Det var inte lätt att bo på fel ställe förr i tiden, i varje fall inte om man tittar på skattesatser föf Tjörn. För Er som inte känner det den lokala geografin längs med södra Tjörn; Halen (Morik) ligger ett par hundra meter väster om Tolleby Strandtomt och Arödböndernas vatten ligger söder om Morik och Tolleby. Kårevik ligger i Rönnäng på sydöstra Tjörn, och Mölnebo ligger nordost om Kårevik. Beroende på var man bodde, skiljde sig skattesatsen åt gällande fisket. På vissa ställen fanns en skattesats beroende på hur bra fisket var, om man fiskade med ”snöre och krok” från stranden gällde en skattesats, och om det ansågs finnas mer fisk några hundra meter bort på en annan gårds vatten kunde en annan skattesats gälla och alltsammans bakades ihop med hur många mantal gården utgjorde.
Utredning rörande fiskerättsförhållandena vid rikets kuster,
”Saltsjiööfisket ur skattläggningssynpunkt”
Moriks nr 1 Hale. 1/8 sk. — upptages i 1659 års jb ss. 1/, mtl kr. med anteckning, att det förut ej räknats för något mtl. Jrs. 1665: »—ej högre taxeras, de som för hafva varit der boendes hafva intet närat sig med annat än »Fiskeri.» Skv. 1724 18/6: »Fiske i Stranden med Snöre och krok.» Skk. 1731 1=/,. 1767 nedsatt t. 1/8 mtl.
Tolleby nr 1 Mellangård, nr 2 Nedergård, nr 3 Västergård, nr 4 Östergård, vart och ett 1 sk. — fmdl. 1629, återgick 1665, ånyo fmdl. 1695; skl. s. å.: >>Fiske i Saltsiön som Skiuter sig intill des äägor. Desse 4 Tålleby gårdar äro af ringa ägor Emot sin Skatt, och i gamla tider Skattlagda för det ymnoga fiske som den Tiden varit, hvilket nu helt ringa är, för den skull pröfvades billigt desse gårdar hvardera böra afskattas 2 L smör > Skv. 1723 28/12 »små fiske i Saltsiön». Nr 1 skk. 1735 20/3; nr 2 skk. 1734 23/12; nr 3 skk. 1731 5/7; nr 4 skk. 1734 23/12.
Aröd nr 1. 1 sk. — 1694 reduc. från i. fr. t. sk.; fmdl. skl. 1695: »Fiske i Saltsiön som Skiuter sig intill dess ägor»; skattlades efter metodens 8, 11 och 12 punkter »efter det ligger när till Köpstaden Marstrand och beqvämt ved fisket».
Kåre’uiken nr 1, en utjord sk. — skl- och skv. 1793 m/.,. >>Ifrån närmaste stad Marstrand var allena en mil och fanns här god lägenhet både till strand och hafsfiske, som givit anledning till skattläggning af 1 L skattesmör efter 2 daler 8 öre, nu valverade till 36 sk. l anseende till denna belägenhet i synnerhet funnor värderingsmännen sig kunna anse detta kronostycke i värde till skattelösen efter nio års ränta med 6 rdr. 36 sk.
Mölnebo nr 2 Uppegård– 1 sk. — skv. 1734 30I,: »Smått Fiske i SaltSiön som går in till ägorne uti hvilken med krok och dyrg fiskas någon småfisk till liten understöd i Huset, men aldeles icke till Salu, utan måste en del af, större fisken till Hus förnödenhet köpas från Skärgården.» Skatterättigheten värderades till visst lägre belopp bl. a. på grund av nämndens och länsmannens uppgift, att »den förmån som detta hemman med flere här vid Siökanten förr haft af sille och ryssie fiske, nu mera aldeles är försvunnen». Skk. 1734 29/17»-
Mantal? Jo, för att lättare kunna förstå äldre skrifter kan det vara bra att åtminstone känna till vad mantal är för något. Ett mantal, eller hemmantal, var ursprungligen ett mått på skattekraften hos jord, den jordareal på vilken en bonde med familj och tjänstefolk ansågs kunna leva. Från år 1630 var mantal ett kameralt mått, en taxeringsenhet, ett besuttenhetsmått, på ett hemmans andel i en by, fastställt genom lantmätning (‘Kameral‘ är ett finare ord för något som rör statens finansväsen och har alltså med ekonomi att göra). Mantalet beräknades som regel i åker- och ängsmark, och uppskattades i tunnor (tunnland, idag cirka ett halvt hektar, 5000 kvadratmeter) och i kappar efter hur mycket säd man kunde odla på marken. Skogsdungar och tomter räknades bort. År 1515 var 1 spann = 20 kappar. Och enligt 1665 års regelverk var 1 kappe = 1/32 tunna (för torra varor) = 1/16 spann = 7/4 kanna = 4,58 liter. Efter metersystemets införande i Sverige har kappe ibland kommit att användas för 5 liter.
Som underlag för bestämmande av skattens storlek (jordeboks- och mantalsräntan), fastställdes hemmanets skattekraft genom taxering under Gustav Vasas tid. Skattekraften angavs i mantal. Ordet är bildat av ‘man‘ och ‘tal‘ och dess betydelse var ursprungligen ‘antal man’, en förteckning över vapenföra eller skattskyldiga män. Ladorna behövde fyllas även då.
”Det som är svårast i världen att förstå är inkomstskatten.”
-Albert Einstein
Mantalet utgjorde alltså ett mått på gårdens skattekraft och de skatteprestationer som hemmanet skulle prestera. Ursprungligen var måtten 1, ½ eller ¼. Hemmansklyvningar och nedskrivningar av mantalet ledde efter hand till förskjutningar i kvoterna (till exempelvis till ¾ eller ⅛), och efter några generationers arvskiften till väldigt svårhanterliga kvoter som 243/2048. Mantalet miste sin betydelse för skattläggningen under förra delen av 1900-talet, men kvarstod till 1997 som beräkningsgrund för en jordlägenhets andelar i allmänna områden, till exempel i fiskevatten.
För att krångla till det ytterligare för allmogen (och säkert även för de flesta byråkrater) infördes även fyrk. En fyrk eller ett fyrktal var enhetsbenämningen för sådan beskattning som utgjorde delar av mantal. Inledningsvis utgjorde en fyrk ett hundradels mantal, men blev i slutet av 1800-talet istället åsatt ett bestämt värde. Exempelvis kallades värdet av skyldigheten att hålla områdets allfartsvägar framkomliga för vägfyrken. Såväl mantal som fyrken förlorade sina praktiska betydelser och slogs ihjäl av uppretade bönder i samband med att kommunalskatt infördes i början av 1900-talet.
”Inför skattemyndigheterna är vi alla rika”
-Okänd
Hur man än vrider och vänder på det, så kanske det nya påhittet med kommunalskatt och metersystem inte var dumt ändå…?
Tjörnbo 