Årets torka har varit något att tala om. Och ännu har vi inte sett hur det kommer sluta. I vanliga fall bärgar vi hö i en, max två veckor. I år har vi härjat i nästan sex veckor. Man har fått slå varenda liten lycka och teg som har funnits tillgänglig. (Härav en något minskad lust att blogga på kvällarna). En hel del har vi kört fram med hösvans på de smala gamla körvägar som finns tillgängliga i utmarkerna. Det har helt enkelt inte gått att använda ett bredare ekipage än 160 cm. Allt hö är nu bärgat, och jag skall inte klaga. Ännu reder sig den bohusländska myllan och gräset är på många håll grönt. Det har kommit lite regn, men det känns som att det varken gjort från eller till. Tänk på att jorden är stenhård minst lika djupt som plogdjupet. Och då måste det bli lika mycket nederbörd som plogdjupet, innan vattnet kan vandra ner i marken. Det regn som kommit väter knappt de två översta millimetrarna innan det rinner ner i dikena.

Fortsätt läsa →