När jag städade det gamla »koghuset», fann jag stående längst in i ett hörn, en gammal vevstake till en hästdragen slåttermaskin. Eftersom ombyte förnöjer, gav jag upp städandet under någon timme och ägnade mig en stund åt rast, vila. Jag betraktade vevstaken. Ska jag slänga den? Maskinerna är borta sedan länge – två utav dessa fick tjänstgöra som utfyllnad i ett slukhål i Stormyr, som morfarn fyllde igen för att ingen skulle förolyckas däri. Visserligen bevaras saker och ting i myrarna, men det vore väl ett vansinnigt företag att gräva upp dem. Efter en stunds funderande kom jag fram till att a) vevstaken tar ingen egentlig plats och b) jag kan ju hänga den på väggen någonstans i ladan – som förresten mer och mer fyller sin funktion som la’gård/stall/lada/nationalromantiskt hembygdsmuséum.
Vevstaken. Troligen till en fem-fots hästdragen slåttermaskin. Man brukade säga att en fem-fotare var för en häst, medan en sex-fotare var för två hästar.
Anläggningen under 1930-talet
Westerås Mekaniska Verkstad var nordens äldsta tillverkare av radsåningsmaskiner och skördemaskiner. Företaget startades 1874 av Oscar Fredrik Wijkman (dåvarande verkmästare vid Hallstahammars Bruk) och V. Svalin (verkmästare vid Hellefors Bruk). Verkstaden låg vid den nyanlagda järnvägen i centrala Västerås. Wijkman, som även senare hade en viktig roll som ASEAs ordförande 1891 – 1909, flyttade senare till Västerås, och kopplingen till ASEA bidrog till att Westerås Mekaniska Verkstad år 1890 blev den först elektrifierade verkstaden i Sverige.
1898 sålde Wijkman Westerås Mekaniska till ASEA, och ett nytt bolag bildades. Tillverkningen av lantbruksmaskiner flyttades till Morgongåva under namnet Westerås Lantbruksmaskiner. I den gamla verkstaden i Västerås startade ASEA istället tillverkning av spårvagnar. 10 år senare bytte man namn på företaget i Morgongåva till Westeråsmaskiner med Anders Fischer som huvudintressent. Slåtter-, radsånings- och de andra lantbruksmaskiner man tillverkade, sålde man själva eller via Julius Slöör i Stockholm. 1904 tecknade grosshandlare Anders Fischer ensamförsäljningsavtal med Westeråsmaskiner. 1988 lades tillverkningen av lantbruksmaskiner ner.
”Slåtter med lie förekommer visserligen ännu i stor utsträckning, i synnerhet på de norrländska ströängarna, men i jordbruksbygderna har slåttermaskinen* blivit ett av de vanligast förekommande redskapen. Med lie kan i runt tal avverkas omkr. ett tunnland per dag, med slåttermaskin av 5 fots skärvidd bortåt 8 gånger så mycket eller 4 ha.
Förr ansågs den lämpligaste tiden för S. vara, då gräset eller klövern blommar, numera slår man gärna i början av blomningen eller redan i knoppstadiet, varigenom man visserligen erhåller en kvantitativt något mindre men i gengäld kvalitativt bättre produkt.”
-Svenskt lantbrukslexicon, 1941
Jag slipade rost, sprayade med rostlösare, slog, värmde, svor och skruvade. Och tillslut hade jag fått isär den gamla vevstaken i sina beståndsdelar. Jag hittade även ett gammalt knivhuvud som passade perfekt som accessoar till vevstaken.
Jag fick kapa och slå ut nästan alla gamla bultar, brickor och muttrar och ersätta dessa med nya. Det var ingenting som var nitat och klinkat. Jag satte i en ny fjäder i gripklon i ena änden av vevstaken, den ände som håller knivhuvudet. Vevstaken började åter att se sin forna glans. Jag såg spår efter en gammal svetsfog, vilket tyder på att någon gång har vevstaken blivit lagad. Efter att ha smörjt kullagret (tillverkad SKF) började det åter att rulla på. På vissa av bilderna nedan ser man ett instansat W, för Westeråsmaskiner.
