September enligt Bondepraktikan

»Will tu weta huru thetta åhr skal gå til/
Så märck thenna effterföliande Lärdom wäl;»

Tagh ett Eeke Äple St. Michels Dagh/
Aff hwilket tu blifwer förfarin i tin Saak.
Är ther i Etter Koppar/ betyder itt ondt Åhr/
Hafwer thet Flugor itt medelmottigt tu får/
Är ther uthi Matkar thet betyder godt/
Är ther intet/ tå kommer wist Helsoot.

»Äre Eeke äplerne monga och tijdeligen komma/
Tå see hwad Wintren wil göra skada eller froma/
Medh myckin Sniö/ något för Jwl/
Ther effter må tu förwenta stoor Kiöld»

»Äre Eeke Äplene inwertes sköna/
Tå wil thet osz een godh Sommar röna/
Skönt Korn skal wäxa samma tijdh/
Som skal borttaga hungerens Strijdh»

Ȁre the inwertes fuchtigh/
Een wååt Sommar thet betyder wisselig.
Äre the magre/ tå bliffuer Sommaren heet.
Här hafwer tu aff Eeke Åplene godt beskeedh»

-Bondepraktikan, 1662


September, har sitt namn av det latinska ordet ‘septem’ som betyder sju eftersom denna månad var den sjunde i det gamla Romerska året. Den är dock den nionde i det Julianska året. Hösten börjar under denna tid och därför har den i Sverige av ålder kallats ”Höstmånad”.

Carl Larsson - September - Äppelskörden

Carl Larsson – September – Äppelskörden

September är som sagt höstmånaden. Månaden har 30 dagar. Dagen är 12 timmar och 40 minuter lång. Astrologiskt är det i Vågens tecken mellan den 14 september till och med den 14 oktober.

Fortsätt läsa

En gammal vevstake

När jag städade det gamla »koghuset», fann jag stående längst in i ett hörn, en gammal vevstake till en hästdragen slåttermaskin. Eftersom ombyte förnöjer, gav jag upp städandet under någon timme och ägnade mig en stund åt rast, vila. Jag betraktade vevstaken. Ska jag slänga den? Maskinerna är borta sedan länge – två utav dessa fick tjänstgöra som utfyllnad i ett slukhål i Stormyr, som morfarn fyllde igen för att ingen skulle förolyckas däri. Visserligen bevaras saker och ting i myrarna, men det vore väl ett vansinnigt företag att gräva upp dem. Efter en stunds funderande kom jag fram till att a) vevstaken tar ingen egentlig plats och b) jag kan ju hänga den på väggen någonstans i ladan – som förresten mer och mer fyller sin funktion som la’gård/stall/lada/nationalromantiskt hembygdsmuséum.

Vevstaken. Troligen till en fem-fots hästdragen slåttermaskin. Man brukade säga att en fem-fotare var för en häst, medan en sex-fotare var för två hästar.


Anläggningen under 1930-talet

Westerås Mekaniska Verkstad var nordens äldsta tillverkare av radsåningsmaskiner och skördemaskiner. Företaget startades 1874 av Oscar Fredrik Wijkman (dåvarande verkmästare vid Hallstahammars Bruk) och V. Svalin (verkmästare vid Hellefors Bruk). Verkstaden låg vid den nyanlagda järnvägen i centrala Västerås. Wijkman, som även senare hade en viktig roll som ASEAs ordförande 1891 – 1909, flyttade senare till Västerås, och kopplingen till ASEA bidrog till att Westerås Mekaniska Verkstad år 1890 blev den först elektrifierade verkstaden i Sverige.
1898 sålde Wijkman Westerås Mekaniska till ASEA, och ett nytt bolag bildades. Tillverkningen av lantbruksmaskiner flyttades till Morgongåva under namnet Westerås Lantbruksmaskiner. I den gamla verkstaden i Västerås startade ASEA istället tillverkning av spårvagnar. 10 år senare bytte man namn på företaget i Morgongåva till Westeråsmaskiner med Anders Fischer som huvudintressent. Slåtter-, radsånings- och de andra lantbruksmaskiner man tillverkade, sålde man själva eller via Julius Slöör i Stockholm. 1904 tecknade grosshandlare Anders Fischer ensamförsäljningsavtal med Westeråsmaskiner. 1988 lades tillverkningen av lantbruksmaskiner ner.

Fortsätt läsa

Körde med självbindaren

”Vi lära här känna våra egna mänskliga anlag, vår medfödda lust att samlas i arbete och gamman, i sång och lek med varandra; och då kunna vi förstå, vad det var, som gladde de bortgångna släktena och med lätthet förde dem genom deras arbetsfyllda liv. Först och främst att kroppen får sin rätt, att arbetet anlitar all styrkan i hela kroppen och alla dess lemmar och icke blott sysselsätter det finger eller den arm, som ständigt skall användas på samma sätt vid en maskin. Ty intet är så tröttande, så förslöande som detta.

