April 2021
Det finns mycket man kan spara under kategorien ”Bra-att-ha”. Egentligen borde man kanske rensa och slänga mer på tippen än vad man gör, men i detta fall blev de gamla granitstenarna extra bra-att-ha. Stenarna kom från en granne som undrade om jag ville ha dessa, annars så skulle de just till soptippen. Och eftersom jag har en förkärlek till just sten, hämtade jag stenarna och lade dessa uppe i en hage tills vidare, eftersom jag ansåg det ekonomiskt fördelaktigt att ta tillvara. Någon gång skulle ju säkert dessa granitstoder komma till användning med sin blandning utav rödsprängda skrovliga yttre, robusta hårdhet och sin bohuslänska kärvhet. Efter att ha fixat till en bra grund att börja renoveringen från, medelst utgrävning och armerad betong, skulle det ju bli perfekt att använda graniten till en schwjill – Tjörbu’ för stenfot, husgrund. (Ex, ”-Dräb katta i schwjilla”.) Efter att ha fått till vinklarna på graniten var det lika bra att använda lite mera saker från förrådet ”Bra-att-ha”, och denna gången användes alla murblock för att förstärka ytterväggarna samt göra dessa tjockare.
Det var många år sedan jag släpade hem Stenen från bergen. Jag minns inte ens exakt varifrån jag tog den? Troligen uppe i utmarkerna runt Tolleby Tjärn. Det är en fin sten. Granit. Röd. Hyfsat rektangulär. Och tung, tung, tung. Jag visste väl som vanligt inte vad jag skulle med den stenen till, men nu skulle den alltså utgöra hörnet mot dörren. Det var knappt att jag kunde lyfta stenen med kranen, men till sist gick det som planerat. Vi fick bygga en ställning att stötta upp stenen medans murkbruket skulle suga fast den. Vilket får mig att tänka på murkbruk och natursten. Det finns inget värre. Det är väl en sak att mura med tegelsten eller murblock. Men natursten är lögn i helvete att få exakt som man vill. Man börjar med en vanföreställning om hur det skall gå och hur stenen skall ligga. Sen blir man bara trött när det inte går som man tänkt sig, utan det blir lite hej-kom-och-hjälp-mig.
När första lagret med sten var fastmurat blev det lite enklare att bygga i någon form av förband. Samt att köra sten. Fruktansvärt mycket sten. Hela tiden. Och man fick gå och titta och fundera på vilka stenar som skulle passa var.
Framsidan av stugan
Maj 2021
Under maj hände inte så mycket annat än att köra sten – både natursten och gammal tegelsten/eldfast sten från ”Bra-att-ha”-förrådet. Väggarna blev sakta högre. Vi skissade lite på fönster- och dörröppningar. Och bland det viktigaste – hur skulle skorstenen konstrueras?
Här börjar skorstenen ta form. Hålet som syns är ett av hålen som skall vara för sotgången/sotluckan
Under maj sjösatte vi båten så jag körde en hel del runt alla böar, kobbar, skär, fluer och holmar för att fräscha upp minnet. Svarten och Svartens flu är favoriterna att kryssa runt. Svartens norra flu’ är värre än det södra flu’t. Norra känns som en malström och man ser inte berget, medans södra flu’t syns som ett sjöodjur som försöker komma upp.
Tjörnbo 