– Pappa, pappa, pappa, pappa! Du lovade faktiskt att jag skulle få gå med! utbrast Wiggo på kvällen den 15 augusti, en dag innan bockjaktens början. Efter förtydligande om att det var kvällen jag hade menat och inte morgonen, lugnade Wiggo ner sig och återgick till leksakerna som låg utspridda på golvet.

Tidigt på morgonen den 16 augusti smög jag och drängen Pär ut på ägorna för att se om man kunde få lurat fram en råbock. Viltobservationen de senaste veckorna hade varit god. Flertalet rådjur och älgar av varierande storlek och kön hade siktats i närområdet, ihop med en och annan räv. Av gammal hävd brukar jag alltid ta det nya jaktårets första morgonpass i Kalvhagen. Det finns 16 stycken skåror inristade i tornet, en varje år. Det borde ha varit 17 stycken skåror, men första året efter jägarexamen satt jag på en ryggsäck på marken.

Jag har alltid tyckt om att gå upp tidigt på morgonen. Det är lugnt, det är rofyllt. Världen vaknar till liv. Det är dagg i gräset. Luften känns annorlunda att andas. När jag går ner mot Kalvhagen får jag alltid minnesbilder från när jag var liten, när jag tillsammans med morfar gick ner för att flytta tjurarna. Att ett minne kan etsa sig fast så starkt, fast det nu är runt 35 år sedan jag följde med första gången. Ljudet av släggan som slår ner spettet i marken så att tjurarna tjudras om mot nytt gräs. Rasslet utav kedjorna från grimman. Vattenkoppar som fylldes. Frustandet från kräga’. Fåglar som kvittrar.

Nåväl, det var då. Nu är det nu. Efter att ha suttit i tornet en timme syns en bock tillsammans med ett litet kid. Bocken jagar kidet och stångar det för att jaga bort det mot geten, som står i hage 100 meter bort. Om bocken lyckas ha ihjäl eller jaga bort kidet kan geten brunsta om och bli betäckt på nytt.

-”Bare jä får!”, som Tjörnbon så ofta säger.

Efter att ha jagat iväg kidet går bocken rakt emot mig. Jag sitter med bössan i knäet  och väntar. Men, jag lyckas inte få stopp på bocken utan han hoppar över ett dike och gör en rusning in mot skogen, i jakt på geten. Sedan är det lugnt. Visserligen ser jag tre rådjur alldeles för långt bort, och jag känner inte för att försöka smyga så långt. Efter att ha suttit och funderat och fantiserat ett par timmar går jag hem. Drängen var uppe i skogen och lyckades stöta iväg en bock, som inte återvände under tiden drängen satt på pass.

Vi vände åter hem för att tillbringa resten av dagen med grill, sol och bad vid västerhavet. På kvällen var det dags för Wiggo att följa med. Utrustad med hörselskydd, träbössa, signalkeps och blåbyxor smög han före mig längst vägen och spanade.

Rätt som det var siktade den lille gossen ett rådjur. Långt bort stod det så vi fick sätta oss på vägen och spana genom kikaren. Vi såg att det var ett rådjur, men kunde inte bestämma kön. Efter en sakta gång mot tornet i Elins hage fick vi satt oss tillrätta. Direkt när jag äntrade tornet såg jag att någon (Holger) hade hängt en liten påse med Ahlgrens bilar på en spik innanför torndörren. Wiggo såg inte påsen direkt, men när han väl fick syn på den blev han jätteglad och undrade vem som hängt den där. Vi kom fram till att det nog var Tomten. Jag och Wiggo pratade viskande till varandra och han spanade efter rådjur när han inte var upptagen med att äta godis. Han kunde hålla sig ovanligt tyst och kunde rätt sig efter tydliga instruktioner och vi upplevde flera exempel på att man inte kan slamra med stolen eller ropa till när man ser ett vilt djur (djuren hoppade med andra ord iväg…).

Rätt som det var small från Kalvhagen och Wiggo blev eld och lågor. Skottet ekade i dalen och Wiggo hoppade upp och ner och letade i kikaren efter spår om vad som nyss utspelat sig. Vi såg en person gå över hagen, böja sig ner och lyfta upp något. En bock hade fällts. Wiggo ville givetvis inte sitta kvar längre utan ville till gården för att ”vara med och hjälpa till”. Så vi packade ihop och gick ner till gården och anlände samtidigt som Holger. Wiggo skuttade omkring och pratade hela tiden.

Rådjuret hängdes upp i bakbenen på en slaktgalge. Huvudet avlägsnades och den håriga ytterrocken togs av. Djuret öppnades och innanmätet ramlade perfekt ner i skottkärran som stod redo. Wiggo utbrast med jämna mellanrum diverse meningar i stil med att ”det luktar äckligt”,  ”ser jag ut så inuti?”, ”vad är det för något?” och ”Får jag prova?”

Av någon anledning blev Wiggo väldigt fäst vid en avkapad klöv. Det var nämnligen hans egen råbock. Sen gick han ut och placerade sin ”råbock” på gräsmattan, satte sig på pass på brunnen, för att sedan skjuta råbocken med sin träbössa. Sedan gick han fram till det fällda bytet, tog fram sin kniv och passade (tog ur) bocken (dvs klöven”. Band fast ett snöre och släpade hem bocken till logen och hängde upp det i en kätting för att sedan försöka flå.

Säkerligen en helt bisarr händelse enligt många.

Väl hemma igen, duschad och iklädd pyjamas, somnade Wiggo abrupt klockan fem i tolv på natten, efter att för femtielfte gången berättat för sin familj om kvällens upplevelse.

---

Ett par dagar senare visade mörningstermometern lite över 100% mörning. En rumregel för hur länge ett djur bör hänga är ”40 dygnsgrader”.

Exempel 1 ; är det 20 grader varmt ute, skall det hänga i två dagar (20 + 20 = 40)
Exempel 2: Är det 15 grader varmt ute, skall det hänga i tre dagar (15 + 15 + 15 = 45)

I exempel nr 2 ovan blir det lite mer än 40 (grader), men låt hellre köttet hänga för länge än för lite.

Även nu ville Wiggo vara med och hjälpa till. Bockarna (vi skjöt en till på torsdagen) hämtades. Knivar och redskap tvättades ordentligt. Plasthandskarna träddes på nävarna och styckningen påbörjades. Wiggo fick öva på att skära kött i småbitar och lägga i en bunke. Sedan fick han gå in och mala köttfärs av bitarna.

 

Efter två timmar var det dags att vakuumförpacka köttet.

Totalt blev det ungefär 18 kilo kött, 9 kilo per bock varav 4 kilo var mald köttfärs.

Hur uppfostrar jag barnen egentligen? Låter Wiggo få följa med på jakt (igen) för att sedan få vara med och flå (igen) och stycka (igen). När han kunde fått spela på paddan istället….