»Skära hafre».
Skära, skära hafre, och hvem ska hafren binda?
Jo det ska allra kärasten min, hvar ska jag honom finna?
Jag såg’en i går afton uti det klara månaskin.
När hvar tar sin, så tar jag min, och då får udden ingen.
Ja det var rätt, ja det var rätt, ja det var rätt och lagom,
Att N. N. fick i ringen stå, för ingen ville ha dej.
||: Fy skam, fy skam för ingen ville ha dej. :||

-Ringlekar på Skansen, 1908

Jag fann en gammal skära undanstoppad i »koghuset» (denna byggnad genomgår för tillfället en kraftig renovering). Slänga eller spara? Det blev spara. Och då kunde jag ju lika gärna putsa upp den en smula.

 »skära»,
sbst., ett skörderedskap, fsv. skcera = no. sk j er a, till vb. skära. Om avljudsformen ie. sker se »skärslipare»

-Svensk etymologisk ordbok, 1922

---

– Svenska språkets synonymer, 1870

Denna skära är lite för kort för att ha varit ett redskap att skörda stråsäd med. Troligen är det en ljungskära (alltså en skära att skörda ljung med) som gamlemorfar’n eller gamlefarfar’n använt. Ljung användes förr i tiden som bränsle och som vinterfoder till kräga‘.