Att renovera en ryggåsstuga, del 4

Augusti 2021

Att mura med natursten är lättare sagt än gjort, speciellt när man får lite höljd på väggarna. Varje sten måste vridas, vändas och ibland ”skolas” (stödjas med mindre sten, exempelvis skärvor av tegel). Stenen skall passas in och komma i symbios med de omkringliggande stenarna och sen ska man få blandat ihop en perfekt mix av murbruk som ska suga fast stenen. Viktigt när man murar natursten är att stenen måste vara torr och inte ha legat ute i en någon regnby. Jag försöker att inte svära alltför mycket, men när när det ramlar ner någon sten på foten eller när man klämmer sig, kan det ibland vara ytterst svårt att lägga band på sig och begränsa sig till ett litet …”detta var ju högst förargeligt”. Ett ständigt pågående projekt – förutom att blanda bruk – var att hämta all sten. Jag vågar mig inte ens på en grov uppskattning om hur många ton sten som blev på- och avlastat på traktorn och därefter behövde bäras in i huset. En sten i taget. När väggarna börjat få lite form var det dags att börja så smått med taket. Att såga en åsplanka/stock som var tillräckligt lång struntade vi i, och köpte en limträbalk istället.

Återbruk är visst på modet nu, men det har vi på går’n, liksom de flesta bönder, hållit på med i evigheter. De flesta gårdar har en bra-att-ha del någonstans på ägorna, eller för den sakens skull – över hela fastigheten. När vi var nere på brädgårn för att hämta limträbalken, fick vi (gratis) en massa råspont-brädor som skulle kasseras. Det var bara att tacka och ta emot, eftersom det räckte till hela taket. Tjärpappen snålades det inte på. Dyrt som tusan, men förhoppningsvis ska väl stugan stå där i hundra år utan att taket läcker och ramlar ner.


I gömmorna hämtades det gammaldags, enkupigt tegel. Dessa kommer från en gammal lagård som ”Snäll-Erik på Mösen” hade. När Snäll-Eriks lagård skulle få nytt tak på 1980-talet, pillades de gamla takpannorna ner av morfar och Holger. Snäll-Erik ville först ha betalt 1 krona per tegelpanna, men när han hörde att vi tagit 800 stycken ojade han sig och ville bara ha 50 öre styck. Sen blev pannorna liggande fram tills nu när de kom till användning.


När yttertaket var lagt spikades karmen till ytterdörren ihop och sattes på plats. Det murades lite på ytterväggarna och skortstenen började ytterst grovt ta form, med sin sotlucka, rökgång och två skorstenspipor. En omkullblåst ek hämtades från skogen och sågades till på Logosågen till två passande stöttor för taket och en överliggare ovanför gavelfönstret.


Man kanske skulle ha ett snett gavelfönster också?

Skorstenen växte lite till och fönsterkarmarna sattes på plats. Fönsterkarmarna på långsidan har legat uppe på rännet i 40 år och blev över från ett bygge och har med andra ord aldrig varit använda. Efter ett besök hos glasmästeriet kom även nya rutor på plats. Fönstret på gaveln kommer från Åstol är är troligen från 1950-talet. Som sagt, återbruk.


Ett fönster bör ha en fönsterbänk. Och sten har vi gott om. Platta stenar ska man ta tillvara på när man snubblar över någon ute i markerna. En sten full av järn (vikt runt 100 kilo) sågades till lite snyggt och hamnade på ena sidan och en mindre sten på andra sidan. Gaveln fick även den en stor fönsterbänk utav sten.


Och tillslut, i agusti månads sista dagar, var äntligen framsidan färdigmurad.
Men mycket återstod att göra…

2 reaktioner på ”Att renovera en ryggåsstuga, del 4

  1. Intressant, Jag håller själv på med ett litet skjul. Dimensionerna på virket, har du räknat på det? Eller gör då som jag tar något som ser bra ut. Jag har en känsla av att jag tar i allt för mycket.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.