Gammaldags tröskning, igen.

Bland de tidiga inläggen på bloggen kan skönjas inlägget om gammaldags tröskning. Det var Christine som kom med förslaget om att jag borde skriva ner en liten historia om just när vi provade på att dra igång det gamla tröskverket. Hennes tanke var väl att dels kunde det vara roligt för barnen att veta hur man en gång gjorde på gården – om de nu mot all förmodan under livet skulle bli intresserade. Och att jag borde skriva ner detta. Kanske.

Jag började faktiskt att skriva ner och föra anteckningar för hand på papper, men insåg fort att det skulle bli ohållbart. Jag ville ju även få in bilder och illustrationer jämte mina kråkfötter till handstil, och till råga på allt behöva addera tejp och lim för att få grejerna att sitta ihop, skulle göra att de remarkabla konstverk Wiggo och Elin släpade hem från förskolan kom att likna skapelser av  renässansens stora – exempelvis när Michelangelo målade taket i Sixtinska kapellet eller Da Vincis ‘Mona Lisa’, –  i jämförelse med mitt stackars kludd på ett uttjänt kollegieblock.

Därför började jag att utvärdera olika bloggplattformar och fastnade för WordPress.
Och här är vi nu.

Om man skall låta tankarna leka fritt, har jag ynnesten att morbror Holger har varit med och upplevt jordbruksrevolutionen, exempelvis en gång i tiden varit med och tröskat på detta sätt, och kan, vill och minns hur man gör allting.  Att jag nått fram till det skeende i mitt liv när man själv har blivit intresserad av vissa frågeställningar – i mitt fall om äldre kunskap om djurskötsel, maskiner, sätt att odla på, hembygd, gårdshistoria, grannar och släktträd m.m, – varför inte försöka teckna ner det och bevara det vidare, så att den som vill kan förkovra sig. Många gånger har jag hört äldre personer muttra över att ”jag var inte intresserad av det och det då”, ”jag borde frågat honom eller henne om det och det och skrivit ner”, eller ”man skulle spelat in samtal”.

Fortsätt läsa

Annons

Renovera spannmålsharpan

Den gamla spannmålsharpan stod länge mer eller mindre bortglömd i ett hörn av ladan, dold bakom ett brädlager. Morfars far köpte spannmålsharpan runt år 1910-1920, och blev denna blev flitigt använd under de återkommande spannmålsrensningarna efter tröskningen i många år tills dess att skördetröskan och de större stationära tröskverken gjorde sitt intåg i den svenska bondekulturen. När vi började städa ladan för ett par år sedan – runt 2014 – släpade jag fram harpan och undersökte den närmare. Jag har aldrig varit speciellt intresserad utav de gamla maskinerna och verktygen som är kvar på gården, men sakta har det vaknat ett intresse för detta. Harpan bars fram, och bars sedan tillbaka. Under 2015 använde vi den på skoj när vi gjorde gammaldags tröskning.  Under 2016 renoverades ladan och både det gamla stifttröskverket och spannmålsharpan fick sig en lätt översyn. Under 2016 fick jag även tag i en äkta Valla-harpa som var i så bra skick att jag inte gjort så mycket med den.

Under sommaren 2016 åkte jag, igen, till färgaffär’n och blandade till någon slags kornblå som skulle likna originalfärgen på gårdens gamla harpa/rensverk. Visserligen ansåg jag, med flera, att den nymålade harpan vid första anblick lyste alldeles för mycket. Den såg för ny ut. Borta var märken, blessyrer och skavanker efter otaliga drängslagsmål, sparkar från livdjur, omkullvältningar, och kraftuppvisningar, samt att den en gång blev tappad från en traktor ner i ett dike och rullade femton meter nerför en slänt innan det tog stopp mot en sten.

 


Efter en grundlig rengöring med tryckluft och lätt fuktad trasa påbörjades ommålning.

Fortsätt läsa

»Valla Rensverk No 2»

»Walla Lantbruksmaskiner AB» startade sin verksamhet i början av 1880-talet. De välkända Wallaharporna leder sitt ursprung härifrån. F.n tillverkas stallgödselspridare, konstgödselspridare, släpräfsor, sädesrensare, gräsfrösåmaskiner, spannmålstorkar, halmfläktar m.m. Fabriken tillhör Arvika-koncernen. Företaget sysselsätter 50 arbetare och 8 tjänstemän. Platschef är disponent Stig Tollbo, Valla.