En tysk teolog, vilken tog plats som kroppsarbetare för att sätta sig in i arbetarfrågan, försäkrar, att ingen sysselsättning var så sträng, — fastän han var stark och van att arbeta från barnsben, — som att stå med ena armen ständigt utsträckt för att passa på en järnstång, vilken hela tiden skulle hållas lodrät under arbetet. Och vilket elände är det icke, att skördearbetarens rygg icke längre spännes av liens kraftiga svängar, utan att han skall sitta på en klapprande »självbindare» och i stället lägga hela sitt arbete i en enerverande omtanke om maskinen!

Månne man rätt betänker, vad som går förlorat genom all denna ersättning av den naturliga människokraften — vilken tillbakagång hos rasen, som sker för varje arbete, som berövas händerna, för varje möda, som besparas kroppen?”

-Myter och sagor på väg genom världen, 1925.


Sida_Maskiner_sjelvbindare-014För er som inte vet vad en självbindare är för något så är det en skördemaskin för stråsäd. Innan självbindaren fanns det en apparat som hette självavläggare – men det är en annan historia. Självbindaren utvecklades under 1800-talet och kom att ersätta lien, slåttergillena och folket som band kärvar. Från början drogs självbindaren av hästar och sedan utvecklades traktordriften. Från 1950-talet och framåt ersattes både självbindaren och tröskverket av föregångaren till den moderna skördetröskan.  Ena sidan (vanligen den högra) sticker ut en bit utanför hästen/traktorn och är försedd med en knivbalk, liknande slåttermaskin/slåtterbalk. Knivbalken skär av stråna och ovanför kniven roterar en haspel (skovel) långsamt. Haspeln böjer ner stråsädden mot slåtterkniven så att de kapade stråna kan läggas ner på slåtterbordets transportband. Säden förs därefter till en knytare som sätter ett snöre runt säden så att det blir en kärve. Kärven kastas sedan ut från maskinen.

Fortsätt läsa

Augustikväll

Nu när Augusti lider mot sitt slut, tänkte jag delge en passande dikt, skriven av Karlfeldt.

”När vita dimmor vältra sig bland hässjorna på äng
och åkerskäran skorrar på sin eviga refräng,
då vandra vi i ensamhet på tuvig mosses ren,
där just i dag bland tistlarna min skarpa lie ven.

Ur skogen stiger månen, röd och väldig som en sol.
I fjärran brummar forsen som en trumpen basfiol.
En fågel väcks av våra steg och korsar snabbt vår stråt.
Det lyser ifrån Kärna by och dansfolk drar ditåt.

Mig är som skulle just i kväll till bröllopsdans vi gå.
Lysmaskarna vid vägen som kulörta eldar stå,
ett stjärnfall tänder då och då sin glimmande raket,
som visste jord och himmel re’n vår kära hemlighet.

I dag, i dag jag fick ditt ord, och kommer höst en gång,
då glimma ljusen vid vår fest den mörka natten lång;
då bär du i ditt svarta hår den gröna myrtenkrans,
och mot din egen faders gård dra skarorna till dans.”


Förklaringar:
”Augustikväll” trycktes första gången i Svensk Tidskrift, årg. 1, 1891.

1. hässjorna torkställningarna för hö; åkerskäran ängsknarren, kornknarren; ren dikesren
2. stråt väg; Kärna by by i skaldens hembygd i södra Dalarna
4. myrtenkrans brudkran

-Erik Axel Karlfeldt, Vildmarks- och kärleksvisor, 1895

 

Ny uppfart och stänga för fåren

Den 7 maj i år tog jag ett fotografi på när jag försökte backa upp en av hökärrorna på gårdsplanen. En gång i tiden var det en väl tilltagen uppfart, så bred att ett tvåspann hästar lätt kunde dra upp dåtidens höskrinda utan bekymmer. Men tiderna förändras, likaså bredden på jordbruksredskapen. Redan morfarn och Holger på sin tid talade om att uppfarten nog borde breddas, och nu har jag och Holger gjort slag i saken, efter att själva ha dryftat spörsmålet i några år. Igår lossade vi årets sista hökärra, och precis när jag passerat ”porten” (förr i tiden var lagårn sammanbyggd med boningshuset och det fanns en port man fick ta sig igenom för att komma upp på gårdsplanen, man körde alltså igenom ladan. Tänk skånelänga.) kom jag ihåg att stanna och ta ett kort på skillnaden. Visserligen är ekipaget inte riktigt på samma plats och vinkel på både bilderna, men man ser ändå en viss skillnad. (Jag kommer att skriva om ombyggnationen av »koghuset» när denna är färdig). Uppfarten är alltså numera breddad till ungefär 3 meter-nånting, istället för 2,40 m.


Fortsätt läsa