Jag blir alltid bedrövad efter skottet. Varje gång. Jag satt som vanligt en stund och pratade med bocken och klappade på honom. Lade honom till rätta och talade om för honom hur fin han var. Vi låg där i gräset en stund i särla kväll och var tysta. Funderade över livets cirkel och naturens gång. Den 16’e augusti är det premiär för råbock. Det är i slutet av brunsten – för vissa bockar är brunsten över eller på tillbakagång. Ibland kan man lyckas att locka fram en bock genom att imitera en get eller ett smaldjur. Jag hade glömt lockpipan och satt istället med ett grässtrå mellan tummarna och blåste för att få fram rätt ljud. Visst var bocken jag sett intresserad, men han höll sig långt borta där gräset var grönare. På morgonen hade jag sett get med två fina kid, en älgko med två kalvar och ett rådjur av oidentifierat kön 450 meter bort.

Fortsätt läsa →