Undergårdagen, torsdag, tänkte jag bala den sista efterslåttern. Jag började med att pressa lite halmbalar och redan efter första balen gick det åt skogen. När jag inspekterade första balen märktes det tydligt att endast ett snöre (av två snören) var knytt som det skulle. Det vänstra snöret var avslitet utan knut. Även de efterföljande balarna uppvisade detta symptom på att ena knytaren inte fungerade.  Det var inte mer än 29 grader varmt och 85% luftfuktighet så jag kände mig trots allt både lugn och inte det minsta stressad.

Jag började med att rensa presskanalen och såg fram emot den fantastiska möjligheten att få lära mig någonting nytt. Jag lärde mig både hur man rensar balsnören från pressen, hur man rensar en knytmekanism och hur man drar nya snören genom nålarna och laddar om pressen. Felet var att den vänstra knytaren hade missat en knut och på något sätt lindat de efterföljnade knutarna runt sin bakre axel, där det nu satt ett stort nystan. När pressen var avstängd kunde man stå på knä och ha huvudet instucket bakom knytarna, samtidigt som man höll en kniv med den högra handen i en abnorm vinkel snett ovanför huvudet och försökte skära av nystanet. Det gick tillslut och pressen pressade och knöt som den skulle. Det tog bara en timme att lära sig allt detta. Mitt under den varma, sköna solen och den ytterst obefintliga vinden som inte fläktade och torkade min svettiga tröja.

Eftersom det var ont om tid bad jag grannen om hjälp. Vi kopplade balkärran på grannens traktor och jag körde med pressen och grannen före med balkärran. Jag började pressa och hann inte mer än en hö-sträng innan hållaren (”järnet”) som höll kraftaxeln upprätt tyckte att det var dags att ta semester. Järnet böjde sig 90 grader och kraftaxeln snurrade av pressen. Detta var högst förargeligt. Det är tur att grannen är svetsare och vi monterade av lite delar som grannen tog med sig till jobbet nästa dag och förberedde för återmontering.

Under fredagskvällen var jag dräng åt svetsar’n som ytterst professionellt värmde ihop grejerna igen. Orsaken till att järnet rök av i första hand är att det är obalans i axeln. Varje gång pressens kolv är i toppläge snurrar axeln inte cirkelrunt, vilket gör att axeln lyfter sig och rycker till i järnet. Eftersom det nu sitter ett fyrkantsprofilrör istället för en vanlig balk, kommer inte järnet att gå av på samma ställe. Tanken var att ordna obalansen under hösten-vintern, men jag kan i alla fall bala upp det sista höet innan vi tar i tu med detta.

Här är det gamla järnet borta och dragstången är slipad.

Sen var det ”bara” för grannen att bränna fast stålet.