binda mer än 75 v.e. per kg.


Jag har passerat otaliga gånger.
Det som återstår av det gamla ishuset.
Ruinen. Fast det är egentligen ingen ruin. Det är bara lite gamla stenar som ligger ute i skogen.

Jag har under en tid funderat på att nerteckna den lilla historia jag vet om det gamla ishuset vid Tolleby tjärn. Ishus? Är det som hotellet i Jukkasjärvi?
Nej. Inte heller är det en igloo.
Vi tar det från början.

Ungefär vid 1300-talet började man anlägga isstackar. Troligen förde munkar med sig bruket att lagra is från sydligare länder. Stora isblock såga­­des upp ur sjöar och travades på varandra med sågspån emellan. Traven skulle befinna sig i ständig skugga, ofta stod den i ett speciellt hus. Isstacken höll sig kall hela våren och en god bit in på sommaren om isen förvarades rätt. Stycken av is togs sedan ur traven och användes för att kyla kött och mjölk. Kött som hängdes i isboden höll sig kallt länge. Från slutet av 1700-talet användes isskåp, framförallt i städerna. Isskåpet såg ut ungefär som ett kyl­­­skåp, med hyllor för matförvaring. Upp- eller ner­­­­till staplades isblock och det fanns ett avrinningshål nertill där smältvattnet rann ut. Många isskåp var dekorationsmålade för att likna marmor eller någon annan stensort.  I städerna handlade man annars ofta mjölk, grädde och andra färsk­varor varje dag och ibland fick man också mjölken hemkörd i flaskor dagligen. Kylskåp blev vanligare efter kriget medan frysarna dröjde ytterligare ett par decennier.

Läs mer