Mjölner och filosofering

Du ser ledsen ut i ögonen…jag tycker bättre om när du ser glad ut.

Orden kom från Wiggo, som med en sexårings självklarhet tyckte att det bara är att ”bli glad om man är ledsen”. Vi hade tillbringat dagen med att hälsa på Wiggo och Elins morfar vid Svartedalens rand. Barnen hade fått köra traktor, fika och äta middag innan det var dags att bege sig hem igen.

 


Särla söndag kväll
kände Wiggo helt sonika ett uns av ansvarstagande, ville åka till går’n och göra rent i kaninburen. Sådana exter bör ju uppmuntras, och trots att jag precis parkerat mig bekvämt i soffan var det bara att dra på sig blåbyxorna och åka. Jag och Wiggo satte oss i bilen och började köra i den mörka, kalla och stjärnklara natten, när Wiggo fick syn på Nordstjärnan (Polstjärnan) och undrade varför den stjärnan lyser starkare än de andra. Jag försökte lägga nivån att förklara att Nordstiernan är en fixstjärna som står i zenit ovanför nordpolen – där tomten bor – och som på norra halvklotet alltid står stadig och aldrig vandrar under horisonten, och därför är en stadig vägvisare. Därpå följde flera vetgiriga förklaringar och svar om väderstrecken, norr, syd, ost och väst och hur man alltid vet åt vilket håll norr är om man är ute i naturen. Lite hade han lärt sig i skolan och Wiggo tyckte det var roligt att prata om hur man (på dagen) kan använda en analog klocka som kompass genom att hålla klockan i handen, sedan vrida sig så att timvisaren pekar mot solen. Söder finns nu mitt emellan timvisaren och klockslaget tolv (tretton om det är sommartid).

Fortsätt läsa