Det äldsta flygfotografiet som jag har funnit över »Tolleby Nedergård Nr 2» togs på sommaren 1958. Vid denna tid var gården ett klassiskt generationsboende på landsbygden på ön Tjörn i den bohusländska arkipelagen. Man hjälptes åt med de dagliga sysslorna och att sköta om kräga‘, grisarna, hönorna och kaninerna. Framför huset står havreåkern och svajar lätt i sommarbrisen. Potatisen har börjat tas upp.

Tolleby Nedergård 1958

I hushållet fanns min mamma och hennes två bröder, som i boningshusets övre våningsplan huserade tillsammans med föräldrarna Gustav och Edith (min morfar och mormor). På den nedre våningen bodde min morfars far och mor, Albin (1879-1962) och Augusta (1883-1971).

När jag betraktar bilden från 1958 är det första som slår mig hur få träd det finns på bergen bakom gården, och hur mycket träd och växtlighet det finns runt gårdsplanen. Idag är läget det omvända.

Där »Blege’palln» (blekpallen, där man hängde tvätten för blekning) är idag finns det en maskinhall som följer bergets fot, för att sedan vika av i vinkel mellan det lilla »hönshuset» (finns ej idag) och »utedasset» (finns ej idag). Där utedasset en gång stod – vid gaveln på ladan – finns numera en tillbyggnad/förlängning på ladan som kom att bli ett garage åt självlastarvagnen under 1980-talet.

Smens plats, som vid denna tid tillhörde, Ossian på Kroken  har knappt några träd. Hos grannen till vänster i bild syns ett utedass i trädgården. Grannen kallades för ”Alice i mörkret” på grund utav att det alltid var så mörkt och igenvuxet på tomten och mörkt i både trädgård och hus. Vad jag hört berättas var Alice trevlig och kom ofta över för att prata med mormor.

En gång tröttnade morfars far, Albin, på att Alice sprang över gårdsplan flera gånger om dagen så en kväll i skymningen tog Albin på sig ett lakan och ställde sig vid ladan. När Alice kom genandes där utedasset stod en gång, hoppade spöket fram och skrämde Alice rejält, så hon åtminstone höll sig borta i en vecka eller två.

På ungefär samma plats, mellan hönshuset och utedasset mötte katten Kâlle sitt öde. Katten Kâlle var en rätt stor bondkatt som tillhörde handlar’n i Tolleby, Oskar. (Fast ska man vara noga var katten egentligen Oskars frus katt). Oskar var en släkting till oss (mormor Edit hade en faster, ‘Hanna eller Johanna som bodde vid Bö tjärn.

‘Hanna hade sönerna Knut, Albert och Oskar samt dottern Svea. Sonen Albert skapade hemmanet Tomta’ vid Stormyr och Tolleby tjärn, Oskar startade Lanthandeln i Tolleby och vad Knut och Svea blev av, vet jag inte.

Hur som haver så tyckte katten Kâlle att det största nöjet var att jaga och ha ihjäl hönor vid hönshuset (alltså det lilla hönshuset som ligger för sig själv). Efter upprepade tillsägelser vid Lanthandeln till Oskar och hans fru, som inte ledde någon vart, ställde sig morfar en dag vid hönshuset med sin dubbelpipiga hagelbössa, laddad med Gyttorps röda.

Katten Kâlle kom sin vana trogen för att försöka ta en höna, men fick istället möta en rejäl hagelsvärm. Kâlle begravdes under det körsbärsträd som står vid vårt nuvarande hönshus. Handlar’n Oskar sa aldrig någonting och var egentligen nöjd med att ”…katt-aset” försvann, medans hans fru letade efter katten i ett par veckor innan hon gav upp.

Om man tittar närmare på själva huset, lagårn och ladan ser man att huset är klätt med dåtidens mirakel – Eternit. »Flaggstången» står på plats (saknas idag) och det står en telefonstolpe en bit från flaggstången.  »Jordkällaren» och »källarevind’» till höger i bild är inte utbyggda till garage och hönshus. Det finns päron- och äppleträd i trädgården. Det ligger tegelpannor på ladan och lagårn – idag är det korrugerad plåt. Det finns en skorsten i »koghuset» (kokhuset), eftersom man vid denna tid hade tvättgrytan därinne. Efter en begynnande skorstensbrand som höll på att sätta eld på lagårn, rev morfar ner skorstenen.

Uppfarten till gårdsplanen är stenlagd. Numera syns knappt stenen eftersom det är grusbelagt. Hela den gamla bygatan utanför var stenlagd en gång, och dessa stenar ligger kvar under 30 cm grus. Augusta, morfars mor, kallade det alltid för »Gada’» (Gatan). Huset är inte utbyggt på gaveln ännu. Bakom de två fönstrena till vänster på lagårn fanns ett hönshus, och under hönshuset låg »dyngestan’» (numera verkstad).

»Hâggårdarna» – gärdesgårdarna – längst vägen är numera bortplockade och brevlådestället fanns inte. Det stod i backen borta vid lanthandeln.

Hâggårln är numera borta

Jag får betrakta bilden mer och återkomma om jag kommer på något intressant att förtälja…