-Ur Svensk industrikalender, Tjugonionde årgången, 1947


Valla Tröskmaskiner, Valla
År 1883 började fabrikör Aug. Olsson i Valla tillverka kastmaskiner samt senare också mera utvecklade rensmaskiner, gödselspridare och under någon tid även tröskverk. Det blev aktiebolagsbildning i början på 1900-talet med namnet Olsson & Ollén. Efter år 1912 ändrades namnet till Valla Tröskmaskiner, senare Valla Lantbruksmaskiner. Företaget ingick därefter i Arvika-Koncernen som år 1960 fusionerades med Volvo BM. Tillverkningen av kompletta maskiner överfördes då till detta bolag varefter endast någon reservdelstillverkning fortsatte i Valla för att efter några år helt avvecklas.


Vi har en gammal spannmålsharpa som  sett sina bästa dagar är väldigt välanvänd av de tidigare generationerna som bott på gården. 20150919_082017792_iOSVisserligen har jag tänkt att restaurera denna någon gång i framtiden men när jag via omvägar blev erbjuden en ny sädesledare sädesrensverk/harpa, tackade jag ja. Den förre ägaren hade städning på gården och ville inte jag ha rensverket så skulle maskinen förpassas till sin nya bostad –  soptippen.


– Man behöver inte ta tillvara på allt!
– Nä, men man behöver inte slänga allt heller!
 är ett ständigt närvarande uttryck. Det betyder givetvis inte att det skall ligga bröte och skräp i stora högar överallt, men saker som kan bli svåra att få tag i, och som det finns intresse i, tycker jag att man kan ha kvar.
Fortsätt läsa

Gammaldags tröskning

verk>>Slagtröskverk>>, hvilkas konstruktion i sin enklaste form uppfanns 1785 af skotten A.Meikle och hvars tunna har 4-8 upphöjda släta eller räfflade slaglister, liksom äfven skon är försedd med sådana, samt >>stifttröskverk>> har tunnan och ofta äfven skon besatta med framskjiutande järnstift. Hos nutida slagtröskverk utgöres tunnan oftast och stundom äfven hos stiftverken ej af en sluten cylinder, utan af på en gemensam axel sittande ringar eller hjul, vid hvilka slagor med slaglister eller stift äro fästa….Eftersom tröskverken mer eller mindre fullständigats med anordningar för halmens afskiljande och sädens rensning, skiljer man mellan 1) enkla verk utan dylika anordningar; dessa äro vanligen stiftverk med 25 – 35 cm. lång slagtunna, lämna säden blandad med halmen, agnarna och bosset, som sedan afskiljas, halmen med gaffel, agnar och boss med rissel och kastmaskin; de drifwas för hand eller mest med vandring eller motor.


rensare>>Sädesrensningsmaskin>>, landtbr. Sades- och frö-varor rengjordes förr för hand från främmande inblandningar och sorterades i strid och lätt vara dels genom kastning med skofvel, då de tyngre, strida kornen föllo längst bort och de lättare, agnarna och slösäden, närmare arbetaren, dels genom sållning, hvarvid uppdelningen skedde efter storleken. Numera utföras dessa arbeten mest med maskiner, hvaraf följande typer urskiljas: 1. Fläktvanna, i hvilken en luftström från den med en vef drifna fläkten blåser agnar, boss, slösäd och andra lätta delar ut ur maskinen och den strida säden efter sin tyngd uppdelas i de fack, hvari maskinens botten är delad. 2. Sädes- och frörensare (äfven kallade harpor eller kastmaskiner; fig. l-2), som äro utrustade med både fläkt och såll; dråsen (den tröskade blandningen af säd, agnar och boss) matas på en skakande tratt och faller därifrån under blåsning från fläkten på den skakande såll-ställningen först på ett groft bossåll, hvarvid större delen af boss och gröfvre föroreningar aflägsnas..


När jag städade i ladan för en tid sedan så hittade jag ett gammalt tröskverk som jag blev intresserad av. Tröskverket är ett så kallat stiftverk och har säkerligen varit handvevat en gång i tiden. Troligen konverterades stiftverket till remskiva någon gång på 1940-talet så att man kunde driva det med en elmotor. Själva tröskningen går till som så att man matar in spannmålet i ena änden, piggvalsen rycker tag i det som man matat in och skiljer (förhoppningsvis) agnarna från vetet och spottar ur halmen/böset/bosset ur andra änden. Har man gjort rätt så märker man detta genom att alla fingrar sitter kvar på handen, eller att armen sitter kvar på kroppen.
En person matar och en annan lyfter medelst högaffel bort det värsta ströet så att säden hamnar i lådan under utkastet. För att öka säkerheten så byggde vi ett litet matarbord framför själva valsen och en matarkäpp.

Fortsätt läsa