En av AB Westeråsmaskiners viktigaste produkter blev den legendariska bogserade skördetröskan Aktiv. Den började man tillverka 1948. Den bidrog i högsta grad till det svenska jordbrukets mekanisering. Fabriken var under en period världsledande tekniskt. Just skördetrösktillverkningen skilde ut fabriken från en rad andra verkstäder. Det var nämligen många som tillverkade såmaskiner och gödselspridare. Det var inte särskilt komplicerade produkter, men skördetröskan är en avancerad maskin. Enligt en anteckning i katalogen UM40564 tillverkades totalt 17950 skördetröskor av märket Aktiv vid AB Westeråsmaskiner.
»Skörde- och slättermaskiner»
Tanken att med maskinkraft verkställa skörd är mycket gammal. Redan Plinius och Palladius omtala hos gallerna brukliga skördevagnar, besatta med knifvar, som afskuro axen, hvilka nedföllo i vagnen. Från slutet af 1700-talet gjordes åtskilliga försök att konstruera en praktiskt brukbar skördemaskin, och detta lyckades först skotten Patrik Bell 1826, hvars skärapparat kan anses som grundtypen för de fortfarande använda. Denna modell utvecklades vidare af amerikanska konstruktörer, hvilka försågo maskinerna med automatisk afläggning af den skurna säden, och vid världsutställningen 1851 framträdde den moderna skördemaskinen tämligen färdig i de af amerikanerna Mc Cormick och Hussey patenterade täflande konstruktionerna.Sedan har konstruktionen vidare utvecklats till stor fullkomlighet och i olika riktningar dels till slåttermaskiner för slätter af gräs, dels till skördemaskiner för mogen säd, de senare antingen hand- eller själfafläggande eller själfbindande. Till en tid sökte man förena slätter- och skördemaskin i en kombinerad maskin, bestående af slåttermaskin, vid hvilken afläggarapparat kunde anbringas, men sedan fann man, att större fullkomlighet kan uppnås, om h vardera typen hålles särskild, och kombination förekommer numera endast så till vida, att enkla afläggarapparater tillhandahållas till slåttermaskiner och ha funnit rätt allmän användning hos mindre jordbrukare.
– Hos alla dessa maskiner utgöres skärapparaten af en med knifblad (fig. 1) besatt knifstång, som medelst en genom utväxling från körhjulaxeln drifven vefstake föres i fram- och återgående rörelse intill en fingerstång, besatt med skyddsklor eller fingrar (fig. 1), försedda med en urtagning, genom hvilka knifbladen löpa, hvarvid stråna afklippas mellan knifbladen och fingrarnas kanter. Genom olika häfstänger kan skärapparaten uppfällas, höjas eller sänkas samt vickas eller vridas, så att knifbladen arbeta i olika vinkel mot strået.
Slåttermaskinen (fig. 2) är alltid försedd med två körhjul, och skärapparaten uppbäres af en inner- och en yttersko, försedda med rensspröt och den senare oftast med en rensbräda för att föra undan det afskurna ur spåret och så, att det ej fastnar i växlar eller i knifhufvudet, vid knifvens förbindelse med vefstaken.
-Nordisk familjebok, Uggleupplagan, 1913
Egentligen skulle jag kunna skriva en avhandling om gamla lantbruksmaskiner och dess historia, men detta inlägg har redan blivit för långrandigt, och jag väljer att sätta punkt för denna gång.
Hur blev då slutresultatet på vevstaken? Jodå, den blev slipad och putsad, men inte för mycket så att den ser flång ny ut. Som sista steg oljade jag in alltsammans med linolja, och nu pryder både vevstaken och knivhållaren sin plats i ladan.
Tjörnbo 